1515
Annons

Minister utan insikt om marknad och företag

LEDARE. ”Man måste kunna klara av olika typer av samhällskriser, särskilt om de inte är långvariga.” ”Det borde ha funnits förutsättningar för många företag att bygga upp en större stabilitet under de ganska många goda åren vi har haft.” Orden kommer från finansmarknadsminister Per Bolund i en Di-intervju i fredagens tidning.

Per Bolund.
Per Bolund.Foto:Henrik Montgomery

Han menar alltså att företag borde ha en buffert för att klara nästan helt utraderad omsättning – de ska klara en total kollaps i ekonomin.

Det är ett häpnadsväckande resonemang från den som ansvarar för finansmarknadsfrågor, och för flera av stödåtgärderna till näringslivet.

Hans uppgift borde rimligen vara att värna ett fungerande näringsliv. Men det kräver insikter om grundläggande mekanismer på marknaden. Man måste förstå vilka drivkrafter som finns för investerare och företag. Man måste veta något om företagandets villkor.

Per Bolund har tidigare visat att han inte förstår hur marknadsekonomin fungerar. I slutet av mars läxade han upp Sveriges största bolag och viktigaste exportör AB Volvo. Han talade om att bolaget ”inte tar sitt ansvar”. Han antydde att Volvo inte har skött sig. Han förolämpade inte bara bolagets ledning, om det nu var vad han ville, utan också alla tiotusentals medarbetare som i flera veckor stått utan sysselsättning på grund av coronakrisen.

Per Bolund visade med sitt uttalande om bristande ansvar att han inte har förstått att det är Volvo, som världsledande företag och motor i svensk ekonomi, som har gjort vårt land rikt.

I sin kritik av aktieutdelningar visar han också att han inte fattar varför investeringar kräver avkastning. Utdelningarna går till nya investeringar, förhoppningsvis med nya värdeökningar. Aktiemarknaden är ett blodomlopp i ekonomin. Bland ägarna finns pensionärer och pensionssparare, privatpersoner och fackförbund. Och professionella investerare som ständigt är beredda att omlokalisera sitt kapital för ökade värden på kort och lång sikt. De företag som har de mest livskraftiga affärsidéerna kan räkna med att få riskvilligt kapital.

Nu förvånas Per Bolund av att företag inte har buffertar för att klara en nästan total nedstängning.

Kan Emil Källström (C) finna sig i sådana här uttalanden från sin samarbetspartner? Kan Mats Persson (L) tolerera en så företagsskeptisk finansmarknadsminister? Och hur kunde deras partier släppa fram Stefan Löfvens regering i utbyte mot en arbetsplan men utan kontroll över hur regeringen sätts samman? Om så bara ett av deras partier hade krävt ministerposter hade det säkerligen varit en politiker från ett gammalt alliansparti som satt på Per Bolunds post.

Men har inte Per Bolund en poäng? Måste inte företag ha en god soliditet för att kunna expandera, investera, klara svängningar? Jo, säkerligen. Och de som inte är tillräckligt solida riskerar att inte klara en nedgång. I normala tider märks detta med att företag slås ut eller kanske inte har något annat val än att bli uppköpta. Företag på obestånd försätts i rekonstruktion eller konkurs. Det sker på marknadsekonomins villkor. 

Men ett samhälle som i princip stängs ned på grund av en pandemi och på grund av statens beslut och rekommendationer är inte någon normal affärssvacka.

Det finns ett kapitalkrav för att bilda aktiebolag. Det har Per Bolunds regering satt ned från 50.000 kronor till 25.000. Varför agerade han inte för att i stället höja det till 100.000 kronor som det var för ett antal år sedan? Eller mer?

Man kan fundera på om Per Bolunds uttalanden är olycksfall i arbetet eller uttryck för en attityd. Eller i värsta fall en för ändamålet vald strategi. Men Per Bolund har i så fall hittat fel populism. Sverige översköljs just nu av en företagsvänlig opinion. Folk runt om i Sverige ser hur illa skadat näringslivet är. Sociala medier fylls av uppmaningar att gynna den lokala krogen. Företag som snabbt anpassar sin produktion till den nya verkligheten hyllas. Många har redan förlorat sitt jobb och delar sitt öde med sin arbetsgivare och vill inget hellre än att företaget ska komma på fötter.

Det är mycket olyckligt att Sverige i den värsta ekonomiska krisen sedan depressionen har en finansmarknadsminister med en så djup oförståelse för företagande.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Till slut möts våldsspiralen av riktig politik

Fyra skjutningar I Södertälje på åtta dagar.  Två döda. En invånare säger till SVT att hon inte ens går ut med soporna fast klockan bara är fem på eftermiddagen.

Foto:Christine Olsson

De fyra partierna i det vinnande regeringsunderlaget gör nu upp om sitt politiska program. Centralt i denna förhandling är kriminalpolitiken.

Skillnaden mot regeringsuppgörelsen 2019 är stor. Kriminalpolitiken satte inte något som helst avtryck i Januariavtalet, men mycket tid i förhandlingarna ägnades åt för många väljare perifera ämnen som skogspolitik, strandskydd och fri hyressättning. Detta trots att gängvåld och skjutningar var ett akut problem även då, låt vara att det har eskalerat ännu mer sedan dess. Löfvenregeringen tillsatte ”gängsamtal” med oppositionen för att komma överens om åtgärder mot den grova brottsligheten. Men regeringen bestämde att Sverigedemokraterna inte fick vara med (enligt inrikesminister Mikael Damberg därför att SD har ”en annan värdegrund” och en ”för grund förklaringsmodell”). Sedan havererade samtalen.

Eftersom de fyra partierna på högersidan i huvudsak har en likartad syn på brottsbekämpningen finns flera åtgärder som kan genomföras, som har betydelse för medborgarnas trygghet. 

En sådan är möjligheten till anonyma vittnen. I dag är ett stort antal grova våldsbrott ouppklarade eftersom det helt saknas avgörande vittnesmål. Det är rimligt att pröva denna möjlighet i ett läge då många allvarliga brott inte kan utredas, och förändringen efterfrågas av polis och åklagare. Att lämna ett offentligt vittnesmål om allvarlig kriminalitet är otänkbart för många personer.

Visitationszoner är en annan betydelsefull åtgärd. I debatten har det framställts som om sådana zoner skulle hota rättssäkerheten, och man frammanar bilden av en trakasserande poliskår som gör livet svårt för vanligt folk.

Men det är tvärtom, det handlar om att vanligt folk ska känna sig trygga. Tanken är att man ska kunna räkna med att beväpnade människor inte finns i det aktuella området, eftersom polisen har rätt att genom stickprovskontroller, alltså utan specifik misstanke, genomföra kontroller.

Till saken hör att i Danmark, som har visitationszoner sedan nästan 20 år, är det inte tillåtet att söka efter annat än just vapen.

När invånare i en utsatt stadsdel ber om trygghet måste politiken svara upp mot det. Att så långt det är möjligt säkerställa att människor inte är beväpnade är en del av samhällskontraktet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera