En myndighet ska inte hetsa upp allmänheten, men inte heller gira runt fakta. Fakta är att antalet personbrott (misshandel, hot, sexualbrott, trakasserier och bedrägerier) låg ganska stilla 2008-2012. Därefter pekar trenden tydligt uppåt, med ett års undantag. Alla brottskategorier utom misshandel, som är oförändrat, ligger väsentligt högre i dag än 2005. Mest ökar bedrägeri, sexbrott och hot. Ändå väljer BRÅ att i sin rapport skriva att utsattheten var "stabil" 2005-2014.
Rapportens bristande aktualitet är ett annat problem. Dagens politiska debatt har alltså till sitt förfogande siffror som är ett år gamla, i ett läge där allt pekar på att utsattheten fortsatte öka 2017. Det är obegripligt att det ska ta ett år att bearbeta data.
Regeringen har gett BRÅ i uppdrag att utreda varför antalet sexualbrott ökat (de har mer än dubblats sedan 2005 enligt trygghetsundersökningen). I uppdraget ingår även att analysera om ökningarna gäller särskilda grupper av gärningspersoner. BRÅ får själva avgöra om härkomst ska innefattas.
Härkomst är en sårig fråga och man bör använda data med omdöme. Men lika viktigt som det är att veta att arbetslösheten är högre bland asylinvandrare för att kunna hjälpa dem i arbete, är det att förstå mönster bakom brottsligheten för att kunna åtgärda den.
Den inre säkerhetsfrågan är nu på alla riksdagspartiernas agenda. Det är bra, för det är bråttom. Det är främst unga, mellan 16-24 år, som drabbas av personbrotten. De saknar det samhällsskydd de har rätt till. Om de inte får det snabbt kommer deras tilltro till, och lojalitet med, samhället, att urholkas rejält.
Politisk vinnare i den här frågan blir det parti som skaffar sig ett batteri med konkreta åtgärder som kan ge snabbt resultat, utöver att öka antalet poliser, för det tar tio år. Ungdomarna kan inte vänta så länge på hjälp. Snabbast är att låta andra yrkesgrupper ta över enklare polisarbete så att de får tid att sköta kärnverksamheten.
