ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Lyssna på dina egna, Löfven

  • Foto: Jessica Gow/TT
  • Foto: PONTUS LUNDAHL / TT, Pontus Lundahl

LEDARE. För varje vecka som går blir det tydligare att Januariöverenskommelsen mellan regeringen och L/C har utlöst stora spänningar internt i partierna. 

En stötesten är den gröna skatteväxlingen. Höjda skatter på bensin och diesel ska bytas mot sänkt skatt på arbete, som borttagande av värnskatten. Ambitionen är god men man har inte tagit tillräcklig hänsyn till de geografiska konsekvenserna.

I torsdagens Di protesterar tunga S-profiler som tidigare ministern Björn Rosengren och Niklas Nordström, kommunalråd i Luleå, mot hur miljöskatterna slår. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson varnade i förra veckan för att Sverige kan få en egen variant av den franska proteströrelsen ”gula västarna”. 

Det är opportunt att tala om växande ekonomiska klyftor, men det är klyftorna mellan stad och land som spelar störst roll. Människor utanför större städer är som folk är mest. De bryr sig inte så mycket om att det finns några få rika människor så länge de kan leva sitt liv och tillgodose sina grundläggande behov. Det är när de inte kan det som vreden växer.

S-topparna har rätt i att landsbygden får bära en allt för stor börda i skatteväxlingen. Där finns få höginkomsttagare som tjänar på att värnskatten försvinner, samtidigt som invånarna saknar alternativ till den fossilt drivna bilen och därför inte kan välja bort den. Det finns varken elbilar eller laddstolpar i Pajala.

60 procent av literpriset på bränsle på 15-16 kronor utgörs redan i dag av skatt. Och tvärtemot vad namnet antyder går skatten inte till en bättre miljö utan rakt in i statskassan.

MP har med åren blivit mer storstadsorienterat. Men man undrar hur centerledaren Annie Lööf och S-ledaren Stefan Löfven tänkte. Båda behöver rösterna på landsbygden. Och de väljarna bryr sig mycket mer om bränsleskatter är de spretiga satsningar som statliga utredningar löpande föreslår. Därför röstar många på SD.  Det är alltså både ineffektivt och politiskt riskabelt att genomföra en skattehöjning på drivmedel.

Positiva incitament fungerar ofta bättre än negativa om syftet är att skapa ändrat beteende. Men allra mest effektivt är förbud. Det parti som vill ha förändring bör begränsa biltrafik i storstäder och låta landsbygden vara ifred tills där kan erbjudas vettiga alternativ. Lyssna till Nordström, Thorwaldsson och Co.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies