ANNONS:
Till Di.se

Lotta Engzell-Larsson: Lyssna inte på blankarna, snackarna och vänstern

  • Foto: Susan Walsh

LEDARE. Den enkla lärdomen av börskrascher är att ”what has come up will go down”. Men talet om en ny allvarlig finanskris gynnar främst tre grupper. Blankarna, snackarna och vänstern.

Blankarna satsar och tjänar pengar på nedgångar. Snackarna, kommentatorerna, lever på att leverera scenarier och hotbilder. Vänstern gynnas av allt tal om hur kapitalismen misslyckas; ojämlikheten ökar och staten bör öka beskattningen och kontrollen av, samt makten över, det privata kapitalet.

Ekonomer och en del analytiker har under en längre tid varnat för att konjunkturen har toppat. De pekar också på den höga skuldsättningen, globalt och i de svenska hushållen, och värderingen av tillgångar som fastigheter och aktier. SEB skriver följande i sin färska utsiktsrapport: ”Vi ser den gradvisa inbromsningen som det mest troliga scenariot men är beredda på ett mer dramatiskt förlopp, så som ofta skett historiskt”.

Det kan dröja en dag eller två år innan det vänder. Det kan, men behöver inte bli, en internationell kris som 2008. Men kris är ett begrepp som man ska vara försiktig med, det är emotionellt laddat och självförstärkande, men har otydliga konturer. I Sverige finns en oro för bostadspriserna, men borätter har fallit tillbaka med runt 6 procent det senaste året (-8 procent i Stockholm), vilket talar emot ett plötsligt okontrollerat ras, även om de kan falla mer. Normalt är kommersiella fastigheter dock en större risk än privata, och de svenska bankerna, inte minst Handelsbanken, har en stor exponering mot sektorn.

Det globala, sammanvävda finansiella systemet utgör en risk eftersom det skapar stora spridningseffekter. Men det är också en positiv kraft, nätverket ökar likviditeten och sprider risker. Det ligger till grund för det växande välståndet, först i väst och de senaste decennierna i tillväxtländerna. Globaliseringen har minskat de ekonomiska klyftorna mellan länder.

Det finns en uppfattning att det är finanskrisen 2008 som ligger bakom extrempartiernas framväxt. Det skriver exempelvis Financial Times (30/8) under rubriken ”Populism is the true legacy of the financial crisis”.

Men så enkelt är det inte. I samband med finanskrisen valdes Barack Obama till president i USA. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har suttit sedan 2005 och överlevt krisen, även om hon försvagades i senaste valet. De franska och holländska nationalisterna har funnits länge, och tappade stöd i de senaste valen. Italien är det enda land där de fått makt. De tidigare öststaterna har alltid talat om nationalism, inte liberalism. Självständighet är deras allt överskuggande mål.

Det är rätt att adressera frågan om ”somewheres”, de som har sitt liv lokalt och har svårt att dra nytta av globaliseringen, och ”anywheres”, de rörliga högutbildade som har de största fördelarna av den. Men svaret är inte nostalgiska tillbakablickar till en tid som inte var så god som vi vill minnas, eller handelskrig och slutna ekonomier.

Och det är en myt att svenska folket lidit av finanskrisen. Här krävdes inga stora budgetnedskärningar. Tillväxten föll visserligen med 5,2 procent 2009 men tog tillbaka hela tappet och steg med 6 procent 2010. Klyftorna har ökat på grund av den låga räntan, som gjort att tillgångspriser stigit, och det faktum att bidragen inte längre skrivs upp i takt med löneökningarna.

Man ska också komma ihåg att Lehman-kraschen i grunden orsakades av den politiska rörelse vars syfte var att fler amerikaner skulle kunna få lån för att köpa bostad. Det resulterade i att folk som inte hade råd med räntorna fick låna. Den finansiella paketeringen gjorde sedan att risken spreds över världen. Men grunden var att gammal hederlig kreditbedömning åsidosattes av politiska skäl.

Ett sätt att minska risken framöver är att se över hur det svenska, och många andra system, är riggade för att uppmuntra skuld. Avdragsrätten bör därför minska. Bästa medicinen mot obehagliga nyheter i företag, banker och andra, är annars transparens och en god bolagsstyrning. Ansvarsutkrävande, och en affär som fokuserar på att gynna kunden i första hand.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies