1515
Annons

Låt medarbetarna fortsätta på distans

LEDARE. Fördelarna med distansarbete är många. Men den främsta är möjligheten att rekrytera personer oavsett var de bor.

Foto:Jonas Ekströmer/TT

På tisdagseftermiddagen skickade Twitters grundare och vd Jack Dorsey ett mejl till sina anställda. Han meddelade att de som vill fortsätta arbeta hemifrån efter att corona-smittan har mattats av kan göra det. Andra företagsledare kommer att följa i Dorseys spår. Det innebär början på ett nytt sätt att organisera arbete som lär få stora konsekvenser för rekrytering, kostnader och överhettade fastighetsmarknader i centrala lägen.

Värdet av, och förutsättningarna för, hemarbete eller distansarbete ser förstås helt olika ut i olika branscher. Till dem som långt innan corona haft mycket distansarbete hör finans, försäkring, fastigheter och it. De kommer att fortsätta på den inslagna vägen. I några sektorer är det inte aktuellt. Men många företagsledare sitter nu och grubblar över om alla måste sitta i ett antal utvalda städer, i samma lokal mellan samma klockslag, som man hittills gjort.

Modellen är lika gammal som arbetsplatsen som fenomen. Därför har de flesta bolagsledningar fram till nu inte analyserat vad som är optimalt för just dem. Men uppmaningen från smittskyddsansvariga världen över att ”alla som kan” ska arbeta hemma har tvingat både individer och företag att flytta gränser för vad som är möjligt, och önskvärt. 

Fördelarna med distansarbete är många. Den kanske främsta är möjligheten att rekrytera personer oavsett var de bor. Företaget kan ha huvudkontor i Malmö, eller London, och rekrytera nyckelpersoner som bor i Kiruna, Umeå, eller Kuala Lumpur. Sökande kan få toppjobbet utan att behöva flytta, eller göra slut med partnern som inte vill flytta med.

De stigande bostadspriserna i kluster som Silicon Valley, och storstäder som Stockholm, har de senaste decennierna också blivit ett hinder för rekrytering, det försvinner när man inte behöver flytta till nya jobbet. Samtidigt bör ett kraftigt ökat distansarbete bidra till att minska efterfrågan på både bostäder och företagsfastigheter i tidigare glödheta lägen. Då faller kostnaderna både för företag och anställda. Och när de höga levnadsomkostnader som drivit upp vissa specialistlöner i framför allt Silicon Valley faller lär även lönerna mattas av.

Men distansarbete handlar också om att öka flexibiliteten för de anställda och göra dem nöjda. För unga barnfamiljer kan det innebära en väsentligt ökad livskvalitet. Enligt en Gallup-enkät (NYT 15/2 2017) har möjligheten att arbeta hemma stor betydelse för beslutet att ta ett jobb. Det kan också öka den anställdas engagemang rejält, men enligt enkäten bara om man arbetar hemifrån 60-80 procent. Det optimala verkar vara att kunna vara hemma, men inte förlora kontakten med den fysiska arbetsplatsen. Produktiviteten kan också öka, det visar en studie från Stanford (2018). Vid ett call-center tog de som valde att arbeta hemifrån under nio månader emot 13 procent fler samtal än kontrollgruppen.

Erfarenheten att produktiviteten ökar har även Silicon Valleys för närvarande högst värderade startupbolag (360 miljarder kronor), mjukvaruplattformen Stripe. Förra året beslöt bolaget att deras femte teknikhubb skulle vara en distanshubb, och ha samma status som kontoren i San Francisco, Seattle, Dublin och Singapore. 

Stripe skriver på sin hemsida att det interna samarbetet via digitala kanaler sedan de startade för tio år sedan har utvecklats ”chockerande väl”. ”Det mesta ingenjörsjobbet på Stripe sker i konversationen mellan tekniker, genom tänkande och genom att omvandla tankarna till produkter. Av dessa är tänkandet det enda som inte sker online.” 

Det finns förstås nackdelar och risker med hem- och/eller distansarbete. It-säkerhet kan vara en stor utmaning. Hemarbete fungerar sämre för trångbodda, men även för ensamstående, som riskerar isolering när man inte har en arbetsplats att gå till. En del kan få svårt att skilja på arbetstid och fritid. Men det mesta är en vanesak. I ett första steg kan man göra som Jack Dorsey på Twitter, låta medarbetarna välja.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

En höjd skatt leder inte till att en annan sänks

Fastighetsskatten tycks ha evigt politiskt liv. Trots att ingen av de potentiella regeringsbildarna påstår sig vilja ha en återinförd eller höjd fastighetsskatt har den blivit den mest omdiskuterade skattefrågan så här i början av valrörelsen.

