ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Migrationsfrågan kräver större ansvar

  • Foto: Stig-Åke Jönsson/TT

LEDARE. Forskaren Joakim Ruist skriver i sin nya bok om hur viktiga incitament är när invandrare bestämmer sig för vart de vill flytta, och att det är oro för kaos som styr attityder till invandring.

Forskaren vid Göteborgs universitet Joakim Ruist har tidigare misstänkliggjorts för sina beräkningar av vad flyktingar kostar. Han har då sagt att det faktum att flyktinginvandring inte ger en samhällsekonomisk vinst inte i sig är skäl att minska den, för vi har den inte av ekonomiska utan humanitära skäl. 

Men den synpunkten, samt att det är viktigt att forska om samhällsfenomen som invandring, har haft svårt att få genomslag i debatten. Känslorna har skymt sakfrågan, och vissa debattörer har haft en tydligt främlingsfientlig agenda. Nu kommer Joakim Ruist med en ny bok där han pedagogiskt försöker avideologisera saken och förstå varför motståndet mot invandring är så pass stort. 

En undersökning av International Survey Program 1995 visar att i elva av 14 länder ville mer än hälften av de tillfrågade att invandringen (både ekonomiskt driven och flyktingar) till deras land skulle minska. I tolv av länderna ville under 10 procent se fler invandrare. I Sverige ville 63 procent att vi skulle ta emot färre, och runt 7 procent att vi skulle ta emot fler. 

2013 hade motståndet ökat till 80 procent i Storbritannien, en indikation om varför brexit blev oundvikligt. I övriga länder har motståndet fallit tillbaka mot 40 procent, men det har även andelen som vill se mer invandring. I Sverige ville då fortfarande över 50 procent se en minskning. 2018 har andelen enligt Ipsos stigit igen i Sverige, till 60 procent. Men enligt Ruist ligger förklaringen inte främst i antalet mottagna flyktingar, utan hur saken hanteras.

I boken ”Global Migration - orsaker och konsekvenser”, utgiven av SNS förlag, slår han fast att det som oroar medborgarna är när de upplever att invandringen sker utan kontroll, som hösten 2015. Politikerna hade ingen plan och ville inte diskutera saken. Man var ond eller god. Därför hade väljarna få alternativ annat än ytterkantspartier som SD. Detta gäller hela Europa.

Joakim Ruist går igenom historiska migrationsrörelser, vilka som emigrerar och varför, vilka inkomster de får när de emigrerar och vilka ekonomiska och sociala konsekvenser migrationen får för avsändar- och mottagarländerna. Fler emigrerar av ekonomiska skäl än på grund av krig. Hur det går för dem bestäms i stor utsträckning av vilken grupp de tillhör och hur deras förutsättningar och drivkrafter ser ut, samt vilken utbildning de har. 

Flyktingarna har svårast att klara sig i sina nya länder, vilket inte är så konstigt eftersom de flydde från något snarare än till något. Ruist har räknat ut att en genomsnittlig flykting under de första 25-30 åren innebär en ekonomisk belastning för samhällsekonomin. Därefter blir det positivt, men det blir fortfarande negativt totalt sett. Men han konstaterar också att de flesta länders ekonomi verkar ha klarat trycket, i alla fall Sveriges. 

Det faktum att invandrares sysselsättningsgrad är internationellt låg i Sverige förklaras delvis av de stora flyktinggrupper som kommit, de har svårare att få jobb än ekonomiska invandrare. Ruist skriver att Sverige med sina höga bidrag och små löneskillnader kan locka dem som inte främst emigrerar av ekonomiska skäl, de vill hellre till länder som USA. Han framhåller också att en viktig faktor för stigande antal asylsökande är att efter en första våg från ett visst land eller område följer flera därifrån enligt nätverksprincipen. För Sverige gäller det bland annat Syrien och Somalia.

Här finns två poänger att ta med. Dels att vi genom villkor kan styra hur attraktivt Sverige är att emigrera till för vem. Dels att även när vi tar emot flyktingar av humanitära skäl behöver vi planera för hur de ska integreras i jobb och skola. Regering och riksdag kan inte bara skyffla över alla praktiska frågor på kommunerna. Endast genom politiskt ledarskap kan förtroendet och benägenheten att ta emot människor i nöd öka.

Enligt januariöverenskommelsen ska en utredning om migration tillsättas inom kort, men den ska bara ta upp ett mindre antal frågor, som tillfälliga kontra permanenta uppehållstillstånd och den humanitära skyddsgrunden. Det är synd, regeringen skulle behöva ta ett större grepp om invandring och integration. Det är en central fråga för stabiliteten i vårt samhälle de närmaste åren.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies