1515
Annons

Lita på högern

Det galna kvartsseklet porträtterades 1994 av Per Ahlmark i boken "Vänstern och tyranniet". Han visade med en effektiv citatapparat hur svensk vänster under 1960- och 70-talen systematiskt ursäktade eller bejakade övergrepp och våld i kommunismens namn. Relativiseringen var så långtgående att även uppenbara mördarregimer fick ett slags fri lejd i debatten.

CENTRUM. Det finns ingen anledning att misstänkliggöra dagens svenska höger. Och den nymornade nykonservatismen fyller ett tomrum som gapat tomt länge.
CENTRUM. Det finns ingen anledning att misstänkliggöra dagens svenska höger. Och den nymornade nykonservatismen fyller ett tomrum som gapat tomt länge.Foto:Stina Stjernkvist/TT

Ahlmark blev så klart stämplad som paranoid, liksom den höger som då tog ställning mot den tidens opportunism.

Högerpartiet, som samlade 12,9 procent i valet 1968, hävdade sådana förgripliga saker som att Baltikum var ockuperat, att vinst visar att företag är friska och att elever mår bra av katederundervisning, lugn i klassrummet och utantill-läxor i tyska.

Även från ett liberalt håll kan man konstatera att Sverige hade stått stadigare med starkare konservativa inslag. Sett i backspegeln har svensk politik visat en svag motståndskraft mot trender som varit mer destruktiva än progressiva. Reformiver, ombytlighet, tidsanda och ett starkt grupptänkande har på område efter område slagit sönder viktiga verksamheter.

Reformivern från kvartsseklet har också byggt viktiga verksamheter. Den kanske starkaste är svensk barnomsorg, en helt nödvändig del i arbets- och familjeliv, professionellt driven och med hög legitimitet. Ett annat bygge är triangeln fack, stat och arbetsgivare som trots uppenbara brister har minskat mänskliga kostnader i ett turbulent näringsliv med hjälp av anställningstrygghet, höga a-kassor och omskolningsförsäkringar. På dessa två områden går Sverige också klokt nog försiktigt fram med minimala förändringar.

Men på andra har reformivern mer liknat ett raseri. En av världens bästa skolor reformerade successivt bort kunskap som överordnat mål till förmån för sitt kompensatoriska uppdrag. Med kommunaliseringen fick skolan en huvudman som dels skiftade svårt i sitt intresse för utbildningen och dels eroderade den kultur som underbyggt anseendet hos lärarkåren.

Tänk om vi hade haft en kraftfull borgerlighet, eller socialdemokrati för den delen, som inte hade ryckts med och sagt absolut nej till drömmarna om den gode vilden i Lgr 80 och behållit det statliga ansvaret.

Behandlingen av försvaret uppvisar samma mönster. Säga vad man vill om svenskarna men efter 1989 tog de plötsligt freden på största allvar. Allt skulle bort. Till och med Dalregementet från 1625 lades ner. Man slutade raskt att lära ungdomar ryska, flyga stridsplan och bedöma avstånd före eldgivning. Ubåtsvapnet gick i exil i Kalifornien för att undslippa nedläggning.

Tänk om vi hade haft en kraftfull borgerlighet, eller socialdemokrati för den delen, som hade sagt att försvaret av Sverige är en evig uppgift och att ingen annan kan ta huvudansvaret för den.

Den senaste yran är och förblir migrationen. Ingen ska tro att frågan är moraliskt lätt, men den hanterades på ett revolutionärt lättsinnigt sätt och invändningar betraktades som tabu. Ledande personer i Centerpartiet och Miljöpartiet tyckte att Sverige visst kunde ha 30 miljoner invånare. Eller 60.

Tänk om vi hade haft en kraftfull borgerlighet, eller socialdemokrati för den delen, som långt tidigare hade reglerat volymen så att samhället fick en chans att hänga med. Då hade panikvändningen 2015 undvikits och de mänskliga och ekonomiska kostnaderna varit mycket lägre.

Det finns många fler områden, men gemensamt för skolan, försvaret och migrationen är dels att de är akuta problem i dag och dels att de har förändrats med en hänsynslöshet mot värden som tradition, pliktkänsla och nation. Att få kvalificerade personer att välja läraryrket kräver en högkultur, att bemanna, träna och utrusta en försvarsmakt en civilisation. Migrationspolitiken behöver lyhördhet, pragmatism och rimlighet för att fungera och vinna stöd, den kan inte reduceras till en fråga endast om mänskliga rättigheter.

Sett i backspegeln är också dagens nervositet för den nymornade konservatismen onödigt överdriven. Sverige kommer att förändras svindlande snabbt framöver. Kraven på anpassning, omvandling, omlärning och omflyttning kommer att vara tuffa. Inför en sådan tid kan det vara bra med en politisk kraft som inte av ideologiska skäl reformerar verksamheter som fungerar, som restaurerar statens hårda kärna och som bejakar att även ett öppet och föränderligt land som Sverige behöver en känsla av kontinuitet.

Till och med det just nu mest oanständiga, intresset för nationen, kan förädlas till något som gör det lättare att leva i turboglobaliseringens tid. Medborgarskapslagens portalparagraf säger att medborgarskapet "står för samhörighet med Sverige". Samhörigheten kan man absolut göra politik av utan att trampa på andra tår än de professionellt ömma. En vanlig synpunkt från invandrare är att svenskar tydligare borde berätta vilka de är.

