ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Del 1: Kärnkraften och marknaden

  • Marknaden är inte neutral i sin design. Den främjar förnybara kraftslag med liten kapitalkostnad och straffar andra med hög. Foto: CHRISTINE OLSSON

Om världen skulle gå mot fortsatt expansion av sol och vind och bibehållen och utbyggd kärnkraft skulle prognosen för minskade koldioxidutsläpp se radikalt bättre ut. 

Ekonomin för ett kärnkraftverk är ungefär som för Öresundsbron: en mycket stor anläggningskostnad i början och sedan låga inkomster och låga rörliga kostnader i minst ett halvt sekel. Priset på uran är lågt och bemanningen liten. 

För att kunna räkna hem en sådan investering måste man dels ha en säker prognos för marknaden, dels kunna ha lite större marginal mellan rörliga kostnader och intäkter för att kompensera den initiala höga kapitalkostnaden.

När kärnkraften byggdes ut i Sverige var båda förutsättningarna uppfyllda eftersom staten reglerade elmarknaden. I dag kan ingen förutspå elprisets utveckling och ingen kan ta mer betalt. Det är huvudorsaken till svårigheterna att finansiera ny kärnkraft i Sverige och i övriga Europa.

Kol- och särskilt gaskraftverk har lägre investeringskostnader och tål pristrycket bättre.

En viktig faktor för elprisets utveckling i Sverige är att sol, vind och biobränsle subventioneras med det så kallade elcertifikatssystemet. Det bidrar till att sänka elpriset under den egentliga marknadsnivån, särskilt när det blåser och solen skiner. Kärnkraftens elpris följer med ner, men kärnkraftsproducenterna får inte i likhet med förnybara kraftslag betalt bakvägen, vilket gör att även gamla kärnkraftverk får lönsamhetsproblem, till exempel de som snart ska stängas i Ringhals.

Marknaden är alltså inte neutral i sin design. Den främjar förnybara kraftslag med liten kapitalkostnad och straffar andra med hög. Det är denna mekanism som gör att man kan säga att marknaden fasar ut kärnkraft, vilket i en mening är helt riktigt, men det beror på politiska beslut. Det är också denna mekanism som gör att övertygade kärnkraftsmotståndare har blivit lika övertygade marknadsliberaler. Säkerhetsargumenten är numera allt svårare att vinna, särskilt i relation till riskerna med koldioxidutsläpp. Alltså pekar man på marknaden.

En annan effekt är att marknaden blåser sönder leveranssäkerheten. När kraftslag med höga kapitalkostnader får svårt att konkurrera till förmån för sol och vind riskerar systemet att kollapsa när det är mörkt och vindstilla. Man kan kompensera detta med mycket större överföringskapacitet, det vill säga elledningar, och på sikt lagring men det är inte löst. Problemet finns överallt där sol&vind har byggts ut. Tyska Der Spiegels senaste nummer riktar svidande kritik mot tysk energipolitik för att den slagit sönder leveranssäkerhet och nu hotar legitimiteten för förnybara bränslen. I Kina hörs liknande kritik. Det är en orsak till att utbyggnad av sol&vind nu bromsar in.

Man kan invända att det är nödvändigt att fasa ut kärnkraft för att förnybara kraftslag ska kunna växa. Men är det sant? 

Fram till 2011 drevs Japans elproduktion av lika delar kol, gas och kärnkraft. När kärnkraften stängdes ner efter Fukushima kompenserades hela förlusten med ökad förbränning av kol och gas och det mönstret har varit bestående. Förnybara kraftslag har ökat marginellt. Japans regering har beslutat att successivt starta reaktorerna igen, bland annat av klimatskäl.

I Tyskland, som också beslutade om att stänga ner kärnkraften efter Fukushima, har det gått bättre. Där kan man med fog säga att bortfallet från minskad kärnkraft har kompenserats av lika delar sol, vind och biobränsle. Men konsumtionen av kol&gas ligger fortfarande på samma höga nivå och byggs ut, bland annat med Vattenfalls splitternya kolkraftverk utanför Hamburg.

Om man inkluderar all energikonsumtion kommer 80 procent av tysk energi fortfarande från fossila bränslen. Utbyggnad av sol&vind är dyrt. De tyska subventionerna har kostat 1600 miljarder kronor de senaste fem åren. För att nå målet om förnybar energiproduktion 2050 beräknas subventionskostnaden enligt Spiegel uppgå till 35 000 miljarder kronor.

Det kan det vara värt, men effektiviteten och legitimiteten hade varit mycket större om investeringen hade gått till att fasa ut kol&gas i stället för kärnkraft. I efterhand kommer beslutet om avveckling av tysk kärnkraft betraktas som ytterligare en av Merkels många plötsliga opportunismer. Om hennes regering hade gjort som Helmut Schmidt på 1980-talet och stått fast mot kärnkraftsprotesterna hade Europas koldioxidutsläpp nu minskat radikalt och världen hade haft en tydlig succé att peka på.

I Sverige är situationen annorlunda eftersom vi knappt har fossil elproduktion. Vatten och kärnkraft har ungefär hälften var och ligger stabilt sedan mitten av 1980-talet då de sista reaktorerna startades. De senaste årens ökning av förnybara kraftslag täcker högre konsumtion och de har vuxit fram utan minskning av kärnkraft.

Vad Sverige däremot bör tänka igenom är leveranssäkerheten och om det är så klokt att energietablissemanget styr på förnybart och inte fossilfritt och att marknaden är designad för att avveckla kärnkraft. Därför är den nya kärnkraftdebatten bra och för en gångs skull förutseende.

Om världen nu skulle gå mot fortsatt expansion av sol och vind och bibehållen och utbyggd kärnkraft skulle prognosen för minskade koldioxidutsläpp se radikalt bättre ut. Sverige skulle kunna definiera sig som ett fossilfritt kraftcentrum på den nordeuropeiska energimarknaden och exportera stabila elleveranser till Norden, Baltikum, Polen och Tyskland. L, M, KD och SD tycks skissa på en sådan framtid, till och med i gemensamma reservationer i näringsutskottet. Det är Sveriges mest klimateffektiva politiska block.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies