Löfven missbrukar statsministerrollen

Demokratin är i fara vid ett maktskifte, enligt statsminister Stefan Löfven. Han kom med detta budskap i SVT-intervjun ”30 minuter” och syftar på en M-ledd regering som samarbetar med SD.

OVÄRDIGT. Stefan Löfven varnade för att demokratin är i fara om Ulf Kristersson blir statsminister med stöd av SD. Han intervjuades i SVT i onsdags kväll av Anders Holmberg.
OVÄRDIGT. Stefan Löfven varnade för att demokratin är i fara om Ulf Kristersson blir statsminister med stöd av SD. Han intervjuades i SVT i onsdags kväll av Anders Holmberg.Foto:SVT

Statsministern ska leda landet. Han ska trovärdigt redogöra för läget i landet. I hans roll ingår att varna för risker och vägleda allmänheten, exempelvis under pandemin som är den djupaste samhällskrisen på decennier. Han ska vara den yttersta garanten för statens skydd av medborgarna vid allvarliga faror som grov brottslighet, terrorism och för den delen angrepp mot demokratin. När det råder informationskaos under en kris ska man kunna lita på statsministerns ord, att han efter bästa förstånd och kunskapsläge redogör för situationen som den är, och på ett rimligt sätt värderar farligheten i en samhällskris.

All denna auktoritet kastar statsministern över bord när han varnar för att demokratin är i fara om oppositionsledaren blir regeringschef. Hur ska man kunna ta honom på allvar när det verkligen råder en samhällsfara?

Och för de medborgare som tror på honom, att demokratin är i fara, hur ska de agera efter ett maktskifte som ju tydligen hotar demokratin? Organisera sig underjordiskt för att återinföra demokratin om den faller? Vända sig till internationella domstolen i Haag? Lämna landet? För de flesta av oss är det ju otänkbart att leva i något annat system än demokrati.

Den som tycker dessa retoriska frågor är överdrivna visar att de inte tar statsministerns ord på allvar. Det är bara ett spel. Ett spel ovärdigt en statsminister.

Försvarsminister Peter Hultqvist gjorde nyligen, i Göteborgs-Posten, en uttrycklig jämförelse mellan SD:s relation till muslimer och judarnas situation på 1930- och 1940-talen. Detta alltså sagt av den minister som har till uppgift att värdera yttre hot mot Sverige och mot demokratin och göra avvägningar om säkerhetsåtgärder. Att göra obefogade jämförelser med Förintelsen brukar inte vara accepterat hos etablerade politiker. MP-språkröret Åsa Romson fick ge en offentlig ursäkt för att hon hade gjort det under en hetsig debatt. Vad ska man säga om Peter Hultqvist som skriver det i en egen debattartikel?

Det finns gott om hyckleri i S-ledningens retorik, och det handlar inte bara om att partiet har lutat sig mot ett kommunistiskt parti i decennier. Det allra första som hände när SD hade kommit in i riksdagen var att S-ledaren Mona Sahlin tog strid om talmansposten, en omröstning som hon inte hade kunnat vinna utan SD. Några år senare tog S aktiv hjälp av SD för att fälla delar av alliansregeringens budget och lade därmed grunden för en ny riksdagspraxis som S numera ständigt kritiserar. Det är svårt att säga att S visade respekt för att partiet hade förlorat valet 2010. Och sedan dess har socialdemokratin inte tvekat att ta hjälp av SD i olika frågor.

Om nu en regering med samröre med SD innebär att demokratin hotas, borde då inte S göra allt för att hålla SD borta, en uppgift som borde vara viktigare än den egna makten? Svaret från Stefan Löfven är nej. Under regeringsbildningen 2018 formulerade han ”glöm det-doktrinen”. Frågan gällde om S kunde stödja en regering som leds av något annat parti, exempelvis C (för att hålla undan SD). Glöm det, var svaret.

Om man nu är orolig för att en ny regering ska börja montera ned rättsstatens principer borde man göra allt för att säkerställa dessa. Att göra domstolsväsendet mer oberoende, att införa fler inslag av maktdelning, har Socialdemokraterna historiskt sett varit ointresserade av eftersom det begränsar också S-regeringars makt. Exempelvis var socialdemokrater intensiva motståndare till en oberoende riksrevision.

För två veckor sedan var chefs-JO Elisabeth Rynning gäst i Ekots lördagsintervju och beklagade att ombudsmannaväsendet har ett alltför lågt konstitutionellt skydd. Hon pekade på att en JO i Sverige kan få sparken utan förklaring, något som kritiseras av Europarådets Venedigkommission.

Den som använder ”Ungern” som skällsord och påstår att andra partier vill ha det som i det landet borde se som sin uppgift att öka skyddet för domare och liknande funktioner i rättsstaten.

Stefan Löfven jämförde SD med Donald Trump i en riksdagsdebatt på torsdagen. Men han borde också fundera över om hans eget parti kan anklagas för samma sak. För vad var det Donald Trump sa, jo att demokratin är hotad om hans motståndare vinner makten.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?