I onsdags kväll, i SVT:s Aktuellt, debatterade vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ali Esbati med nationalekonomen Lars Jonung. Det gick inte så bra för Esbati, som med rätta anklagades för populism.
Men man ska vara vaksam. Vänsterpartiet brukar föra fram sina värstingförslag med stor ihärdighet och viss charm, och på något sätt etsar de sig fast i debatten. Vänsterledaren Nooshi Dadgostars förslag om att klippa elledningarna till kontinenten och införa ”Sverigepriser”, exempelvis. På samma sätt var det med hennes kamp mot marknadshyror sommaren 2021. Borgerliga betraktare var så ivriga att hylla Nooshi Dadgostar för att hon ville fälla regeringen Löfven att de lät bli att kritisera hennes motstånd till marknadshyror som ju var det som utlöste regeringskrisen.
När det gäller matpristak är det uppenbarligen Frankrike som är förebilden. Där har regeringen kommit överens med de stora dagligvarukedjorna om att sänka priserna på ett antal varor som ska förses med ett klistermärke som bevis på att de ingår i ”anti-inflations-kvartalet”. Påhittet har förts fram av finansminister Bruno Le Maire, som ursprungligen kommer från det gaullistiska högerpartiet men som sedan gick över till Macrons mittenparti.
Han är i Europa känd för att ha drivit på för en separat beskattning av amerikanska techföretag. När det inte gick att göra på EU-nivå införde Frankrike i stället en egen nationell sådan skatt. Skatten har lett till att landet har drivit en juridisk process mot Amazon, vars bidrag till fransk ekonomi var att sänka priserna på en rad varor.
Det är Bruno Le Maire som nu vill reglera priserna i matbutikerna. (Fransk politik är beskaffad på så sätt att man inte behöver vara vänster för att vara socialist.)
Att staten går in och försöker manipulera prismekanismerna är alltid olämpligt. Och det hjälper inte mot inflationen eller den kommande lågkonjunkturen. Men det skapar en illusion av att staten har kontroll. Och det är vad Vänsterpartiet helst eftersträvar – att politiker ska bestämma över alla led i ekonomin.
