1515
Annons

Lotta Engzell-Larsson: Rättsliga processer måste kortas

LEDARE. På onsdagen skrev Di.se om att rättegången mot Fingerprint Cards (FPC) ordförande Johan Carlström skjuts upp för tredje gången. 

Första gången var det för att nya brottsmisstankar tillkom. Andra gången hade hans advokat inte tid. Denna gång är det rättsväsendet som saknar resurser, specifikt domare, för den rättegång som skulle ha inletts 8 november.

Den utdragna processen är allvarlig både för den anklagade och bolagets ägare. Det har nu gått tre år sedan Carlström åtalades för flera fall av grovt insiderbrott 2012-2014. Processen skapar en osäkerhet om hans inflytande och skiftande roller i det börsnoterade bolaget, där han själv är största ägare och sedan maj i år även ordförande. 

Stockholmsbörsen ställer inga krav på vandel. Fallet FPC, och även åtalet av Hexagons vd Ola Rollén, visar att det är okej att ledande företrädare för börsbolag står åtalade. Man kan hävda att det är en fråga för aktieägarna, men privatpersoner ser noteringen som en kvalitetsstämpel. De litar på Nasdaqs omdöme.

När förundersökningen mot nyckelpersoner i Lundin Petroleum inleddes 2010 (de anklagades för medhjälp till grovt folkrättsbrott i Sudan), fick det konsekvenser för aktien. Exempelvis Folksam, AMF och Handelsanställdas förbund sålde i protest 2012. Sedan dess har aktien gått extremt bra, långt bättre än index. Nu har åtta år gått, och det finns ännu inte ens ett åtal.

Det har tagit sex år att få till stånd den just inledda rättegången om mutbrott i Telia, där bland annat tidigare vd:n Lars Nyberg står åtalad. Sex år är lång tid i en människas liv. 

Den ofta långa tidsutdräkten i rättshanteringen beror på rättsväsendets prioriteringar (unga och fall där någon är häktad går först vilket är rimligt) och resurser. Just nu saknas såväl domare som åklagare. Bristen kommer öka framöver när polisen får mer resurser och flödet av ärenden därifrån ökar, vilket är bra. Tidigare var polisen en flaskhals.

Det handlar inte om några enorma pengar, enligt Åklagarväsendet totalt knappt 180 miljoner kronor extra 2019-2021. Sannolikt en summa i samma storleksordning till domarna. En rättsprocess får inte hålla på hur länge som helst. Det är inte rättssäkert.


Uppgörelsen med Kakabaveh bör rivas upp

Tidigt på onsdagsmorgonen lämnade Sveriges och Finlands Natoambassadörer Axel Wernhoff och Klaus Korhonen in ansökningsbreven till Nato på militäralliansens högkvarter i Bryssel.

Utrikesministern och UD borde ha insett sprängkraften i uppgörelsen om att fördjupa samarbetet med det kurdiska partiet PYD och fått bort den långt tidigare.
Utrikesministern och UD borde ha insett sprängkraften i uppgörelsen om att fördjupa samarbetet med det kurdiska partiet PYD och fått bort den långt tidigare.Foto:Henrik Montgomery/TT

Ansökningarna togs emot av Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg som intygade att alla medlemmar är överens om vikten av Natoutvidgning. Natoambassadörerna samlades klockan 10 och väntades då fatta ett blixtbeslut om att inleda ansökningsprocessen. Klang och jubel alltså. Vem i hela världen kan säga nej till så välkvalificerade kandidater?

Men det blev inget beslut. Turkiet sinkar processen. Ankara tycker att särskilt Sverige är en stat vars politik domineras av radikala kurder och vill ha ändring på det.

Reaktionen från Sverige har varit stursk. Utrikesministern förklarade tidigare att länder som ”Turkiet vill ha en relation med” (läs USA) är för en svensk anslutning. Och hon lät förstå mellan raderna att Turkiet är en mindre viktig medlem i alliansen.

Det är just nu ett tonläge som inte är särskilt konstruktivt. Turkiet är, om än en problematisk, mycket viktig medlem och en av de starkaste militärmakterna. Landet spelar en nyckelroll i Ukrainas drönarkrig mot de ryska stridskrafterna.

Grundproblemet med Turkiets invändning är att det ligger något i den. S-regeringens uppgörelse i höstas med den politiska vilden Amineh Kakabaveh var en förutsättning för att Andersson kunde väljas till statsminister. Överenskommelsen är lika konstig och principvidrig som unik och innebär att en enskild riksdagsledamot dikterar politiken i ett visst specifikt utrikesärende: S förbinder sig att verka för kurdiskt självstyre i nordöstra Syrien och att fördjupa samarbetet med kurdiska PYD, allmänt ansedd som den syriska grenen av PKK. PKK är terrorstämplat av Turkiet, EU och USA.

Alla förstår att denna uppgörelse är ohållbar och inget ”missförstånd” från Turkiets sida, som Ann Linde har antytt, utan ett känt och publicerat faktum.

Utrikesministern och UD borde ha insett sprängkraften i frågan och fått bort den långt tidigare. Men nu är det som det är. Uppgörelsen med Kakabaveh bör rivas upp. Den var fel då och är fel nu, oavsett vad Turkiet tycker.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?