Energiöverenskommelsen från 2016 blev inte bra. Den text som skulle ge långsiktiga villkor för branschen innehåller en övergripande otydlighet, om huruvida det viktigaste är att nå en fossilfri energiproduktion eller om den ska vara förnybar.
Energipolitikens förutsättningar har förändrats sedan överenskommelsen gjordes. Kärnkraften har av FN:s klimatpanel IPCC utpekats som en ingrediens för att klara målen. Det framstår som uppenbart att man inte rimligen kan begära att just kärnkraften ska klara sig på marknadsmässiga grunder när övriga energisektorer är hårdsubventionerade.
Moderaterna försökte få till en ändring av överenskommelsen får att få bort förnybarhetsmålet till förmån för fossilfri produktion, men fick inget gehör och hoppade av. Kristdemokraterna följde med. Liberalerna och Sverigedemokraterna var inte med från början.
Man kan alltid fråga sig varför ett parti som Moderaterna går med i en överenskommelse för att sedan förklara sig missnöjd med den. Men så fungerar politiken. Ett kärnkraftsvänligt parti ansluter sig till en uppgörelse för att den är bättre än inget, som en sorts skademinimering. Det kan inte vara så att man aldrig får frånträda denna uppgörelse.
I fallet med energin har det nu uppstått naturligare majoriteter. I januariomröstningen om Ringhals hamnade L, KD, M och SD på den ena sidan och C, S, MP och V på den andra. Den sistnämnda sidan vann omröstningen med knapp marginal och motionen om att stoppa avvecklingen av Ringhals avslogs.
Vänsterpartiet tycks berett att skriva under överenskommelsen med ytterst marginella förändringar – mer vindkraft och ny kabel till Gotland. Att de andra partierna inte skulle kunna acceptera detta för att uppnå en ny majoritet i energipolitiken är inte logiskt.
Om det däremot är så att Socialdemokraterna skulle vilja slå in på en mer kärnkraftsvänlig linje igen blir utvecklingen förstås en annan.
Att döma av reaktionen från energiminister Anders Ygeman (S) är det inte aktuellt att gå med på Vänsterpartiets tilläggskrav. Så viktigt är det uppenbarligen att inte ändra något i en tre och ett halvt år gammal överenskommelse.
Och nejet är ett bevis på att energiöverenskommelsen inte främst bidragit till stabilitet utan till låsningar.
