ANNONS:
Till Di.se

Lotta Engzell-Larsson: Låt vaktbolag göra Sverige säkrare

  • Foto: Janerik Henriksson/TT

LEDARE. Vaktbolag har i decennier erbjudit säkerhetslösningar och väktartjänster till offentliga verksamheter. Det går långt bortom att övervaka stökiga fotbollsmatcher. 

Det är exempelvis inte bara Säpo utan även privata ordnings- och skyddsvakter som ansvarar för regeringens och riksdagens säkerhet. De bevakar häkten och skyddsvärda försvarsanläggningar. De griper inbrottstjuvar.

Allmänheten känner inte alltid till detta, och politikerna vill inte att de ska veta eftersom frågan om gränserna mellan privat verksamhet och myndighetsutövning är så känslig. Men ansvariga politiker låter privata företag hjälpa till att öka säkerheten i Sverige.

Det finns nu en enighet om att polisens kapacitet behöver öka kraftigt, och många anser även att arbetssättet måste förändras. Men som Addici Securitys vd Johan Färm och tidigare rikspolischefen Björn Eriksson påpekar på lördagens Di debatt (20/1), kommer det att ta tio år innan en satsning är i gång och får effekt.

Vi har inte den tiden. Därför är det enda rimliga att i större utsträckning nyttja en av Sveriges tillväxtsektorer, säkerhetsbranschen, som i dag omsätter 40 miljarder kronor. Här bör man skilja på frifräsarna och de aktörer som är auktoriserade, godkända av Länsstyrelserna i samarbete med polisen. Flera av bolagen är börsnoterade, som en av de dominerande, Securitas, men även mindre som Tempest på First North.

Det växande behovet av ordningspersonal är oomstritt. I går tisdag skrev Pär Bygdeson, vd för Livsmedelshandlarna, på Di debatt att handeln nu har lika stora kostnader för brott som statens samlade kostnader för polisen, 22 miljarder kronor. Han pekar på hur butiker förlorar kunder för att de inte vågar gå dit. E-handel är ingen lösning i områden där ingen vill leverera paket.

Politikerna bör gå från att passivt stötta säkerhetsbolagen till att aktivt uppmuntra dem som är auktoriserade och uppmana polisen att fortsätta samarbetet med bolagen. Inslaget av "myndighetsutövning" brukar anges som en begränsning. Den gränsen är dock redan överskriden. Säkerhetsbolagens ordningsvakter, som utbildas av polisen, får göra vissa ingripanden, de har batong, använder handfängsel, hund och i undantagsfall pistol. Men de står under polisens befäl.

Stefan Löfven famlar efter halmstrån när han talar om att kalla in militär, liksom Jan Björklund som vill återinföra en beredskapspolis när polisen inte räcker till. Men beredskapspolisen utgjordes av tidigare värnpliktiga, och den skulle ju också behöva byggas upp. I stället kan man förlänga dagens utbildning för ordningsvakter från nuvarande 80 timmar till 4-5 veckor. Att bygga en mindre flexibel och sämre fungerande parallellorganisation vid sidan av vaktbolagen är inte meningsfullt och polisen mäktar inte med det.

Säkerhetsbranschen står och väntar. Den har pengar att investera och ligger långt fram tekniskt. Vaktbolagen skaffar sig snabbt lokalkännedom i ett område, så som den tidigare kvarterspolisen gjorde. Med begränsade lagändringar skulle bolagen kunna ta över en del av polisens uppgifter så att ordningsmakten kan renodla och ägna sig åt svårare utredningsuppdrag.

Som det är i dag låter polisen säkerhets- och försäkringsbolag utreda brott medan de själva utför nykterhetskontroller. Det borde vara tvärtom. Ordningsvakter skulle kunna bistå vid nykterhetskontroller, under befäl av polis. Branschen kan också få tillåtelse att transportera omhändertagna personer till häktet, i stället för att sitta i timmar och vänta på att polis ska komma och plocka upp misstänkta gärningsmän.

Om politikerna inte agerar snabbt är risken att svenska folket tar saken i egna händer och utvecklar medborgargarden.

Säkerhetsbolagen är redan en integrerad, huvudsakligen väl fungerande, del av svensk inre säkerhet. Politikerna bör dra nytta av privata aktörer för att säkra medborgarnas trygghet och småföretagens affärer. Den här frågan är för stor och viktig för att polisfacket ska få säga nej för att värna sitt revir. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies