1515
Annons

Mobilisera för en ökad vaccinering

LEDARE. Runt om i landet pågår vaccineringen av personer som ingår i den första prioriteringsgruppen. Fram till i söndags hade närmare 150.000 svenskar fått vaccin. Den här veckan är det dessutom flera som får sin andra dos. Den kvinna som i slutet av december blev först ut att få en spruta mot covid-19 i Sverige fick på onsdagen sin sista vaccindos.

BEREDSKAP. Regering, regioner och myndigheter måste ta höjd för det som kan gå fel i vaccineringen.
BEREDSKAP. Regering, regioner och myndigheter måste ta höjd för det som kan gå fel i vaccineringen.Foto:Jessica Gow/TT

Betydelsen av att vaccineringen fortgår som planerat kan knappast överskattas. Varje vaccindos som sparas eller förhalas kostar liv och gör att den ekonomiska återhämtningen dröjer. De ljusnande utsikterna i näringslivet hänger på att vaccinmålet inte skjuts framåt i tiden. Lagom till midsommar ska hela den vuxna befolkningen ha erbjudits vaccin. Så många som möjligt måste då också ha tackat ja. Rapporter om vårdpersonal som väljer att avstå ger skäl till oro.

Att undanröja hinder som står i vägen för en lyckad massvaccinering borde vara Sveriges och andra länders främsta prioritering. Det anser också Europeiska rådets ordförande Charles Michel, som menar att en ökad vaccinationstakt i medlemsländerna är den just nu viktigaste uppgiften.

Trots det är det förvånansvärt lite i samhället som skvallrar om att den största vaccinationskampanjen i Sveriges historia står för dörren. Hur ska vaccineringen av allmänheten rent praktiskt gå till? När kan vuxna utanför riskgrupper förvänta sig att få sin första dos? I vilka lokaler kommer vaccineringen att ske? Frågorna är många och obesvarade.

Även om planen framstår som allt annat än tydlig verkar inte regeringen eller myndigheterna vara särskilt oroliga. När regeringen på torsdagsmorgonen förlängde flera rekommendationer för att bromsa smittspridningen gick det också att ana en viss stolthet från Stefan Löfven gällande den pågående vaccineringen. I förra veckan sa statsministern att han ”ser nu ingenting som inte skulle fungera”. Det i sig är en oroväckande inställning.

På nationell nivå går att skönja en försiktig nedgång i smittoläget. Antalet coronafall minskar liksom antalet personer som intensivvårdas. Men trycket på sjukvården och personalen som slitit sedan i våras är fortsatt högt. Det gäller att hålla i och hålla ut. Det är ett återkommande besked. Trots det moraltyngda budskapet görs inte tillräckligt för att avlasta vården.

Företrädare för apoteksbranschen och tandvårdsbolag har erbjudit sig att utföra vaccinationer mot covid-19. I bland annat Kalifornien fick tandläkare nyligen den möjligheten och i Storbritannien och Irland är apotek sedan tidigare del av vaccinstrategin. I Sverige däremot är intresset svalt. ”Ingen av regionerna framförde att de ville att tandläkare skulle kunna ordinera”, eller farmaceuter för den delen, enligt Socialstyrelsen (Di 21/1).

Samtidigt säger vaccinsamordnaren i Västra Götaland att de ”är glada för alla som har möjlighet att vaccinera”. Att öka personalen (med tillgängliga lokaler) som kan utföra vaccinationer borde vara en icke-fråga. Att situationen är hanterbar i dag säger inget om hur det blir framöver. Senare i vår väntas Sverige få så många som en halv miljon vaccindoser i veckan.

Det skulle inte bara avlasta vården, utan också ge tid åt andra uppgifter än att enbart ge själva sprutorna. Anders Tegnell sa nyligen till SVT att vården har varit tydlig med att det inte kommer att finnas tid att utfärda intyg till dem som får vaccin. Trots att sådana intyg rimligtvis är en nödvändighet för att återigen kunna öppna upp samhället. Ett gemensamt ”vaccinpass” diskuteras i EU inför sommaren men måste snabbt komma på plats även i Sverige.

Det duger inte att luta sig tillbaka när vaccineringen är igång. Regering, regioner och myndigheter måste ta höjd för det som kan gå fel. Skapa möjligheter för en effektiv vaccinering av allmänheten. Utnyttja uppvilade yrkesgrupper vid sidan av vården. Det är vad som i slutänden kommer att avgöra om Sveriges massvaccinering lyckas.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Att vårda demokratin

På måndagen samlas den nya riksdagen efter valet. En talman ska väljas, utskottsplatser fördelas, utskottsordföranden ska utses och en rad ledamöter till internationella organ ska tillsättas.

MAKT. Även vi som står utanför den politiska processen och skildrar den har ett ansvar för demokratiska normer.
MAKT. Även vi som står utanför den politiska processen och skildrar den har ett ansvar för demokratiska normer.Foto:Fredrik Sandberg /TT

Av förhandsbeskeden att döma kommer Sverigedemokraternas ledamöter för första gången behandlas som likar. Fram tills nu har SD fått vara med ibland och ibland inte.

Även i regeringsbildningen är SD för första gången ett parti bland andra. Valen 2014 och 2018 gav en högerlutad riksdag men en vänsterregering eftersom de övriga högerpartierna inte ville och sedan inte kunde enas om att ta makten med hjälp av SD.

2022 års val gav också en högerlutad riksdag och vi får nu rimligen en högerorienterad regering. Det är en framgång för den parlamentariska demokratin men också ett stort ansvar för L, M, KD och SD.

Den oro som genom åren har funnits för vad SD:s inflytande innebär finns kvar och allt kan inte avfärdas som vänsterns maktpropaganda. SD har ett främlingsfientligt förflutet och väcker misstänksamhet. Även om nuvarande partiledning har visat allvar med en ny inriktning är det ovanligt många företrädare för just SD som låter som rasister. Ingen kan säga att SD i dag är samma parti som 1986 eller 1996 men partiets historia är djupt problematisk och SD har därför ett särskilt ansvar för att ingjuta säkerhet hos hela befolkningen.

Om partiet kommer att vara en del av regeringsunderlaget i riksdagen innebär det ett nytt ansvar och helt andra krav på uppträdande. De radikala nätpublikationer som drivs av partiet måste läggas om eller läggas ned.

Ledamöter för partiet har också ett ansvar för att hålla sig till etablerade demokratiska traditioner, till exempel respekt för mediernas roll. Om man vill vara med och ta ansvar måste man tåla att ansvar utkrävs. Om man vill ha makt måste man tåla och medverka till att makt kan granskas och svara på frågor - också mindre begåvade.

Men vi som står utanför hela processen och skildrar den har också ett ansvar för demokratiska normer. Medierna är aldrig en perfekt spegel av verkligheten men de bör ha som ambition att inte sprida felaktiga föreställningar, särskilt sådana som på djupet kan oroa delar av befolkningen och omvärlden, och i alla fall förhålla sig till observerbara fakta och söka kunskap.

Det finns till exempel inte något som tyder på att den nuvarande regeringsbildningen orsakar ett uppflammande våld mot minoriteter i Sverige, vilket bland andra DN:s politiska redaktör Amanda Sokolnicki starkt varnar för då ”rasister fått uppbackning av valresultatet” (DN 17/9). Hon har en viktig post, hennes ord väger tungt och om hennes utsaga är sann vore det förfärligt. Men än så länge är det mer hennes varningar som oroar än verkligheten. Hon bidrar till att skapa en bild av att nazister tagit makten i Sverige och att minoriteter som svenska judar ”packar väskorna”. Men stämmer det? Vilka belägg finns det för en så allvarlig beskrivning av vad som händer? Är inte de politiska preferenserna bland svenska judar mycket mer blandade, något Naomi Abramowicz vittnade om i Expressen 22/9?

En annan eftervalsdebatt som har fått stort utrymme är hotet mot public service efter att riksdagsledamot Björn Söder (SD) twittrat om behovet av en stor reform efter att ha tittat på Aktuellt. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski (18/9) och DN:s kulturchef Björn Wiman (13/9) tar tweeten till intäkt för att den politiska utvecklingen i Sverige utgör ett akut hot mot den fria journalistiken. De är tunga publicister med stort förtroende och det skulle vara förfärligt om deras utsaga vore sann.

Men det viktiga som har hänt i frågan är att alla partier, inklusive SD, till slut kunde enas i den stora public service-utredningen från 2018 ”En oberoende public service för alla”. Det är en stor sak och en stabil grund som public service-cheferna välkomnade. Public service finns inte nämnt i SD:s valplattform eller valmanifest. Om den tillträdande regeringen avser att ta initiativ i någon mediepolitisk fråga är det lika legitimt som när den avgående gjorde det. Men det finns inga observerbara relevanta fakta som talar för ett politiskt hot mot oberoende journalistik eller mot public service. Och om det hotet skulle uppstå har vi som tur är ekonomiskt starka och oberoende medier som kan värna sin roll. 

Man ska absolut vara observant på tendenser i SD, men lika lite som man dömer Socialdemokraterna efter Annika Strandhälls twitterinlägg kan man döma Sverigedemokraterna efter Björn Söders. Twitter ger över huvudtaget en dålig och mycket ofullständig bild av riksdagspartiernas intentioner. Att avgående justitieminister Morgan Johansson hade för vana att på Twitter angripa enskilda journalister var djupt olämpligt men ger inte en rättvisande bild av Socialdemokraternas mediepolitik. Att Trumps hatkampanjer ökade våldet i USA är en process som inte är jämförbar med statsministerkandidaten Kristerssons regeringsförhandlingar. Svensk demokrati står stark.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera