ANNONS:
Till Di.se

Låt Europa bygga egna globala jättar

  • Foto: Geert Vanden Wijngaert

Ledare. Det är ingen tillällighet att det är just franska och tyska politiker som nu sätter hård press på Margrethe Vestager, EU-kommissionär med ansvar för konkurrensfrågor. 

De båda länderna har alltid haft en nationalistisk syn på företagsamhet. Men den här gången har de rätt i sak. Det handlar inte om en missriktad protektionism, utan om europeiska företags möjligheter att växa till megabolag.

Ministrarna i de båda länderna lobbar just nu hårt för att EU:s konkurrensmyndighet ska godkänna fusionen mellan den franska tågtillverkaren Alstom och tyska Siemens tågdivision. "Om vi ska klara konkurrensen från kineserna måste vi samla de europeiska styrkorna", sade Frankrikes finansminister Bruno Le Maire till Financial Times 14/6. 

Tyska förbundskanslern Angela Merkel sade någon vecka tidigare vid ett pressmöte i München: "Vi behöver globala champions i en rad industrier och våra konkurrensregler hjälper oss inte att bygga dem".

EU har ett fundamentalt trovärdighetsproblem när det gäller företagens tillväxtmöjligheter. Unionen säger sig verka för en gränslös inre marknad, men konkurrensmyndigheten behandlar alla fusioner och konkurrensfrågor utifrån lokala och nationella perspektiv. Den gör heller ingen skillnad på när kunderna är privata konsumenter och när de är företag som säljer till andra företag på en global marknad, vilket drabbade den planerade fusionen mellan Scania och Volvo Lastvagnar. 

Av samma skäl var det fel att förra året stoppa fusionen mellan Londonbörsen och Deutsche Börse, som var en finansiell infrastrukturaffär. Handel med värdepapper är just den typ av gränsöverskridande verksamhet med högt teknologiinnehåll och stora investeringsbehov där en affär var logisk och även skulle gynna kunderna.

EU ska inte sätta nationalism före konkurrens och kundnytta. Men berörda myndigheter måste ta hänsyn till hur den globala marknaden fungerar och tänka i flera led.

En obsolet, stelbent syn på fusioner tenderar att gynna globala och finansiella aktörer framför regionala, industriella. Framför allt på mindre marknader som de enskilda europeiska. Finansiella och globala aktörer med stor hemmamarknad (USA och Kina) och stor andel av världsmarknaden ser ut som utmanare och uppstickare när de kliver in i ett nytt land, i Norden exempelvis. 

I själva verket är de globala megabolag med enorma finansiella muskler, som har kraft att prisa ut lokal konkurrens. Det är också ett stort ansvar Margrethe Vestager och hennes tjänstemän tar på sig när de prioriterar finansiella kortsiktiga ägare, som Macquarie, framför mer långsiktiga industriella, som Telia. 

EU verkar också bortse från att det kan påverka styrkeförhållandena på marknaden, och slutkunden, mer när ett företag kontrollerar en integrerad kedja, från produktion till distribution, än om de är stora på en del i kedjan. Telekombolagens köp av innehåll är ett sådant exempel.

Konkurrensmyndigheten måste göra djupare konsekvensanalyser av vad som gynnar kunderna och vad som är rättvisa spelregler för europeiska företag. De bör ta mer hänsyn till faktorer som bransch, marknadens storlek och lönsamhet. De bör även titta på utomeuropeiska bolag som blivit dominerande genom att växa organiskt.

För att återgå till tågaffären, kan det se oroande ut att Alstom och Siemens tillsammans har 60 procent av den europeiska marknaden för signalsystem. Men globalt är situationen den att kinesiska CRRC, efter en nationell megafusion 2015 har monopol hemma, och är världens största tåg/signalproducent med 12 procent av världsmarknaden 2014-2016. Som en jämförelse har Bombardier 4 procent och ett sammanslaget Alstom-Siemens skulle få 9 procent och bara hälften så stor omsättning som CRRC. 

Gränsöverskridande marknader kräver finansiell styrka. Och den tekniska utvecklingen kräver stora investeringar i de flesta branscher numera. EU:s linje ska inte vara att stänga andra ute, men de egna bolagen måste få en chans att tävla på lika villkor. Europa behöver riktigt stora företag.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies