Annons

Ledare: Facket måste bejaka flygets omvandling

LEDARE. Det vilar en förbannelse över SAS. Med jämna mellanrum är det något av bolagets många fackföreningar som varslar om strejk. Även om situationen har blivit betydligt bättre de senaste åren visar piloternas strejkvarsel att det hos personalens organisationer fortfarande finns en oförståelse för flygbranschens villkor.

PÅ MARKEN. SAS fackföreningar måste sluta med sina strejkvarsel. Det handlar om bolagets överlevnad.
PÅ MARKEN. SAS fackföreningar måste sluta med sina strejkvarsel. Det handlar om bolagets överlevnad.Foto:Kallestad, Gorm

Det har gått drygt sex år sedan SAS befann sig på randen till konkurs. Koncernchefen Rickard Gustafson stod i SVT:s Aktuellt och sa att han inte vågade rekommendera någon att köpa en SAS-biljett. Flygplanen tankades med så mycket bränsle att de skulle kunna återvända till Skandinavien om det värsta skulle hända. Under några kusliga novemberdagar pressades fackföreningarna, en efter en, att gå med på den nya sparplanen med bland annat ändrade villkor för personalen. Banker, kreditvärderingsinstitut och ägare hade villkorat sitt framtida stöd med att krispaketet genomfördes.

Sedan dess har omstruktureringen och renodlingen av bolaget kunnat fortsätta. Mindre av nationskonkurrens mellan de tre skandinaviska länderna. Färre flygplanstyper för att sänka kostnaderna. Mer säsongsanpassning av destinationer. Internkonkurrens genom baser utanför Skandinavien med utländsk SAS-personal.

Men utöver de SAS-specifika problemen finns det stora bekymmer i flygbranschen generellt. Bolag efter bolag är pressade. Det gäller både lågprisbolag och flaggbolag. Det stora lågprisbolaget Wow Air gick nyligen i konkurs. Finnair redovisade förlust onsdag denna vecka. Norwegian blöder.

Till det ska läggas de speciella svenska problemen med kronkursen.

SAS fackföreningar måste inse att det handlar om flygbolagets överlevnad. De arbetar i en krisbransch, och dessutom i en del av denna bransch där tiden för statliga subventioner länge sedan är förbi. Krisen 2012 visade att det inte finns något ymnighetshorn. Norska staten sålde i fjol sin del av bolaget. Det är inte så många kvar som vill äga flygbolag i västvärlden. SAS aktie har fallit 70 procent på tio år.

Det är lockande att tänka att det är något sunt när marknaden slår ut bolag som inte klarar att göra strukturella förändringar. Att turbulensen i flygbranschen innebär en kreativ förstörelse som i slutänden förbättrar produkten och kundanpassar bolagens erbjudande.

Men SAS är inte bara ett bolag som råkar ha flygplan. SAS är inte enbart ett transportkompani. SAS är något mycket större för Sverige.

Det handlar inte om någon nostalgisk uppfattning om att SAS är ”vårt” bolag, inte om att det är skandinaviska ägare, inte något om att det finns ett speciellt värde med just svensk personal. Tvärtom – SAS bör vid behov öppna för mer utomskandinavisk personal i kabin och cockpit om detta skulle visa sig rationellt.

SAS värde handlar om nätverket, om tillgängligheten till de tre skandinaviska huvudstäderna och de lokala flygplatserna i Sverige, Danmark och Norge. Det finns inget annat bolag som har samma nätverkstänkande som SAS i sitt erbjudande. Utan SAS skulle Sveriges exceptionellt internationellt exponerade näringsliv komma ett steg längre bort från sina marknader.

De lönekrav som föranledde strejkvarslet framstår som verklighetsfrämmande. Det finns inga yrkesgrupper som på ett bräde kan räkna med mer än 10-procentiga lönepåslag. Det är otidsenligt att ställa arbetstidskrav som allvarligt försvårar för arbetsgivaren att planera verksamheten för kundernas behov.

Jämförelser med andra länders flaggbolag är inte rimliga. Piloterna är anställda i de skandinaviska länderna och löneutvecklingen bör följa den som gäller på arbetsmarknaden här.

Stora delar av Sveriges arbetsmarknad präglas av arbetsfred och löneförhandlingar med rimliga nivåkrav. Industriavtalet är en succé som väcker intresse långt utanför landets gränser. Dess betydelse för Sveriges näringsliv kan inte överskattas. Den bygger på en särskild insikt hos fackförbunden: att om deras arbetsgivare inte kan hålla sin kostnadsnivå på en internationellt konkurrenskraftig nivå så försvinner företagen. Stiger lönerna för mycket blir det varsel. Strejkar man för mycket går arbetsgivaren i konkurs.

SAS är ett extremt internationellt exponerat företag. Om piloternas fackförening hade visat ansvar gentemot sina medlemmar skulle de ha pekat på industriavtalet och konstaterat att det allra viktigaste är att inte strejka bort sina egna jobb.


Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?