ANNONS:
Till Di.se
TORSDAG 14 DEC Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR

Lotta Engzell-Larsson: Akademien måste rädda sin heder

  • Akademiens beskyddare. Foto: Henrik Montgomery

LEDARE. Svenska Akademien lever på sitt goda rykte. Det är dess viktigaste tillgång (trots en förmögenhet på minst en miljard kronor) och basen för dess existensberättigande.

I stadgarna står det: "Såsom Academiens anseende mycket beror på val af Ledamöter; så skal ock vid them endast hafvas afseende uppå skicklighet."

Akademien instiftades av Gustav III 1786 och är en "offentlig korporation och anstalt". Det innebär att den är befriad från inkomstskatt på försäljning av varor och tjänster, och den får inga statliga bidrag.

När Alfred Nobel i sitt testamente gav institutionen ansvar för Nobelpriset i litteratur blev Akademien en offentlig angelägenhet, vars betydelse har vuxit dramatiskt under de drygt 100 år som gått sedan dess.

Den historiska kris som Akademien nu genomgår är initialt orsakad av att en man gift med en ledamot av Akademien offentligt anklagas för en rad sexualbrott som flera ledamöter känt till under många år. (Hans vän, tillika tidigare sekreteraren, har i intervjuer karaktäriserat honom som en "gentleman" som unga svenska män borde ta intryck av.) Utöver detta finns misstanke om jävsbrott inom Akademien, kopplat till samma man, samt misstanke om läckage av information, och otillbörlig påverkan vid val av Nobelpristagare.

Nyheten har flugit över världen, och publicerats i bland annat franska Le Monde och de internationella nyhetsbyråerna AP och AFP. Det har skadat förtroendet för Akademien svårt.

Krisen är ett utmärkt exempel på vad som händer med slutna, introverta organisationer. Akademien har styrts av en narcissistisk kultur där kritik inte fått fäste. Ledamöterna intalar sig att de skyddat institutionen, men det är sig själva de skyddat.

Några ledamöter hävdar att stadgarna hindrar dem från att avgå. Men det stämmer inte. Stadgarna säger ingenting om det, bara hur en död ledamot ska ersättas. Dessutom överges principer när det passar. De 18 har bestämt att ständige sekreteraren inte behöver sitta varken livet ut eller till 70 års ålder. Det var inte praktiskt, så de ändrade det. Vidare kan ledamöter som gör något "varemot heder och ära går" uteslutas "för alltid" (paragraf 19).

Gustav III:s avsikt med "beständigheten" i uppdraget var att värna ledamöternas självständighet, inte att de utan konsekvenser skulle kunna leva efter egen lag och moral. En transparent diskussion om vad heder faktiskt innebär vore välgörande.

Ledamöter kan ta ansvar genom att sluta frivilligt. De lever då upp till de höga ideal Akademien hyllar genom att sätta institutionens och nationens rykte framför sitt eget. Som en äkta gentleman skulle göra. 

Detta är en text från Dagens Industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.