1515
Annons

Låt danskarna ta ansvaret för SAS

Vid Brunnsviken strax norr om Stockholm ligger SAS huvudkontor. Uppifrån ser det ut som en terminalbyggnad i miniatyr med armar som sträcker sig ned mot vattnet. Efter en sejour på Arlanda flygplats huserar bolaget åter i den legendariske SAS-chefen Jan Carlzons skapelse.

KASTRUP NÄSTA. Utan den danska och svenska staten kan inte SAS räddas. Men den långsiktiga ägaren är Danmark, inte Sverige.
KASTRUP NÄSTA. Utan den danska och svenska staten kan inte SAS räddas. Men den långsiktiga ägaren är Danmark, inte Sverige.Foto:Johan Nilsson

Det var länge sedan SAS SAS -10,11% Dagens utveckling ägde fastigheten; den såldes redan 2003. Flygbolaget förlorade pengar och alla intäkter var välkomna. Men vad hjälpte det? SAS har aldrig kommit ur krisen – och nu är den allvarligare än någonsin.

Räddningsplanen SAS Forward, som presenterades i februari, står still.

Ambitionen är det inget fel på. SAS vd Anko van der Werff vill sänka de årliga kostnaderna med 7,5 miljarder kronor till räkenskapsåret 2025/26. För att nå dit måste bolaget bland annat krympa skulderna genom att konvertera dem till eget kapital, omförhandla leasingavtal med flygplansägare och få piloter och kabinpersonal att gå med på sämre villkor än vad de har i dag.

Dessutom behöver SAS genomföra ännu en nyemission. Analytiker räknar med bolaget behöver omkring 10 miljarder kronor. 

Bland dem som måste övertygas om allt detta finns bolagets två största ägare, den danska och svenska staten, samt 37 fackföreningar i Sverige, Danmark och Norge. Utan deras medverkan kommer SAS Forward aldrig röra sig framåt. 

Läget är så allvarligt att den norska banken DNB tidigare i veckan justerade ned den redan låga riktkursen för flygbolagets aktie till 10 öre. Men för att vara ett så litet bolag – börsvärdet är lite drygt 6 miljarder kronor – är intresset för SAS oproportionerligt stort.

Bolaget, som startade efter andra världskriget, har ett starkt varumärke och betydande marknadsandelar i Sverige, Norge och Danmark. Inget annat flygbolag har fler avgångar till och från Skandinavien. En passagerare kan flyga i stort sett vart som helst i världen med bara en biljett. SAS binder ihop mindre orter med större hubbar och spelar därmed en viktig roll för företag och människor i regionen. I april hade SAS 1,5 miljoner resenärer, en ökning med 380 procent jämfört med motsvarande period under det covid-tyngda fjolåret. 

Men vad spelar det för roll när SAS riskerar att gå i konkurs? De krassa aktörerna på aktiemarknaden struntar i bolagets historia och ställning: för dem är SAS ett krisföretag vars aktie bara är värd några ören. Det är dessa två motstridiga storheter – statusen som nationalklenod och marknadens djupa skepsis – som den danska och svenska staten måste beakta när de utvärderar om skattebetalarna ska rädda SAS igen. 

Den norska staten gjorde med facit i hand det rätta som sålde sina sista aktier i bolaget 2018. Sverige saknar en ägarstrategi för SAS. Ambitionen är att sälja – redan 2010 begärde den dåvarande borgerliga regeringen mandat från riksdagen att ”vid lämplig tidpunkt” få minska ägandet i SAS. 2016 sålde den svenska staten cirka 4 procent av sina aktier. 

”Det finns goda skäl för den svenska staten att inte vara långsiktiga ägare i ett börsnoterat flygbolag och regeringen bedömer att SAS kommer att stärkas av en förändrad ägarstruktur” sa den dåvarande näringsministern Mikael Damberg.

Med en sådan hållning kan man hävda att det är tveksamt om den svenska staten ens ska delta i en räddningsaktion. Beslutet är inte enkelt. Om den svenska och danska staten inte ställer sig bakom SAS räddningsplan faller allt. Då kommer inga andra investerare att vara intresserade.

Dessutom hindrar EU:s konkurrenslagstiftning de statliga ägarna att skjuta till pengar om inte privata investerare tillhandahåller lejonparten av kapitalet, enligt uppgifter till den norska tidningen Dagens Näringsliv.

En tänkbar lösning är att staterna – om de juridiska villkoren uppfylls – medverkar till att avvärja den akuta krisen. Sedan bör åtminstone den svenska staten sälja till en ägare som ser långsiktigt på SAS.

Danskarna ligger nära till hands. I den danska flygstrategin spelar bolaget en central roll. Den stora SAS-flygplatsen är Kastrup, inte Arlanda. Kastrup är flygnavet inte bara i Danmark utan i hela Skandinavien. På vartenda resecentrum i södra Sverige finns skyltar som visar vägen mot Kastrup. Flygplatsen är också en av Danmarks viktigaste arbetsgivare.

Det skulle bli enklare för SAS att ta beslut och genomföra förändringar när bolaget inte längre har två länders intressen att beakta.

SAS har visserligen sitt huvudkontor i Sverige men det är i mångt och mycket ett danskt bolag.

Det bör vara en signal om var SAS hör hemma. 


Sabotera inte för Riksbanken

Riksbanken höjde som väntat styrräntan på torsdagen. Precis som Di:s skuggdirektion förutspådde tidigare i veckan blev höjningen 50 punkter. Styrräntan ligger nu på 0,75 procent, förvisso fortfarande lågt men för bara några månader sedan rådde nollränta. 

LÅT RÄNTAN GÖRA JOBBET. För att Riksbanken, med chefen Stefan Ingves, ska lyckas med inflationsbekämpningen är det viktigt att politiker motstår frestelsen att kompensera väljargrupper.
LÅT RÄNTAN GÖRA JOBBET. För att Riksbanken, med chefen Stefan Ingves, ska lyckas med inflationsbekämpningen är det viktigt att politiker motstår frestelsen att kompensera väljargrupper.Foto:Ali Lorestani

Om än inte oproblematiskt är Riksbankens agerande rimligt, med tanke på den skenande inflationen. De skadliga prisökningarna måste brytas och förväntningarna om inflationen måste komma ned. Annars riskerar Sverige att hamna i en destruktiv spiral av stigande priser och löner. Ett sådant scenario måste undvikas till varje pris. 

Genom att höja räntan påverkar Riksbanken utbudet av pengar i ekonomin. Det blir dyrare att låna och förmånligare att spara. Detta har en dämpande effekt på efterfrågan och därmed även på priserna. De som har bolån med rörlig ränta kommer snart att märka av torsdagens räntehöjning.  

Problemet för Riksbanken är att den svenska penningpolitiken har begränsade möjligheter att påverka vad som sker i omvärlden. Och det är främst omvärldsfaktorer – som Kinas covid-nedstängningar, kriget i Ukraina och dysfunktionella globala försörjningskedjor – som har orsakat den inflation som Riksbanken nu måste bekämpa.

Inflationsbekämpningen blir inte lättare av att den sker under en valrörelse. Frestelsen för politiker att vidta finanspolitiska åtgärder för att kompensera vissa väljargrupper är i år alltså extra stor. Vi har redan sett det i den underfinansierade vårändringsbudgeten, som innehöll höjd garantipension, och som röstades igenom veckan före midsommar. Vi har också sett det i form av punktinsatser för att kompensera villaägare för dyr el.

Att höja styrräntan är emellertid ofrånkomligt – inflationsförväntningarna bland företag och hushåll måste förankras på låga nivåer. Det får inte råda någon tvekan om att inflationsmålet på 2 procent gäller. Men Riksbanken bör gå varsamt fram. Risken finns att banken stramar åt för mycket och därmed framkallar en djup lågkonjunktur.

Riksbanken spår att styrräntan kommer att höjas ytterligare och ligga nära 2 procent i början av nästa år. Det är ett radikalt skifte jämfört med tidigare prognoser. Men förhoppningsvis behöver räntehöjningarna inte bli så stora som Riksbanken och andra prognosmakare gör gällande. Fallande börser, stigande inflation och förväntningar om kommande räntehöjningar har redan skrämt slag på konsumenterna. Detta fungerar som en åtstramning i sig.

Svenska hushåll har redan börjat skära ned på utgifterna genom att handla på lågpriskedjor och avstå från ”onödig” konsumtion. Bland annat verkar det sedan länge kraftiga köpsuget efter fritidsbåtar ha ebbat ut, enligt en artikel i Di på onsdagen.

Bilden bekräftas av statistik som Konjunkturinstitutet offentliggjorde på onsdagen. Hushållens konfidensindikator backade från 71,3 i maj till 65,5 i juni. Det är den lägsta noteringen sedan i april 1995. Sedan dess har världen skakats av bland annat en it-krasch, 11 september-attackerna, en global finanskris och en pandemi. Men ingen gång under denna period på 27 år har svenskarnas syn på hur privatekonomin ska utvecklas alltså varit dystrare än nu.

Detta bör Riksbanken ta i beaktande när den överväger hur mycket penningpolitiken ska stramas åt framåt. 

Företagen är fortfarande oväntat optimistiska, enligt Konjunkturinstitutet. Orderläget är fortfarande bra, och inga planer finns på att minska antalet anställda. Men frågan är hur länge företagen kan fortsätta att gå bra. Hushållens pessimism bör så småningom även smitta av sig även på dem.

För företagens och hushållens skull är det viktigt att Riksbankens åtstramningar får verka. Det kan ta ett år eller mer innan alla effekterna av räntehöjningarna syns. Men att ha tålamod när det känns som att hela världen störtar samman är inte lätt, framför allt inte för politiker. 

Att blunda för väljarnas missnöjesyttringar och krav är en utmaning, i synnerhet under ett valår. Ändå bör alla partier motstå lockelsen att bjuda väljarna på finanspolitiskt valfläsk. Läget för Riksbanken är svårt nog som det är. Det sista direktionen på Brunkebergstorg ska behöva oroa sig för är finanspolitiska stimulanser som underminerar det viktiga arbetet med att bromsa inflationen. 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?