Annons

Lotta Engzell-Larsson: Fallet Östling är starkt överdrivet

LEDARE. När SVT:s Uppdrag Granskning (UG) satte mikrofonen framför Leif Östling och frågade om hans bolag i Malta och Luxemburg var han helt oförberedd.

Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling.
Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling.Bild:Oskar Omne

I det program som sändes på söndagskvällen svor han, och sa att han betalat massor av skatt i Sverige men inte fått ut mycket av den.

Svenskt Näringslivs ordförande kan inte ursäkta sig med att han uttalar sig som privatperson. Han är aldrig en privatperson i det offentliga.

Östlings uttalande kommer att citeras många gånger av motståndarna i valrörelsen. Han kommer få personifiera föreställningen om de rikas egoism och ovillighet att bidra till välfärden. Och han får svårt att föra en trovärdig debatt om skatter den närmaste tiden.

Men låt oss ändå undersöka vad som egentligen har hänt.

SVT/UG och TT samarbetar med ett internationellt nätverk av ett nittiotal medieföretag som får information av personer som hackar, alltså olagligt bryter sig in i, finansiella och juridiska rådgivares system. Problemet är att publiceringarna blandar högt och lågt hämningslöst. Laglig skatteplanering buntas ihop med allvarliga brott som penningtvätt.

I söndagens UG görs en stor sak av att det finns 13,4 miljoner läckta dokument. Men antalet är betydelselöst, det är innehållet som räknas. Och det är ganska tunt. Det sägs att 2000 svenskar berörs. Ingen verkar misstänkas för brott. Två personer har hittills namngivits, men de anklagas bara för bristande moral.

De två utpekade personerna är Elektas storägare och ordförande Larry Leksell och Leif Östling. Leksell har köpt en lyxbåt förmånligt genom en bolagskonstruktion, och Östling har placerat pengar i Malta och Luxemburg. Östling uppger att han i båda fallen betalat gällande skatter.

Han arbetade, bodde och var skriven i Nederländerna 1981-1988 och startade då ett bolag i Luxemburg. När han flyttade hem låg kapitalet (32,5 miljoner kronor) kvar. Det kan ha rört sig om skattebrott om han undvek förmögenhetsskatt, men ingen har anklagat honom för det.

Tillgångarna på Malta, 3,5 miljoner, är konsultarvoden som utbetalades från Toyota i Japan 2005-2011, medan Leif Östling bodde och huvudsakligen verkade i Sverige. Om det går att motivera den geografiska placeringen är en fråga för skattemyndigheterna. Men i en möjligen jämförbar färsk dom från Högsta förvaltningsdomstolen (nr 6322-16) vinner den skattskyldiga mot SKV och får betala den lägre skatten på sitt bolag i Cypern. Domen slår fast att "kravet på jämförlig beskattning utgjorde hinder mot etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital enligt EUF-fördraget."

Det kan tilläggas att Östling inte är någon noll-taxerare, bara mellan 2010 och 2016 uppger han att han betalade 180 miljonerkronor i kapital- och inkomstskatt i Sverige och Tyskland.

Det är ofrånkomligt att EU präglas av viss skattekonkurrens. Samtidigt har de avtal om transparens som slutits mellan länder, så att skattemyndigheterna ger varandra information, gjort att skatteplaneringen har minskat. Skatteamnestin är effektiv. I mars förra året hade 9000 svenskar gjort självrättelser på nära 2 miljarder kronor.

Det är samtidigt viktigt att skilja på knarkbaroner som lönnmördar politiker och tvättar pengar som en del av sin verksamhet, och framgångsrika chefer som lagligt försöker slippa betala 60 procent i skatt på hela sin inkomst. Personer som Leif Östling, som blivit rika på sin lön, visar att den sociala rörligheten fungerar.

Skatten på kapital bör vara lägre än på arbete eftersom kapital har en riskkomponent. Men i Sverige är skillnaden väl stor. Kapitalskatten kan dock inte höjas eftersom kapitalet då flyr. Därför är det dags att sänka marginalskatten för att minska skattegapet.

I stället används uppgifterna om skatteplanering nu, tillsammans med uppgifter om ökade klyftor, av vänsterdebattörer som argument för att höja skatten för höginkomsttagare och företagare i Sverige.

Detta trots att klyftorna här beror på att de som arbetar har haft goda inkomstökningar en längre tid, medan de som lever på bidrag har stått stilla. Så den stora frågan är om bidragen ska höjas i samma takt som lönerna, och det är inte alls självklart för svenska löntagare, inte heller inom LO-kollektivet. 


Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?