Var inte rädda. Den nordiska nynationalismen går att leva med. Den är kanske inte värre än ett släpankare för att något minska hastigheten i en av världens rikaste, mest föränderliga och demokratiskt råstarka regioner.


Regeringen måste bli en seriös energiaktör

Extremåren på energimarknaden kommer att bli normaltillstånd om Sverige inte byter riktning.

Energiminister Khashayar Farmanbar (S) är ytterligare en energiminister som inte tar ett systemansvar. Det har Sveriges hushåll och företag inte råd med.
Energiminister Khashayar Farmanbar (S) är ytterligare en energiminister som inte tar ett systemansvar. Det har Sveriges hushåll och företag inte råd med.

I april 2020 sjönk elpriset till en extremt låg nivå och handlades mellan 2 och 9 öre/kwh. Under sommaren sjönk det ytterligare och låg nära noll långt in på hösten. Aktörer på energimarknaden larmade om förlustaffärer. Svensk Vindkraftsförening spådde storskaliga konkurser. Planerade vindkraftsparker ställdes in. Reaktorer i Ringhals togs ur drift av prisskäl. Driftsstarten på det finska kärnkraftsbygget Olkiluoto sköts fram.

Orsaken till prisfallet var att vattenmagasinen i norra Sverige och Norge var överfyllda samt att det blåste mycket längre söderut. Sverige svämmade över av billig el.

Trots detta gav Svenska kraftnät Ringhals 1 och det oljeeldade kraftverket i Karlshamn startorder mitt i sommaren. Elsystemet höll på att kollapsa eftersom det inte fanns elproduktion i södra Sverige som upprätthöll spänning och effekt, vilket vindkraften inte kan.

Året därpå blev också ett extremår men med motsatt prisbild. Ringhals 1 följde 2:an och togs permanent ur drift efter nyår, vilket Mp firade med champagne. Ytterligare tre reaktorer skulle under sommaren stängas av för årlig översyn. Det blåste lite i norra Europa. Priserna skenade och nådde till slut sådana nivåer att regeringen tvingades utlova kompensationsbidrag till villahushåll. Karlshamnsverket användes mer 2021 än under den senaste tioårsperioden.

Historien berättas i en mycket intressant intervjubok ”Elsystemkrisen” med experter om det svenska energisystemet, skriven av Di:s tidigare energireporter Svenolof Karlsson. Intervjuerna är breda men ger ett tydligt budskap, kanske bäst sammanfattat av Karlshamnsverkets vd Henrik Svensson: Efter nedläggningen av Barsebäck, halva Ringhals och det gaseldade Öresundsverket har södra Sverige förlorat nästan all storskalig och planerbar elproduktion vilket gör att det en gång välplanerade svenska elsystemet inte längre existerar och i praktiken går nära nöddrift hela tiden.

Vad ska man göra, mer än att hanka sig fram som man gör nu? Att bygga ut vindkraft i söder löser inte problemen eftersom vindkraften dels inte levererar hela tiden och dels inte garanterar spänning och effekt, vilket elsystemet måste ha för att fungera. Kraftledningar från norr tar tid att bygga och löser inte heller problemet då det behövs spänning och effekt i söder för att kunna transportera el.

Marknaden är oförmögen att planera och garantera elsystemet och regeringen har i åtta år dominerats av kärnkraftshatarna i MP och oansvariga och oseriösa energiministrar som konsekvent har gett en felaktig och direkt lögnaktig bild av situationen. 

Och det fortsätter de med även när MP försvunnit. 2022 är som bekant också ett extremår på elmarknaden vars konsekvenser vi inte sett slutet på. Glädjande nog tog Vattenfall i veckan initiativ till en förstudie om nya mindre reaktorer i Ringhals. De kan vara på plats inom en tioårsperiod och kan då bidra till att säkra systemet och bättre möta den snabbt ökande elkonsumtionen. För att de ska kunna realiseras och följas av fler behövs tydlighet i det politiska systemet, samt beredskap för att ändra på regler för att främja utbyggnad av ny elproduktion. För att Sverige ska klara elektrifieringen, nyindustrialiseringen och miljömål måste svenska regeringar under överskådlig tid underlätta för aktörer på energimarknaden att investera och bygga nytt.

Men den nuvarande energiministern Khashayar Farmanbar (S) uppträder på samma sätt som sina företrädare. Han låter som att han beklagar Vattenfalls initiativ och menar att det snarare är vindkraft man borde investera i. Därmed visar han att han inte begriper elsystemets fundament och att han är lika olämplig i rollen som Anders Ygeman var. Extremåren på elmarknaden kommer att permanentas så länge det politiska vanstyret består.

Elsystemet behöver en liknande helhetssyn och expertstyre som Sverige hade under 1950- och 60-talen då det som kom att bli världens bästa elsystem började byggas. Politiken behöver sätta ramar för marknaden samt ställa krav på tillförlitlighet, driftsäkerhet, fossilfrihet och krisberedskap. Den förra energiöverenskommelsen var föråldrad. En ny måste vara sant teknikneutral, garantera leverans av systemtjänster och inte handla om kompromisser med kärnkraftsmotståndare utan om att Sverige ska ha ett elsystem som fungerar.

 

Mer om det turkiska avtalet och Sveriges framtida roll inom Nato? Lyssna på det senaste avsnittet av Di:s Ledarpodd här.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?