FASTIGHETSSKATT. Socialdemokraterna säger sig inte vilja återinföra den. Ekonomerna säger att politikerna måste orka med att göra det. För alla andra gäller att vara vaksam när det utlovas skattesänkningar som ska väga upp.
FASTIGHETSSKATT. Socialdemokraterna säger sig inte vilja återinföra den. Ekonomerna säger att politikerna måste orka med att göra det. För alla andra gäller att vara vaksam när det utlovas skattesänkningar som ska väga upp.Foto:Fredrik Sandberg

Det började med att Moderaterna lät producera en valaffisch med budskapet att de fyra partierna till höger är överens om att inte återinföra eller höja fastighetsskatten - och underförstått att partierna på vänstersidan inte är överens om den saken.

Detta retade upp Socialdemokraterna som anklagade Moderaterna för fulspel - S vill inte alls återinföra eller höja fastighetsskatten, var svaret. (Detta trots att flera distrikt samt LO vill det.)

Bakgrunden är välkänd. Alliansregeringen avskaffade den dåvarande fastighetsskatten, och ersatte den med en ”kommunal fastighetsavgift”. Denna har ett tak, vilket gör att vänsterfolk brukar kalla skatten ”regressiv”, alltså att det är en mindre andel fastighetsavgift på dyra villkor än på billigare.

Ekonomskrået brukar förorda fastighetsskatt. Det beror på att det är en skattebas som är stabil, där skatten inte skadar ekonomins funktionssätt så mycket. En fastighetsskatt anses rättvis då den inte går att planera bort på samma sätt som en del andra skatter. Det finns också bostadspolitiska argument, om att det är för hög beskattning vid flyttning och för låg beskattning på den som bor kvar, vilket försämrar rörligheten på marknaden.

De som förordar fastighetsskatt brukar anse att detta ska ingå i en större skattereform, då man alltså överväger hela skattemixen för att göra den mer optimal eller enhetlig. 

På fredagsmorgonen medverkade professor Lars Calmfors i Sveriges Radio och argumenterade för fastighetsskatt. Han sa dock att han inte trodde att ”det politiska systemet” kommer ”att klara av” att införa en fastighetsskatt.

Den omständighet som ekonomerna ofta glömmer bort, legitimitet, är dock ingen detalj. Om människor är djupt negativa till en viss skatt är det en realitet. Vänsterpartiet, som uttryckligen vill återinföra fastighetsskatten, lockar färre än var tionde väljare.

Det finns ett moraliskt problem i fastighetsskatten – varför ska staten ha ökad skatt för att man själv bygger ut och förädlar sitt hus? Varför ska skatten öka för att grannen säljer? Varför ska man beskatta en icke-likvid tillgång?

Därutöver finns ett trovärdighetsproblem beträffande ett vanligt argument för fastighetsskatten. Det handlar om att skatten på arbete skulle sänkas för att väga upp den höjda fastighetsskatten. På torsdagen argumenterade Dagens Nyheter för att fastighetsskatten skulle återinföras och att skatten på arbete ska ned. Men i ledartexten fanns ingen vägledning om på vilket sätt inkomstskatten ska sänkas. Det är så det brukar vara – det är viktigare att argumentera för den höjda skatten än att precisera sänkningen.

Så är det också med idén om att en stor skattereform behövs. I januariavtalet fanns det med en sådan punkt, om en reform som skulle åstadkomma så mycket att den blev omöjlig. Och det blev inte ens en utredning om saken.

Några tidigare skattereformer har blivit historiska, men det innebär inte att det är ett bra lösning för framtiden. Ordet förknippas med att en skattereform ska genomföras över blockgränsen - och väljarna skulle därmed berövas möjligheten att ta ställning i en av de viktigaste politiska frågorna.

Tanken om en skattereform indikerar också att det skulle vara något allvarligt fel på det nuvarande systemet. Och visst är skatterna höga i Sverige, särskilt på arbete och på risktagande. Men samtidigt är en rad skadliga skatter avskaffade, som arvsskatten och förmögenhetsskatten. I en stor skattereform är risken att dessa förödande skatter kommer upp på bordet igen.

Allmänt sett finns det anledning att vara skeptisk mot skatteväxling, alltså att en höjning på ett ställe ska leda till en sänkning på annat håll. Hur har det gått med ”den gröna skatteväxlingen”? Politikerna höjde miljöskatterna men glömde bort den andra vågskålen, att sänka skatten på arbete.

Svenska skatter är redan höga. De tas ut delvis på fel saker. Skatternas utformning bör ses över. Och de bör sänkas generellt. Att sänka skattesatserna behöver inte innebära minskade skatteinkomster för staten - tvärtom. När det går bra för Sverige kommer goda skattepengar in till de gemensamma behoven.

Men när någon börjar diskussionen med att berätta vilka skatter som ska höjas ska man inte lita på att det verkligen blir någon sänkning i andra änden.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera