1515

Lita på högern

Det galna kvartsseklet porträtterades 1994 av Per Ahlmark i boken "Vänstern och tyranniet". Han visade med en effektiv citatapparat hur svensk vänster under 1960- och 70-talen systematiskt ursäktade eller bejakade övergrepp och våld i kommunismens namn. Relativiseringen var så långtgående att även uppenbara mördarregimer fick ett slags fri lejd i debatten.

CENTRUM. Det finns ingen anledning att misstänkliggöra dagens svenska höger. Och den nymornade nykonservatismen fyller ett tomrum som gapat tomt länge.
CENTRUM. Det finns ingen anledning att misstänkliggöra dagens svenska höger. Och den nymornade nykonservatismen fyller ett tomrum som gapat tomt länge.Foto:Stina Stjernkvist/TT

Ahlmark blev så klart stämplad som paranoid, liksom den höger som då tog ställning mot den tidens opportunism.

Högerpartiet, som samlade 12,9 procent i valet 1968, hävdade sådana förgripliga saker som att Baltikum var ockuperat, att vinst visar att företag är friska och att elever mår bra av katederundervisning, lugn i klassrummet och utantill-läxor i tyska.

Även från ett liberalt håll kan man konstatera att Sverige hade stått stadigare med starkare konservativa inslag. Sett i backspegeln har svensk politik visat en svag motståndskraft mot trender som varit mer destruktiva än progressiva. Reformiver, ombytlighet, tidsanda och ett starkt grupptänkande har på område efter område slagit sönder viktiga verksamheter.

Reformivern från kvartsseklet har också byggt viktiga verksamheter. Den kanske starkaste är svensk barnomsorg, en helt nödvändig del i arbets- och familjeliv, professionellt driven och med hög legitimitet. Ett annat bygge är triangeln fack, stat och arbetsgivare som trots uppenbara brister har minskat mänskliga kostnader i ett turbulent näringsliv med hjälp av anställningstrygghet, höga a-kassor och omskolningsförsäkringar. På dessa två områden går Sverige också klokt nog försiktigt fram med minimala förändringar.

Men på andra har reformivern mer liknat ett raseri. En av världens bästa skolor reformerade successivt bort kunskap som överordnat mål till förmån för sitt kompensatoriska uppdrag. Med kommunaliseringen fick skolan en huvudman som dels skiftade svårt i sitt intresse för utbildningen och dels eroderade den kultur som underbyggt anseendet hos lärarkåren.

Tänk om vi hade haft en kraftfull borgerlighet, eller socialdemokrati för den delen, som inte hade ryckts med och sagt absolut nej till drömmarna om den gode vilden i Lgr 80 och behållit det statliga ansvaret.

Behandlingen av försvaret uppvisar samma mönster. Säga vad man vill om svenskarna men efter 1989 tog de plötsligt freden på största allvar. Allt skulle bort. Till och med Dalregementet från 1625 lades ner. Man slutade raskt att lära ungdomar ryska, flyga stridsplan och bedöma avstånd före eldgivning. Ubåtsvapnet gick i exil i Kalifornien för att undslippa nedläggning.

Tänk om vi hade haft en kraftfull borgerlighet, eller socialdemokrati för den delen, som hade sagt att försvaret av Sverige är en evig uppgift och att ingen annan kan ta huvudansvaret för den.

Den senaste yran är och förblir migrationen. Ingen ska tro att frågan är moraliskt lätt, men den hanterades på ett revolutionärt lättsinnigt sätt och invändningar betraktades som tabu. Ledande personer i Centerpartiet och Miljöpartiet tyckte att Sverige visst kunde ha 30 miljoner invånare. Eller 60.

Tänk om vi hade haft en kraftfull borgerlighet, eller socialdemokrati för den delen, som långt tidigare hade reglerat volymen så att samhället fick en chans att hänga med. Då hade panikvändningen 2015 undvikits och de mänskliga och ekonomiska kostnaderna varit mycket lägre.

Det finns många fler områden, men gemensamt för skolan, försvaret och migrationen är dels att de är akuta problem i dag och dels att de har förändrats med en hänsynslöshet mot värden som tradition, pliktkänsla och nation. Att få kvalificerade personer att välja läraryrket kräver en högkultur, att bemanna, träna och utrusta en försvarsmakt en civilisation. Migrationspolitiken behöver lyhördhet, pragmatism och rimlighet för att fungera och vinna stöd, den kan inte reduceras till en fråga endast om mänskliga rättigheter.

Sett i backspegeln är också dagens nervositet för den nymornade konservatismen onödigt överdriven. Sverige kommer att förändras svindlande snabbt framöver. Kraven på anpassning, omvandling, omlärning och omflyttning kommer att vara tuffa. Inför en sådan tid kan det vara bra med en politisk kraft som inte av ideologiska skäl reformerar verksamheter som fungerar, som restaurerar statens hårda kärna och som bejakar att även ett öppet och föränderligt land som Sverige behöver en känsla av kontinuitet.

Till och med det just nu mest oanständiga, intresset för nationen, kan förädlas till något som gör det lättare att leva i turboglobaliseringens tid. Medborgarskapslagens portalparagraf säger att medborgarskapet "står för samhörighet med Sverige". Samhörigheten kan man absolut göra politik av utan att trampa på andra tår än de professionellt ömma. En vanlig synpunkt från invandrare är att svenskar tydligare borde berätta vilka de är.

Var inte rädda. Den nordiska nynationalismen går att leva med. Den är kanske inte värre än ett släpankare för att något minska hastigheten i en av världens rikaste, mest föränderliga och demokratiskt råstarka regioner.


Innehåll från Svenskt NäringslivAnnons

Företagarens vittnesmål om coronakrånglet: ”Varit absurt”

Lotta Boman driver Sigtunahöjden.
Lotta Boman driver Sigtunahöjden.Foto:Sigtunahöjden

Stress, krångel och uppgivenhet. Så beskriver Lotta Boman, som driver Sigtunahöjden med hotell, konferens och restaurang, allt krångel med krisstöden. Hon är på en resa i Byråkratisverige. 

– Det tar aldrig slut, säger hon.

Läs Lotta Bomans dagbok över krånglet med krisstöden 

Lotta Boman, vd och ägare på Sigtunahöjden med hotell, konferens och restaurang, konstaterar att det har blivit en sjuk arbetsbelastning. Det hon pratar om är tiden som hon tvingas lägga på administration och krångel kring regeringens utlovade krisstöd.

– Jag har aldrig jobbat så mycket i mitt liv som jag gör nu. Ändå har vi bara fem procent av omsättningen kvar, säger Lotta Boman.

Mödan har dock inte lönat sig. I skrivande stund har Sigtunahöjden inte fått några permitteringspengar utbetalda sedan i augusti.

– Hade jag vetat att vi skulle få vänta i åtta månader på permitteringspengarna hade jag sagt upp tio personer till, eller till och med stängt verksamheten, säger hon.

Lotta Boman och ekonomichefen Maria Steiner ägnar större delen av dagarna åt att administrera. De ligger på myndigheter, jagar revisorsintyg och underlag, kollar upp nya regler, förhandlar med fackförbund och ringer otaliga samtal. Och så börjar det om.

– Det är svårt att skriva ned allt vi gör, för det pågår hela tiden, säger Lotta Boman.

När Tidningen Näringslivet pratar med Lotta Boman har hon precis diskat klart efter lunchen. Hon har öppnat, piffat blommor, sett till att huset är fräscht, dukat, serverat. Just nu gör hon ”allt” i företaget. Maria Steiners dag äts upp av stödprocesser och administration.

– Hela min dag har bestått av att ta fram underlagen som ska in för att få revisorsintyget för att kunna söka omställningsstödet för mars, och när jag har skickat in alla underlagen så är det dags för nästa grej, säger hon och fortsätter:

– På Tillväxtverkets ansökan om korttidspermittering för december till maj väntar jag på revisorsintyg, men den granskningen har revisorerna inte gjort någon gång så där är jag nu åter tillbaka på punkten där jag måste fråga om vad de behöver för att kunna granska det här. Jag kan alltså inte skicka in ansökan för man får inte komplettera i efterhand, utan man måste skicka in allting på en gång till Tillväxtverket, säger hon.

Men för myndigheterna gäller andra regler, menar Lotta Boman.

– Det är det som är så fruktansvärt. Vi ska leverera på rätt dag, på rätt tid och lämna in. Men alla som ska leverera till oss behöver aldrig ge några besked, säger hon.

– Alltså det är första gången under mitt arbetsliv som det är omöjligt att planera framåt eller ändra beslut retroaktivt, fortsätter Lotta Boman.

Hon beskriver en mental stress som pågår dygnet runt och har gjort det i vecka efter vecka, månad efter månad.

Maria Steiner anser att det jobbigaste är att inte kunna påverka situationen

– Plötsligt är det något nytt intyg eller protokoll som ska in och så hamnar det utanför vår kontroll igen, och så tar det några veckor till. Det är en enorm frustration. Det spelar ingen roll hur duktiga vi är, vi får ändå inte ut något av det, säger hon.

Hon återkommer till revisorsintyget som ska intyga att krisen i företaget uteslutande beror på covid-19. Trots att de redan har fått detta intygat måste processen göras om för varje ny ansökan som skickas in, och processen är lika tidsödande varje gång.

– Inget blir lättare för att vi har gjort det tidigare, utan varje gång ställs vi inför något nytt, säger Lotta Boman.

Att Sigtunahöjden bakom krisen är ett välmående företag som har bidragit med skattepengar i alla år tycker hon glöms bort när det blåser. I de flesta kommuner bidrar företagen med 30 till 40 procent av de totala skatteintäkterna, men detta kommuniceras inte, menar hon. Istället talar finansministern om historiskt stora stödpaket till företagen.

– Jag skulle vilja ha svar från Magdalena Andersson om det är rimligt att det ska ta sex till tolv månader att få de utlovade stöden utbetalade. Om man har respekt för mig som företagare, och har tagit emot mina skattepengar i alla dessa år, så måste man också respektera mig i krisen, säger Lotta Boman.

 

Mer från Svenskt Näringsliv

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Svenskt Näringsliv och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?