Annons

Löfven måste börja se äldre som kunder

Ska äldreomsorgen bli bra måste man börja prata om de äldre som kunder. Dagens misstro mot privata alternativ står i vägen för konkurrens och kreativitet. 

Foto:Pontus Lundahl/TT

I söndags höll Stefan Löfven sommartal. I det talade han sig varm för att skapa ”världens bästa äldreomsorg”. Han vill satsa mer pengar, anställa fler, förbättra arbetsvillkoren och utbilda. Han höll fram förbättringarna i barnomsorgen som exempel. Det vill säga, äldreomsorgen ska professionaliseras.

Det är ett steg i rätt riktning, särskilt liknelsen med förskolan. Men han missade det viktigaste strategiska ledarskapsverktyget, nämligen att till sist börja se de äldre som kunder. Utan kundperspektivet kommer det aldrig att gå att skapa världens bästa äldrevård, inte ens något tillräckligt bra. 

Äldrevård är komplicerat. Multisjuka måste skötas av multikompetenser: läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster osv. De organisatoriska skarvarna är besvärande, arbetsuppgifterna svårare än i andra servicejobb. Finansieringen är offentlig och given, äldre ibland dementa. För många är det besvärligt att flytta, även om de vantrivs. Den formella utvärderingen görs av myndigheter och av kommunerna, trots att det är de sistnämnda som betalar. 

Komplikationerna innebär att många fortfarande tror att äldreomsorg inte kan skötas som övriga näringslivet, privat och i konkurrens. Kunden vet ju inte vilka ställen som är bra, kan inte rösta med fötterna, kanske inte ens meddela sina önskemål. 

I medier hängs de privata företagen regelbundet ut när något gått fel, eftersom reportrarna misstänker att ägarna, till skillnad från kommunala chefer, skor sig på att spara pengar eller överdriva de äldres behov. Eftersom man inte litar på företagen intervjuar man påfallande ofta fackliga företrädare, trots att de är till för att driva sina medlemmars intressen, vilka inte alltid sammanfaller med kundernas. Den negativa publiciteten ligger som en våt filt över äldreomsorgen och möjligheterna att välja rätt. 

I realiteten är det precis tvärtom. Ju mer komplicerad en verksamhet är desto viktigare att börja den strategiska analysen i rätt ända. Näringslivet kryllar av exempel på hur komplicerade kundsituationer benas upp genom att utgå från kundens behov. Primär- och sekundärkund brukar man tala om. I omsorgen är de äldre primärkund, kommunerna vars kostnader måste hållas nere den sekundära. Att utgå från kunden givet vissa begränsningar är inget nytt. Banker måste ta hänsyn till den finansiella stabiliteten, biltillverkare till säkerhetskrav och byggföretag till samhällskrav. 

Avarter och missbruk måste förstås hållas efter, både kommunala och privata, men det är, precis som i dag, en fråga för myndigheter. Allt kan inte gärna vara de privata företagens fel. De står ju ännu bara för 15 procent av äldreomsorgen. 

Gamla är för sköra för att orka vara kunder, brukar kritikerna invända, och att det är omoraliskt att sko sig på deras svagheter. Men det omoraliska är att inte respektera dem nog för att sätta dem i centrum. Yngve Gustafson, professor i geriatrik, talade i sommar i P1 nyligen (13/8) om hur man drar ned på nattpersonal trots att långa uppehåll mellan måltider bidrar till undernäring som i sin tur orsakar fallolyckor, medicinering och hjärnskador. 

Ett nytt synsätt skulle sätta fart på tävlandet om att djupintervjua äldre om hur de vill ha det, prova ny teknik och bygga varumärken som gör det lättare för äldre att välja. Kundernas behov får styra anställningar, arbetsvillkor och utbildning. Det gäller att göra rätt. Särskilt boende kostar nästan fyra gånger så mycket som hemtjänst. Om tio år kommer det att vara 50 procent ytterligare över 80 år.

Om Stefan Löfven vill förbättra omsorgen måste han till sist göra upp med partiets rötter i fackföreningsrörelsen. Det är inte bara exportindustrin, hotell och restauranger som styrs bäst med konkurrens, vinst och varumärken, utan även offentligt finansierad verksamhet. Alla verksamheter måste inte vara privata, bara tillräckligt många för att sätta fart på konkurrensen.

I rapporter kallas äldre fortfarande för brukare. Vem vill vara det och inte kund?  Brukarbegreppet visar på förmyndarmentalitet, som om tillräckligt är bra nog för äldre, trots att det är fullt möjligt att skapa världens bästa omsorg.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?