Lotta Engzell-Larsson: Friare bostadsmarknad bygger bättre städer

LEDARE. Under julhelgen har Di debatt publicerat ekonomhistorikern Jan Jörnmarks fyra artiklar om bostadsutvecklingen i Stockholm, Göteborg och Malmö. Han visar hur prisregleringar höll tillbaka bostadsbyggandet och tömde storstäderna mellan 1960 och 1980, och sätter dagens diskussion om en boprisbubbla i ett nytt ljus.

Bild:Colourbox

Det finns en föreställning, som marknadsförs främst av Hyresgästföreningen, S och V, om att hyresregleringen skyddar de svaga och bromsar segregationen. Jan Jörnmark visar att regleringen tvärtom under decennier har förstört fastighetsägarnas incitament att öka utbud och underhåll av hyresfastigheter i innerstaden.

Mellan 1960 och 1980 minskade befolkningen i centrala Malmö och Göteborg kraftigt, och Stockholms befolkning halverades innanför tullarna. Orsaken var att hyrorna föll och fastighetspriserna med dem. Inga nya bostäder tillkom och få befintliga hyresgäster flyttade. Unga och nyinflyttade bosatte sig därför i egna hem i de växande förorterna. Men växande ytterförorter är samhällsekonomiskt dyrt och ineffektivt eftersom de kräver omfattande utbyggnad av helt ny infrastruktur.

Jörnmark menar att segregeringen har ökat i bland annat Göteborg när marknadskrafterna inte släpps fram. Centrum stagnerar, yngre medelklassfamiljer flyttar till de södra välmående förorterna och nordost ökar trångboddheten och de sociala problemen.

När bostadssubventionerna försvann på 1990-talet skapades förutsättningar för en marknad där utbud och efterfrågan kunde mötas, då ökade fastighetspriserna, bostadsrätter blev vanligare och storstäderna började växa igen.

Utifrån Jörnmarks data kan man dra slutsatsen att hyresregleringen hämmat bostadsbyggandet och starkt bidragit till att bromsa tillväxten i storstäderna under senare delen av efterkrigstiden. Tillväxt sker kring kluster, där samlad tillgång till kunskap och tjänster är värdet, och städer är kluster.

Professor Harry Flam, ordförande i Finanspolitiska rådet, har, bland annat i Di (21/9 2017), förklarat varför vi inte har någon bubbla på bostadsmarknaden. Skälet är att boendekostnaden per kvadratmeter i en bostadsrätt i Stockholms innerstad sedan början av 00-talet varit lägre än i en nyproducerad hyresrätt. Då är det svårt att hävda att priserna är uppblåsta av spekulativa förväntningar om framtida prisökningar.

Bakom prisuppgången på ägda bostäder ligger fundamentala faktorer, som lågt bostadsbyggande, ökade inkomster, befolkningsökning och fallande räntor. Men priserna kan förstås falla när fundamenta ändras, som vi nu ser med de ökade amorteringskraven, och framöver stigande räntor.

Man måste dock skilja på huruvida bostadspriserna är en bubbla, och den ökade skuldsättningen, som kan bli ett problem för en del hushåll. Myndigheter bör inte ha synpunkter på prisnivåer, men kan ha orsak att oroas över hushållens skuldsättning. Problemet med att som Finansinspektionen försöka bromsa skuldsättningen genom hårdare amorteringskrav är att hushållen kan komplettera banklånet till boendet på andra, sämre sätt, som dyra konsumentkrediter.

Regleringar har alltid ett pris, ofta för högt, därför att de får olika snedvridande effekter som drabbar hela samhällets funktionssätt och aktörernas incitament.

Det är ur ett samhällsekonomiskt perspektiv mycket bättre att skydda de ekonomiskt svagare delarna av befolkningen genom exempelvis bostadsbidrag, än att förstöra prisbildningsmekanismerna och dynamiken på hyres- och byggmarknaderna.

De som kritiserar marknadsprissättning, på bostäder såväl som annat, gör det ofta antingen utifrån en hård ideologisk ståndpunkt eller mot bättre vetande. De bortser från de reglerade systemens oavsedda och ovälkomna sidoeffekter. Dessa är svårare att hantera än de orättvisor och ojämlikheter som uppkommer i en fri marknad.

Det är en ständig pedagogisk utmaning att förklara hur fria marknader på lång sikt gynnar hela befolkningen, oavsett inkomst, eftersom de genom en bättre prisbildning skapar ett högre generellt välstånd. Under ett valår, som 2018, blir den uppgiften än viktigare och fler bör känna sig manade att ta sig an den.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?