1515

Mobilisera näringslivet mot det nya vänsterblocket

Det nya vänsterblocket i svensk politik tar nu snabbt en allt fastare form. Man kan faktiskt inte längre kalla det för en rödgrön röra.

Utvecklingen inom vänsterblocket bör få konsekvenser för näringslivets opinionsarbete. Det måste vara slut med undergivet svansande för makten.
Utvecklingen inom vänsterblocket bör få konsekvenser för näringslivets opinionsarbete. Det måste vara slut med undergivet svansande för makten.

Det faktum att S ser ut att klara både regeringsbildningen och budgetomröstningen talar för att de fyra partierna nu format en förhandlingskoalition för ett mer långsiktigt parlamentariskt samarbete.

Den nya s-ledaren talar förtjust om förhandlingar, överenskommelser och avtal med både V och C. Tabut kring V är brutet och glömt. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet erbjuder därmed tillsammans ett alternativ som kan bli slagkraftigt i valrörelsen. De fyra partierna har i olika konstellationer samarbetat i åtta år. Persongalleriet har gedigen regeringsvana. De har en tydlig och gemensam fiendebild i ”den konservativa högern”. Deras väljare gillar varandra och framför allt har de en acceptans för en socialdemokratisk statsminister.

På tisdag förväntas Magdalena Andersson meddela talmannen att allt är klart.

Det är ett genrep. Precis så här kan förloppet se ut efter valet den 11 september 2022. 

Ur ett näringslivsperspektiv är riktningen, klimatopinionens vänstergir och den interna utvecklingen inom partierna i vänsterblocket bekymmersam. Detta är fyra partier som tillsammans inte kommer att värna fria företag, äganderätt, marknadsekonomi och liberal demokrati.

Socialdemokraterna är inne i en tydlig vänstersväng. Kongressen i början av november var lycklig över sin nya ordförande men lyrisk inför den antikapitalistiska inriktningen. Med ledarbytet från en tidigare Metallordförande till en akademiskt skolad yrkespolitiker går partiet i en mer principiell riktning och den är socialistisk. Det första offret blev omedelbart alla de tusentals små och stora företag som arbetar med vård, omsorg och utbildning. De ska bort. Partiet tror åter att jämlikhetsreformer är svaret på alla samhällsproblem. Intresset för andra partiers eller andra länders lösningar är noll. Världen, säger man, har utsett de svenska socialdemokraterna till framtidens redskap på jorden.

Miljöpartiet är inne i en mycket radikal ideologisk utveckling. Partiet såg ljuset i statens plötsliga roll under pandemin och föreställer sig nu något som kan liknas vid en tioårig grön lockdown, motiverad av klimatnödläget. Staten ska låna 100 miljarder varje år under tio år, utanför den ordinarie budgeten, för att finansiera en extremt hårdhänt omställning med snabb utslagning av jobb och företag.

Vänsterpartiet har en intelligent och effektiv ny ordförande och är helt hopplöst ur ett liberalt marknadsperspektiv. Även hos V är klimatkrisen en drivkraft för radikalisering. Banker, transportföretag, välfärdsföretag, energibolag och bostadsföretag ska förstatligas. AP-fondernas kapital ska användas för att bygga ett ekologiskt och jämlikt samhälle. Kapital ska beskattas, marknaden begränsas och underkastas politiska mål. Partiets mål är ett ”socialistiskt samhälle”. Ungdomsförbundet Ung Vänsters mål är ett ”kommunistiskt samhälle”.

Centerpartiet har i sin gärning under åtta år visat hur partiets prioritering ser ut: hellre vänsterblocket än en moderatledd regering som gör upp med SD. Gång på gång, i vått och torrt och i olika bokstavskombinationer som DÖ och JÖ har C valt S. Lööf har sina väljare med sig när hon låst in sig i vänsterburen. 8 av 10 C-väljare föredrar en socialdemokratisk statsminister framför en moderat. Den radikala politiska utvecklingen i de nya systerpartierna och den magra utdelningen från januariöverenskommelsen verkar inte spela någon roll för henne. Hon vandrar glatt vidare i DÖ:s och JÖ:s ruiner och hon har inget alternativ.

Utvecklingen inom vänsterblocket bör få konsekvenser för näringslivets opinionsarbete. Att hoppas på en borgerlig regering är ingen strategi, det är en förhoppning. Att hoppas på att ett litet Centerparti ska värna marknadsekonomi, privat ägande och fritt företagande tillsammans med tre djupröda koalitionskollegor är naivt. Det är bra med samhällskontakter men näringslivsorganisationernas mycket nära samarbete med C är i praktiken en artighetssymbios med S. Den inbjuder till ett undergivet svansande för makten.

De enskilda företagens opinionsarbete handlar i huvudsak om att argumentera för favörer. Banker skyr bankskatt, restaurangkedjor vill ha sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar, etc. Branschorganisationerna fungerar precis likadant. Det är inget fel i att ha ett intresse, men en intressestyrd opinionsbildning försvagas av det uppenbara egenintresset och har svårt att få allmängiltig status. Jämför till exempel Daniel Suhonens mycket framgångsrika idéinriktade arbete på den fackliga tankesmedjan Katalys med säg Almegas successivt förlorade strid om välfärdsföretagen. Suhonen vinner.

Tyvärr har centralorganisationen Svenskt Näringsliv alltmer kommit att bli ett redskap för branschorganisationerna. Det har försvagat rollen som den enda institution som med kraft och resurser kan argumentera bortom branschintresset. Idén om fria marknader, fria företag och fria individer är evigt kontroversiell och möter ett ständigt, intelligent och föränderligt motstånd. Det är dags att trappa upp och mobilisera. Ingen annan kommer att göra jobbet.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?