1515
Annons

Lotta Engzell-Larsson: Modigt av politiker att bygga Nya Karolinska

LEDARE. Enligt DN (21/9) har tilläggsarbeten på Nya Karolinska sjukhuset (NKS) hittills kostat skattebetalarna 1,64 miljarder kronor.

VISIONÄR. Stockholms Läns Landsting fattade i grunden rätt beslut om att bygga ett nytt specialistsjukhus i Solna, det var genomförandet som brast.
VISIONÄR. Stockholms Läns Landsting fattade i grunden rätt beslut om att bygga ett nytt specialistsjukhus i Solna, det var genomförandet som brast.Bild:Bertil Enevåg Ericson

En ombyggnad av en ingång skulle exempelvis kosta mellan 600.000 och en dryg miljon.
Kritiken mot bygget av NKS har strömmat sedan beslutet fattades av ett enigt landstingsfullmäktige 2010. När det började krypa fram att bygget skulle bli väsentligt dyrare än de ansvariga uppgett ökade intensiteten i medierapporteringen. Uppgifter om totala kostnader steg från ursprungliga 14,5 miljarder kronor till nuvarande 61 miljarder fram till 2040.


Politikerna gjorde länge misstaget att förneka de verkliga kostnaderna. Men så småningom kröp det fram att skälet till de olika siffror som cirkulerade var att de lägre gällde den upphandlade fasta kostnaden, och de högre de faktiska kostnader som skulle uppstå över tid med det underhållsavtal NKS hade med numera börsnoterade Coor. Coor ägdes av byggherren Skanska fram till 2004 och de samarbetar fortfarande. Denna felbedömning från politikernas sida kostade dem allmänhetens förtroende.

Tyvärr har äpplen och päron blandats friskt i den viktiga debatten om NKS. Var för sig har sakfrågorna relevans, men när faktorer utan något inbördes samband buntas ihop till "krisen på NKS" blir debatten generande osaklig och irrelevant. Byggets kostnader, "sjukvårdskrisen" (som främst är en sjuksköterskebrist) och en ny arbetsordning/intern styrning på sjukhuset är tre olika frågor som var för sig kräver en egen analys. Det enda de har gemensamt är att de väcker starka känslor och oro hos delar av personalen. Med det sagt är oro vid förändringar normalt, och betyder inte att fel beslut tagits.

Det är hög tid att rätta till debatten, för beslutet att bygga ett nytt sjukhus vilade på något så ovanligt, och modigt, som en vision.

När Karolinska Sjukhuset, som invigdes 1940, behövde förnyas gjorde politikerna det rätta. De beslöt att investera i framtiden, som det anstår ett universitetssjukhus med anknytning till ett internationellt forskningscentrum, Karolinska institutet.

Landstingspolitiker från höger till vänster kom till insikten att vården blir mer högteknologisk och specialiserad, diagnostiken allt mer komplex. Därför var det inte vettigt att bygga om det gamla sjukhuset, utan ett nytt behövde resas. Men sedan började det gå snett.

De som stod bakom planeringen ville hålla användningen och inriktningen öppen i det längsta. Men ju fler och senare ändringar i byggplaner, desto dyrare blir det.
Dessutom valde politikerna, i sin ambition att hålla kostnaderna under kontroll, att underdimensionera sjukhuset. De tvingades snart att utöka ytan, som sannolikt ändå är alltför liten. De ingick också ett OPS-avtal (offentlig-privat samverkan) för att sprida ut kostnaderna över tid, och, som de trodde, minska sin egen risk.

Det är så konventionell visdom ser ut, men den stämmer inte alltid. OPS lämpar sig särskilt illa för omfattande komplexa projekt som sjukhus. OPS-avtal är nämligen alltid noga specificerade. Allt som inte kan förutses eller specificeras hamnar utanför avtalet. Och den andelen tenderar att stiga. Det är så den kommersiella byggaren minskar sin risk.

Ändå fattade Stockholms Läns Landsting i grunden rätt beslut, det var genomförandet som brast. Nu står sjukhuset nästan färdigt och det är dags att gå vidare. Nya finanslandstingsrådet Irene Svenonius (M) har stoppat de dyra tilläggsarbetena på NKS. Det är bra, för avtalet bör förhandlas om.

Skanska är ett börsnoterat, affärsdrivande företag. Landstinget är en dålig förhandlare som är ovan vid den här typen av gigantiska projekt som lever sitt eget liv. Men tiden har kommit för kompromisser, så att båda parter kan gå ur detta med hedern i behåll. Skanska har alla skäl att vilja se tillbaka på detta projekt som lyckat och hållbart. NKS kan fortfarande bli en svensk stolthet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från ZipforceAnnons

Zipforces nylanserade elcykelkit får internationell uppmärksamhet

I en värld där allt fler sitter still medan bekväma prylar utvecklas och miljön mår sämre gäller det att tänka smart, hållbart och utanför boxen. Det menar Måns Bengtsson, grundare av Zipforce som snabbt kan förvandla vanliga cyklar till elcyklar.

– Vi har just slagit upp dörrarna för försäljning i Europa och dessutom lanserat den lättaste och det mest prisvärda elcykelkitet på marknaden, säger han.

När elcykeln introducerades på marknaden var succén snabbt ett faktum. Plötsligt kunde de som vanligtvis tog bilen till jobbet antingen cykla hela vägen eller på ett smidigt sätt ta sig till och från kollektivtrafik, och på så sätt bidra till ett minskat trafiktryck i städerna. Att investera i en ny elcykel innebär dock att ens gamla cykel lämnas i förrådet och en ny behöver produceras och transporteras, ofta från ett annat land – något som inte är optimalt för klimatet.

Brinner för återvinning

2020 lanserades den första produkten hos Zipforce, ett bolag som kombinerar smart teknologi med svensk ingenjörskonst och brinner för smart och kreativ återvinning. Det är det enda svenska bolaget som är med på EIT Urban Mobility Program, ett nytt EU-initiativ som satsar på start-ups som bidrar till ett mer hållbart och grönt sätt att transportera sig.

– Vi vill lösa trafik- och transportutmaningarna som finns i världen och samtidigt hjälpa till att reducera människans klimatpåverkan. Många äger redan en cykel i dag – varför behöva köpa en ny? Zipforce ger befintliga cyklar ett nytt liv och att den är portabel, vilket gör att den är smidig, minskar stöldrisken och gör att familjen kan dela.

Lättast på marknaden

Motorn är liten, smart och effektiv och Zipforce har sammanställt ett komplett kit med allt från batteri till pedalsensor för att göra installation och användande enkelt. Nu presenterar de två revolutionerande produkter som bara dagar efter lanseringen fått stor internationell uppmärksamhet: Zipforce Distance och den lättare versionen Zipforce Slim som enbart väger två kilo. 

– Det gör Slim till den lättaste produkten på marknaden. Båda är prisvärda, har tystare motorer och installationen är betydligt enklare då trampsensorn sitter trådlöst på cykelns pedalarm.

I samband med lanseringen har Zipforce slagit upp dörrarna för försäljning i Europa och de har redan siktet inställt på nya marknader.

– Vårt mål är att skapa ett hållbart, prisvärt och kul sätt för cykelanvändare att elektrifiera sin cykel och göra fysisk aktivitet både enklare och roligare, var man än befinner sig. Vi är glada att kunna bidra till att göra världen lite mer bekväm, utan att behöva tumma på faktorer runtomkring.

Läs mer om Zipforce här

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Zipforce och ej en artikel av Dagens industri

Risktagandet gynnar oss alla

Få sektorer illustrerar så tydligt de binära effekterna av risktagande som bioteknik.

VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.
VÄRT RISKEN. Sverige behöver fler risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera bioteknikföretag.Foto:Isabell Höjman

Om forskningen på ett potentiellt läkemedel går bra, om det tar sig igenom fas 1, 2 och 3 och till sist godkänns av myndigheter i USA och Europa, kan ägarna bli rikligt belönade. Om något går fel under den tidsödande och kostsamma processen – vilket är det mest troliga – kan stora värden försvinna på ett ögonblick.

Ta Oncopeptides, som Di skrev om i lördagens tidning. Bolagets läkemedel för blodcancer, Pepaxto, fick initialt ett positivt besked av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, men i ett senare skede påtalades risker med behandlingen. Oncopeptides beslutade sig för att dra sig tillbaka från USA. Börsvärdet raderades i det närmaste ut, vilket drabbade både småsparare och storägare. 

Men så i somras ändrades allt igen när den europeiska läkemedelsmyndigheten rekommenderade ett godkännande av preparatet. Och i mitten av juli genomförde Oncopeptides en nyemission – nya och befintliga ägare sköt till drygt 400 miljoner kronor. De lät sig inte avskräckas av turbulensen utan bedömde att Oncopeptides kan bli framgångsrikt – och kom fram till att investeringen var värd risken. Hittills i år har bolagets aktie stigit med cirka 400 procent. 

Men Oncopeptides är inte ensamt om att ha ett bra börsår – hela biotekniksektorn har gått bra efter en längre period av svagare kursutveckling. Ett annat bolag vars ägare i år åtminstone delvis har kompenserats för sitt risktagande är Hansa Biopharma. Bolagets främsta läkemedelskandidat, Imlifidase, är ett enzym som möjliggör njurtransplantation hos patienter som annars inte skulle kunna ta emot ett främmande organ. Bakom Hansas framgång ligger åratal av forskning, hängivenhet och riskvilliga investerare.

Hur det än går för Oncopeptides och Hansa är båda bolagen exempel på en central komponent i alla affärer: varför avkastning och vinst behövs för att motivera investerare att ta risker. I alla tider har affärsmän brottats med risken och hur den ska hanteras. Det har bland annat gett upphov till bolagsbildningar och försäkringar. Den medeltida brandstoden, nämnd i Magnus Ladulås landslag från 1350, var exempelvis en föregångare till brandförsäkringen. Aktiebolagen, som på ett oöverträffat sätt kanaliserade kapital och spred risker, var centrala för Sveriges industrialisering från mitten av 1850-talet. 

I dag finns det sinnrika matematiska och statistiska modeller för att kvantifiera risken och sätta ett värde på den. Men hur man än räknar, vilka försäkringar som än har tagits, handlar affärsverksamhet till sist om ett beslut: Är investeringen (och den möjliga avkastningen) värd risken? Den frågan har investerare funderat på i alla tider.

Utan risktagare sker inga framsteg. Ingen ny teknik utvecklas, inga medicinska landvinningar sker. Den värdeskapande handeln stagnerar. Risktagandet är en mekanism som bör värnas. Vänsterns återkommande utspel om högre kapitalskatter för till exempel sparare med investeringssparkonton och delägare i fåmansbolag är ett hot mot den kreativa kraft som förutsätter risktagande. Om en eventuell förtjänst måste skattas bort, varför ska man då ta risken att investera?  

Det finns i dag 148 företag med huvudkontor i Sverige som forskar på nya läkemedel, enligt branschorganisationen Sweden Bio. 420 projekt är igång just nu, varav fler än 100 inom cancerområdet. För att de ska lyckas behövs riskvilliga investerare. Personer och företag som är beredda att se nio av tio projekt misslyckas, med vetskapen att om det tionde når framgång blir de rikligt belönade. Sverige behöver fler sådana risktagare – fler som sparar i aktier och deltar i nyemissioner för att finansiera nya bioteknikföretag som förhoppningsvis kan hitta botemedel för njursjuka och cancerpatienter.

Risktagandet är en viktig kraft som för samhället framåt.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera