1515

Låt inte särintressen stoppa vindkraften

Till och med 2045 väntas elanvändningen i Sverige nästan dubbleras som en följd av klimatomställningen. 

Men hur all denna fossilfria el ska produceras är fortfarande något av ett mysterium.

ELBRIST. Efterfrågan på el väntas öka rejält som en följd av klimatomställningen, och många vill därför se kraftigt utbyggd vindkraft i Sverige. Men i dag begränsas utbyggnaden av flera hinder, som långsamma tillståndsprocesser, kommuner och försvarets intressen.
ELBRIST. Efterfrågan på el väntas öka rejält som en följd av klimatomställningen, och många vill därför se kraftigt utbyggd vindkraft i Sverige. Men i dag begränsas utbyggnaden av flera hinder, som långsamma tillståndsprocesser, kommuner och försvarets intressen.Foto:DRAGO PRVULOVIC / TT

Regeringen har tydligt visat att man inte tror på befintlig kärnkraft, med tanke på det färska icke-beslutet om slutförvaringen av kärnbränslet. 

Till skillnad från flera andra länder har man heller inte öppnat för att utforska den lovande teknik som kallas fjärde generationens kärnkraft, vilket är olyckligt.

Regeringen verkar i allt väsentligt bygga sina framtidsprognoser på vind, som både är miljövänligt och relativt billigt. Vindkraftens andel av energimixen växer, men den är fortfarande liten. 2020 stod den för 17 procent av elproduktionen. 

Med andra ord behöver vi fler vindkraftverk, snabbt.

Men det märks få tecken på att det här är en prioriterad fråga i Sverige. 

Tvärtom finns gott om exempel på det motsatta: oförutsägbara tillståndsprocesser och projekt som stoppas av olika märkliga skäl.

Enligt en beräkning från tankesmedjan Timbro har hela 1318 planerade vindkraftsbyggen stoppats i Sverige sedan 2009 som en följd av att kommuner har sagt nej.

Andra projekt har stoppats för att Försvarsmakten sagt nej. Det var fallet med Vattenfall och Wallenstams planerade storskaliga vindkraftspark i Hanöbukten. Projektet fick läggas ned efter tio år sedan försvaret hänvisat till ”säkerhetsintressen”.

SvD rapporterade i veckan om ännu ett illavarslande exempel. Även det berör havsbaserad vindkraft, vilket många ser som en framtidslösning med tanke på vår långa kustremsa och den minskade risken för att renskötare och kommuner sätter sig på tvären. 

Kraftverken är visserligen dyrare att bygga än på land, men det blåser som bekant mer till havs.

SvD-exemplet gäller Kriegers Flak, ett havsområde tre mil söder om Trelleborg.  

Redan 2002 började Vattenfall planera för att bygga en havsbaserad vindkraftspark i området. Men först i mars i år fick bolaget tillstånd från länsstyrelsen. 

Vattenfall räknar nu i bästa fall med att kunna starta rotorbladen 2028 – 26 år efter att projektet inleddes.

Inte långt därifrån, men på den danska sidan av gränsen, verkar saker och ting gå snabbare. 

I måndags invigdes Skandinaviens hittills största havsbaserade vindkraftspark där, som byggts just av Vattenfall på uppdrag av den danska staten. 

Här finns mycket att lära.

Det är tröttsamt att läsa om de svenska vindkraftsdebaclen, inte minst mot bakgrund av den elbrist som redan i dag tvingar företag att anpassa sin verksamhet på olika sätt. 

Att samtidigt höra ministrar tjata om att Sverige ska bli ”världens första fossilfria välfärdsland” gör inte saken bättre. 

Det är nästan ett hån.

Det är inte första gången som långsamma tillståndsprocesser eller särintressen sätter krokben för industrin och klimatomställningen under Stefan Löfvens rödgröna regeringar. 

De tycks ha satt i system att skjuta obekväma beslut på framtiden. 

Gruvnäringens svårigheter att få tillstånd att utvinna innovationskritiska metaller och mineral är ett talande exempel. 

Avsaknaden av slutförvaringsbeslut för kärnkraften är, som nämnts, ett annat. Senfärdigheten att säkra tillräcklig överföringskapacitet i elnäten är ett tredje.

När det gäller vindkraften sker små framsteg. Det kommunala vetot föreslås luckras upp, enligt en utredning som lades fram i juni. 

Kommunerna ska fortsatt kunna säga nej till vindkraftsprojekt, men tvingas i så fall göra det tidigare i processen och motivera beslutet utefter vissa kriterier.

Det kommunala vetot borde på sikt avskaffas. Detsamma gäller försvarets makt att blockera havsbaserade vindkraftsprojekt, som i praktiken fungerar som ett veto.

Självklart är det viktigt att marinen kan öva i Hanöbukten, att Härjedalens kommun har visst inflytande över hur kommunens mark används och att rennäringen bevaras i norr.

Men ska Sverige ha en chans att nå klimatmålen och inte riskera att förlora både företag och konkurrenskraft längs vägen, kan inte särintressen, Miljöpartiet och Försvarsmakten (som agerar som ett särintresse) få diktera agendan längre. 

Då krävs obekväma beslut. Klimatnyttan måste börja vägas in i alla ekvationer, på allvar.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?