ANNONS:
Till Di.se

Lotta Engzell-Larsson: Sverige behöver inte mer Reepalu-politik

  • Ilmar Reepalu. Foto: TT

LEDARE. Rubriken på pressmeddelandet som skickades ut från utbildningsdepartementet på måndagsmorgonen löd "Staten behöver ta ett större ansvar för gymnasieskolan". 

Meddelandet kunde berätta att Lars Stjernkvist, en pragmatisk långvägare inom S, tillika kommunalråd i Norrköping, hade fått regeringens uppdrag att utreda gymnasieskolan. 

Utredningsdirektiven ger utredaren ett brett mandat att komma med förslag. "En ny ansvarfördelning som ökar det statliga ansvaret" säger gymnasieminister Anna Ekström. Hon öppnar alltså för att åter förstatliga skolorna, men utan att säga det rakt ut.

Direktiven för också med sig en svag men omisskännlig doft av Ilmar Reepalus Välfärdsutredning som syftar till att begränsa privata företags verksamhet i sektorn. 

Utgångspunkten är att staten behöver ta mer ansvar därför att "Den fria etableringsrätten för gymnasieskolor har alltså inte lett till ett allsidigt utbud av gymnasieprogram i hela Sverige - däremot ett överutbud av populära program i starka marknadslägen." 

Men friskolorna tillkom i första hand för att svenska folket ville ha mer inflytande över sina liv, (vilket bland annat Maktutredningen 1990 visade), och ett bredare utbud av pedagogiska inriktningar, inte för att lösa alla problem som utbildningsväsendet brottades med. 

Dagens situation, som direktiven pekar ut, att en tredjedel av gymnasieeleverna inte klarar utbildningen under den föreskrivna tiden tre år, går inte att koppla till friskolorna. Det handlar om att svensk grundutbildning under decennier, av olika skäl, har urholkats och problemet med svaga resultat fortplantar sig uppåt i systemet. 

Många har talat om att åter förstatliga skolan som en lösning på alla problem. Men det är inte så enkelt. Man måste fortfarande från politiskt håll ha en långsiktig idé om vad man vill göra. Statligt ansvar inte alltid är lösningen. Exempelvis utexaminerar de statliga högre lärosätena allt fler studenter, trots att det råder bred enighet om att många inte håller måttet. Men lärosätena har starka ekonomiska incitament, eftersom de får betalt per godkänd student. Det visar att rätt incitament är viktigare än huvudman.

Gymnasieutredningens direktiv handlar om saker som egentligen inte har att göra med om verksamheten är privat eller offentlig, utan systemets funktionssätt, vilket gör ministerns koppling till den fria etableringsrätten så mycket mer suspekt.

Hur ska små kommuner kunna erbjuda ett brett utbud av utbildning? Hur kan man få elever att välja yrken som är efterfrågade och ger jobb? Hur ska man fördela skolpengen så att den bättre speglar elevernas socioekonomiska bakgrund? 

När det gäller utbud bör kommunerna samarbeta mer på regionnivå, eftersom de är för små för att klara utbildningsfrågorna på egen hand. Det pekas också ut i direktiven. Men den ökade samordningen får inte bli ett sätt att komma åt den fria etableringsrätten.

En stor fråga de närmaste åren, när antalet gymnasiestudenter ökar, är hur de begränsade resurserna kan utnyttjas mest effektivt. Man bör då se att privata företag är bäst på organisation och att växa snabbt, samt har incitament. 

Därför är det viktigt att utredaren Lars Stjernkvist, och gymnasieministern Anna Ekström, ser de privata skolföretagen som resurser de kan arbeta med snarare än konkurrenter som ska utrotas. Friskolor var dragspelet förra gången vi såg en kraftig elevtillväxt, det kan de vara igen.

Direktiven tar upp kommunernas problem att de är ansvariga för att garantera eleverna en gymnasieplats, men på grund av det fria skolvalet har svårt att planera sin verksamhet. Detsamma gäller dock för friskolorna. Lösningen är inte att låsa in eleverna i kommunala skolor, utan dels att begränsa möjligheten att byta skola under pågående termin, dels att inse att om det saknas efterfrågan på kommunala skolor kanske kommunen inte ska driva skola.

Gymnasieutredningen ger intryck av att administrera några detaljer, men kan få stora konsekvenser för aktörerna och eleverna.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies