1515

Lotta Engzell-Larsson: Lägg Finanspolitiska rådet under riksdagen

LEDARE. Stark integritet är alltid hotad och måste därför alltid försvaras. 

BÖR VÄRNAS. När Lars Calmfors var ordförande i Finanspolitiska rådet 2010 föreslog han att rådet skulle underställas riksdagen i stället för regeringen, men dåvarande finansminister Anders Borg sa nej.
BÖR VÄRNAS. När Lars Calmfors var ordförande i Finanspolitiska rådet 2010 föreslog han att rådet skulle underställas riksdagen i stället för regeringen, men dåvarande finansminister Anders Borg sa nej.Bild:Jesper Frisk

Finanspolitiska rådet är en organisation som präglas av sådan stark integritet. Dess första ordförande professor Lars Calmfors satte tonen och efterföljarna har hållit den.

Finanspolitiska rådet bildades 2007 av dåvarande finansminister Anders Borg för att förbättra den ekonomiska politiken och se till att den var vetenskapligt förankrad. Skapandet bidrog till hans framtoning som faktadriven ekonom snarare än en ideologiskt låst politruk. Borgs begränsade politiska erfarenhet blev en framgångsfaktor som bidrog till det höga förtroende han åtnjöt både bland experter och hos väljare.

Finanspolitiska rådet är en myndighet under regeringen med uppdraget att granska om finanspolitiken är förenlig med långsiktigt hållbara offentliga finanser, samt om den klarar överskottsmålet och utgiftstaket. Häri ligger en konflikt, att vara direkt underställd den man ska granska.

Anders Borg blev med åren också allt mer missnöjd med sin skapelse, den var inte särskilt följsam och det tjatades om överskottsmålet. 2010 hamnade de i öppen konflikt när rådet äskade mer pengar, och ville underställas riksdagen i stället för regeringen för att säkra sitt oberoende.

Anders Borg konstaterade då att myndigheter normalt ligger under regeringen, även om det finns undantag, som Riksbanken och Riksrevisionen. Han tillade att rådet inte bör "överskatta sin roll" genom att jämföra sig med dem.

Han lekte nog med tanken att liksom en företrädare på posten, socialdemokraten Bosse Ringholm, göra sig av med monstret. Ringholm, som inte var ekonom och ogillade när experter hade åsikter, lade 2003 ned ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. ESO bildades av den borgerliga regeringen 1981, gjorde sig känd för att identifiera bristande effektivitet i offentlig verksamhet och återuppstod under alliansen 2007.

Inte heller sittande regering är särskilt entusiastisk inför Finanspolitiska rådet. I slutet av förra året enades Överskottsmålskommittén om att en valberedning, där ledamöter från riksdagens finansutskott ingår, i fortsättningen ska nominera nya rådsmedlemmar. Något startdatum är dock inte satt. Hittills har medlemmarna i praktiken utsett varandra, och regeringen formellt godkänt detta. Men det är ingen hållbar modell.

I onsdagens SvD går rådets nuvarande och förra ordförande Harry Flam respektive John Hassler till attack mot förslaget. Hassler anser att risken är att tillsättningarna politiseras, och pekar på hur det gick när riksbanksfullmäktige nyligen misslyckade med att enas om en ny riksbankschef och därför lät Stefan Ingves sitta kvar.

Debattens fokus bör vara att myndigheten flyttas från regeringen till riksdagen. Därmed är oberoendet principiellt värnat. Men rådet bör även fortsättningsvis bestå av experter. De har haft en bra bredd, här har Erik Åsbrink, Magdalena Anderssons statsekreterare Karolina Ekholm, Lars Jonung och Lars Tobisson suttit.

En annan tidigare ledamot med stark integritet är Laura Hartman, som 2011 hamnade på kollisionskurs med SNS när hon som deras forskningschef i en rapport kom fram till att det inte fanns bevis för att privat vård var bättre än offentlig.

Rådet har dessutom legat steget före. Exempelvis föreslog det våren 2014 att alliansen skulle tillsätta en bred bostadskommission och göra en djupare analys av de stigande sjuktalen. Anders Borg tyckte det var onödigt.

Rådet verkar på ett pedagogiskt sätt för en bred, kvalificerad, offentlig diskussion i samhället om den ekonomiska politiken. Det skapar bättre underbyggda beslut, vilket både den politiska processen och väljarna tjänar på.

Samtidigt som Finanspolitiska rådet underställs riksdagen i stället för regeringen kan man utvidga dess mandat. Som tidigare vice riksbankschefen Lars E O Svensson har föreslagit, kan rådet även få ansvar för att löpande utvärdera Riksbankens penningpolitik. 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?