Mark- och miljödomstolen i Umeå säger nej till att pröva statliga LKAB:s ansökan om att öka takten i gruvbrytningen i Kiruna. Däremot får de tills vidare behålla befintligt tillstånd.
Skälet är att bolaget inte har följt formalia för att särskilt bjuda in de mest berörda hushållen för information och frågor om hur de påverkas, så kallat samråd. Istället har bolaget publicerat mötesinbjudan till allmänheten i sin tidning som går till alla hushåll i Kiruna, samt annonserat i pressen.
Mötesformer kan låta som en perifer sak, men de är förutsättningen för att en ansökan ska prövas. Myndighet/domstol ska därför enligt Miljööverdomstolen ta ställning till om samrådsprocessen gått rätt till tidigt under sin handläggning, ”utan dröjsmål”. Men Mark- och miljödomstolen i Umeå dröjde i tre år med att avhandla denna avgörande punkt. Deras förklaring, att det var ett stort material, är ovidkommande, eftersom de borde ha börjat med samråden.
Avgränsningen av samrådskretsen och formen för samrådet ska ske ”med beaktande av en verksamhets art, omfattning och verkningar”. Det är alltså vidöppet för tolkningar. Det är tydligt att det finns ett glapp mellan domstolen i Umeå och kirunabornas verklighet. De senare lever med gruvan, den står för jobben. De har sedan kommunstyrelsen tog beslutet 2007 även levt med att deras stad flyttas.
Den prövning som nu stoppats på formella grunder gäller inte bara ökad takt i gruvbrytningen. Hela verksamheten i Kiruna ska tillståndsprövas, eftersom tillstånden är så gamla. Och domstolen är fast besluten att inte göra det enkelt: ”Även om verksamheten bedrivits i Kiruna över hundra år så måste i detta fall beaktas att det är först nu prövningen sker samlat enligt miljöbalkens regler och att den påverkan som gruppen (de som bor närmast) utsätts för är påtaglig.”
Fallet LKAB är ännu ett exempel på att miljö- och tillståndsprocesser blivit en flaskhals i svensk industri. De måste göras snabbare, mer förutsägbara och relevanta. Ett tillstånd kan inte falla på att några personer borde ha fått ett brev på posten.
Det är framför allt gruvnäringen som har drabbats, men även andra verksamheter, som nyligen Cementa. Det har ett pris, inte bara för bolagen och de som jobbar där, utan för hela ekonomin. Och hanteringen solkar bilden av Sverige som ett land med förutsägbara, pålitliga myndigheter.
