Betydelsen av att vaccineringen fortgår som planerat kan knappast överskattas. Varje vaccindos som sparas eller förhalas kostar liv och gör att den ekonomiska återhämtningen dröjer. De ljusnande utsikterna i näringslivet hänger på att vaccinmålet inte skjuts framåt i tiden. Lagom till midsommar ska hela den vuxna befolkningen ha erbjudits vaccin. Så många som möjligt måste då också ha tackat ja. Rapporter om vårdpersonal som väljer att avstå ger skäl till oro.

Att undanröja hinder som står i vägen för en lyckad massvaccinering borde vara Sveriges och andra länders främsta prioritering. Det anser också Europeiska rådets ordförande Charles Michel, som menar att en ökad vaccinationstakt i medlemsländerna är den just nu viktigaste uppgiften.

Trots det är det förvånansvärt lite i samhället som skvallrar om att den största vaccinationskampanjen i Sveriges historia står för dörren. Hur ska vaccineringen av allmänheten rent praktiskt gå till? När kan vuxna utanför riskgrupper förvänta sig att få sin första dos? I vilka lokaler kommer vaccineringen att ske? Frågorna är många och obesvarade.

Även om planen framstår som allt annat än tydlig verkar inte regeringen eller myndigheterna vara särskilt oroliga. När regeringen på torsdagsmorgonen förlängde flera rekommendationer för att bromsa smittspridningen gick det också att ana en viss stolthet från Stefan Löfven gällande den pågående vaccineringen. I förra veckan sa statsministern att han ”ser nu ingenting som inte skulle fungera”. Det i sig är en oroväckande inställning.

På nationell nivå går att skönja en försiktig nedgång i smittoläget. Antalet coronafall minskar liksom antalet personer som intensivvårdas. Men trycket på sjukvården och personalen som slitit sedan i våras är fortsatt högt. Det gäller att hålla i och hålla ut. Det är ett återkommande besked. Trots det moraltyngda budskapet görs inte tillräckligt för att avlasta vården.

Företrädare för apoteksbranschen och tandvårdsbolag har erbjudit sig att utföra vaccinationer mot covid-19. I bland annat Kalifornien fick tandläkare nyligen den möjligheten och i Storbritannien och Irland är apotek sedan tidigare del av vaccinstrategin. I Sverige däremot är intresset svalt. ”Ingen av regionerna framförde att de ville att tandläkare skulle kunna ordinera”, eller farmaceuter för den delen, enligt Socialstyrelsen (Di 21/1).

Samtidigt säger vaccinsamordnaren i Västra Götaland att de ”är glada för alla som har möjlighet att vaccinera”. Att öka personalen (med tillgängliga lokaler) som kan utföra vaccinationer borde vara en icke-fråga. Att situationen är hanterbar i dag säger inget om hur det blir framöver. Senare i vår väntas Sverige få så många som en halv miljon vaccindoser i veckan.

Det skulle inte bara avlasta vården, utan också ge tid åt andra uppgifter än att enbart ge själva sprutorna. Anders Tegnell sa nyligen till SVT att vården har varit tydlig med att det inte kommer att finnas tid att utfärda intyg till dem som får vaccin. Trots att sådana intyg rimligtvis är en nödvändighet för att återigen kunna öppna upp samhället. Ett gemensamt ”vaccinpass” diskuteras i EU inför sommaren men måste snabbt komma på plats även i Sverige.

Det duger inte att luta sig tillbaka när vaccineringen är igång. Regering, regioner och myndigheter måste ta höjd för det som kan gå fel. Skapa möjligheter för en effektiv vaccinering av allmänheten. Utnyttja uppvilade yrkesgrupper vid sidan av vården. Det är vad som i slutänden kommer att avgöra om Sveriges massvaccinering lyckas.