1515
Annons

Moderaterna tog Sverige in i Nato

I riksdagens stillsamma Natodebatt uttryckte sig Ulf Kristersson berömmande om Magdalena Andersson för hennes arbete med Natoprocessen.

NATODEBATT. Magdalena Andersson skriver historia för att hon lyckades ändra sitt partis inställning i Natofrågan. Men det hade inte gått utan Ulf Kristerssons insatser.
NATODEBATT. Magdalena Andersson skriver historia för att hon lyckades ändra sitt partis inställning i Natofrågan. Men det hade inte gått utan Ulf Kristerssons insatser.Foto:Henrik Montgomery

Inte utan orsak. Ställningstagandet blev extra svårt för S på grund av den ideologiska överbyggnad som alliansfriheten har utgjort inom partiet.

Med tiden har Natomotståndet inom S cementerats stenhårt, på ett principiellt plan. Ett medlemskap har betraktats som något som inte behöver bli aktuellt. Därför har det varit gratis för den annars pragmatiska socialdemokratin att låta denna fråga bli dogmatisk. 

I stor utsträckning har den svenska Natoprocessen därmed handlat om att följa socialdemokratins inre konvulsioner. Detta förminskar inte Magdalena Anderssons omsvängning, insatsen blir snarast imponerande.

Men man ska inse att beslutet inte hade varit lika väl förberett, förmodligen inte ens möjligt, utan Moderaternas metodiska arbete för att trycka på i Natofrågan och för att öka kunskapsnivån om säkerhetspolitiska vägval generellt.

Trots att Moderaterna i alliansregeringen låg lågt med att kräva ett Natomedlemskap skedde viktiga förändringar. När Fredrik Reinfeldt läste upp sin första regeringsförklaring hade Göran Perssons ”alliansfriheten har brett folkligt stöd” ändrats till formuleringen att ”Sverige är militärt alliansfritt”. Successivt försvann även sådana konstateranden.

I Försvarsberedningen, där Karin Enström (M) var ordförande samtidigt som Sten Tolgfors (M) var försvarsminister, enades man om solidaritetsförklaringen mot nordiska länder och EU-länder. Där fanns formuleringen ”ge och ta emot stöd, som också kan vara militärt”.

I försvarsbeslutet 2009 fanns inte alliansfriheten med som ett centralt tema, vilket den rödgröna oppositionen protesterade mot.

När Stefan Löfven tillträtt återkom alliansfriheten och formuleringen att den ”alltjämt tjänar vårt land väl” samt att Sverige inte ska söka medlemskap i Nato. Och så fortsatte det in i Magdalena Anderssons regeringstid.

Det fanns ingen intern S-process för att underlätta en ompositionering. Inga uppmjukade formuleringar. Intrycket är snarast att för varje nytt försvarssamarbete med Nato eller USA som presenterades så blev motståndet till ett formellt medlemskap alltmer kategoriskt.

Fotarbetet skedde helt hos oppositionen. I sitt installationstal 2015 som moderatledare krävde Anna Kinberg Batra att ett Natomedlemskap skulle utredas. Så blev det också, men regeringen förbjöd utredaren att förespråka Natomedlemskap. Ändå blev utredningens slutsatser en bas för dagens Natoomsvängning. 

När Ulf Kristersson i mars i år skrev en debattartikel med rubriken ”S har inte längre veto mot svenskt Natomedlemskap” dömdes den ut som ansvarslös av S-debattörer. De upprördes över att M gjorde säkerhetspolitiken till en valfråga. För de flesta andra var det dock uppenbart vad moderatledaren ville åstadkomma.

Med utspelet satte han press på Socialdemokraterna med den underförstådda uppmaningen: Ta steget nu eller så blir det riktigt besvärligt! Strax därefter åkte Magdalena Andersson och Ulf Kristersson gemensamt till en Natoövning i Nordnorge. 

Några kommentatorer sa att stämningen måste ha varit spänd på Norgeresan efter debattartikeln. Men givetvis visste både Andersson och Kristersson att utspelet var en nödvändig igångsättare. 

Räkna med att S försöker dra nytta av beslutet, det lär heta att Socialdemokraterna är ett parti som klarar av att fatta rätt beslut i rätt tid.

Socialdemokraterna lyfter gärna fram hur Ingvar Carlsson (S) hjälpte den borgerliga regeringen med krisuppgörelsen 1992. Att man ryckte in för att rädda svensk ekonomi under en borgerlig regering är en del av ett återkommande S-narrativ.

Moderaterna är mer återhållsamma med att framhäva sina insatser i opposition. Så för att det ska bli sagt: Moderaternas agerande var avgörande för att Socialdemokraterna skulle ändra sig om Nato.


Globaleye rätt väg för Nordnato

I ett stort rike med lite folk omgivet av hav gällde det att snabbt varna för fienden.

Globaleye on her way.
Globaleye on her way.

Annars kunde kungens män bli överraskade och danskar och ryssar ta över huvudstaden. Då var det klippt. Därför reste svenskarna vårdkasar, signaleldar, i långa kedjor längs inloppen till städerna och från Göteborgs utposter i skärgården in över skogarna och upp till Stockholm. De var den tidens sensorkedja.

I tusen år användes vårdkasekedjorna, sista gången under Krimkriget 1854 då brittiska flottan siktades vid Vinga. Det tog 24 timmar för signalen att nå Stockholm. Sedan kom telegrafen. 

Men tänkandet är likadant nu. Geografin gör att svenskarna har blivit specialister på att utveckla system för att varna för fienden som kommer över havet. Samt att spionera på fiendens teknik för att ligga steget före.

Det senaste tillskottet i denna tradition är Saabs Globaleye, en svindlande dyr och luftburen radar. Om man lägger ett flygplan med en sådan över Västerås ser man hela Östersjön, upptäcker minska eka och kan detektera de nya stealth-byggda ryska stridsflygen - vilket är en triumf för svensk teknik och ett nederlag för rysk. Att vinna teknikkriget är den första frontlinjen.

På torsdagen kom besked om att Försvarets Materielverk har beställt sina två första Globaleye till Försvarsmakten. Det är ett välkommet besked och en viktig signal till omvärlden om att Sverige även i fortsättningen vill vara bäst på att se och förstå sin omvärld.

Det är också, om man vill, en signal om vilken roll Sverige vill spela som medlem i Nato. Om Sverige fortsätter sin sensortradition och bygger ut Globaleye-systemet med fler kan vi nå full täckning av norra Europa dygnet runt. Sverige kommer att kunna se allt på havet, allt i luften, rörelser på marken, uppskjutningar av missiler, och varna våra allierade.

Det är en strategisk styrka som gör att svenskt försvar kan växa på en mer högteknologisk nivå och dra nytta av västvärldens överlägsna tekniska industrier och innovationsförmåga. Framtidens Nato kommer i hög grad att handla om att vinna och behålla sina tekniska försprång. Här har Sverige och svenskt näringsliv en självklar plats och ett ansvar att bidra.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?