1515
Annons

Lägg ned hetsen mot stockholmare

LEDARE. Det var en märklig presskonferens som inrikesminister Mikael Damberg höll på fredagsmorgonen. Med sig hade han Stockholms stads ledande politiker Anna König Jerlmyr (M). Budskapet var att stockholmarna ska skärpa sig och inte sitta så trångt på uteserveringar. Det talades om ”varning” och besked gavs om att krogar som inte sköter sig kommer att stängas.

Anna König Jerlmyr (M) och Mikael Damberg (S).
Anna König Jerlmyr (M) och Mikael Damberg (S).Foto:Jessica Gow

Det var oklart varför myndigheterna, om nu läget är så allvarligt, inte redan har använt sig av sina befogenheter att stänga – det handlar väl om liv och hälsa, eller?

På presskonferensen nämndes inget om folksamlingar inomhus på restauranger, utan endast uteserveringar.

Kan det inte vara så att människor faktiskt använder sitt ”folkvett” och sitter utomhus hellre än inomhus? Att man helt enkelt har gjort en riskbedömning, även om man i många fall borde sitta med större avstånd.

Sverige har gjort sitt vägval. Det är ett alltför högt pris att stänga ned hela ekonomin med tanke på att målet ändå rimligen inte är att stoppa en smitta som inte går att stoppa i längden. 

Varför kan inte regeringen känna sig trygg i sin linje, som för varje dag som går framstår som mer rimlig? Stockholm verkar ju nå sin flockimmunitet, och detta utan att sjukvården helt har kollapsat. Det finns väl ett värde i det?

Och varför nämner ingen uteserveringar i, säg, Malmö?

Att Stockholm är den region som har drabbats först är det ingen tvekan om. Men om Sverige ska hålla samman måste det bli ett slut på hetsen mot stockholmare. Varför ska Stockholms ledande politiker tala så nedlåtande om sina egna invånare? Eller ha ett sådant ordval som regionrådet Irene Svenonius (M) hade häromdagen (”nu är tid att ha pannben”).

På nolltid har politiker eldat på ett stockholmsförakt, som nog har funnits där hela tiden, men nu blivit legitimt.

Mikael Damberg nämnde, som ett tecken på ansvar, att stockholmare inte har åkt till sina landsställen. Vad är det för fel med att befinna sig på landsbygden där möjligheterna att hålla distans rimligen är mycket större än i en storstad? Smittan finns i hela landet och regionernas sjukvårdskapacitet samordnas redan, det är ett riksintresse.

Elva bohuslänska kommuner har krävt att få slippa ordna hemtjänst till personer som bor i sina sommarhus. Orusts kommunalråd Catharina Bråkenhielm (S) talar, utan försök att dölja sitt förakt, om Stockholm som en ”smitthärd” och att ”de bor bra i sina bostäder i Stockholm och ändå måste de åka hit och belasta”. I vissa artiklar har hon varierat med att tala om att sommargästerna kommer från ”Djursholm” eller ”Danderyd” (fast de rimligen snarare kommer från Göteborg).

En politiker i en kommun som trefaldigar sin befolkning på sommaren bör nog ha en mer generös inställning till sina fastighetsägare.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Kriget på havsbottnen

Som ett nät av gamla och nya intressen löper de svenska sjökablarna ut från kusterna och kopplar upp alla omgivande länder på vårt el- och fibernät.

SMÄLL. Sårbarheten på sjöbottnen har fått de klassiska sjöfararnationerna - som alla är stora på sjöledningar - att fundera igenom hur infrastrukturen ute till havs ska försvaras. Det bör även Sverige göra.
SMÄLL. Sårbarheten på sjöbottnen har fått de klassiska sjöfararnationerna - som alla är stora på sjöledningar - att fundera igenom hur infrastrukturen ute till havs ska försvaras. Det bör även Sverige göra.Foto:Danska Forsvaret

Norge, Danmark, Tyskland, Polen, Litauen, Lettland, Estland, Ryssland och Finland har alla kablar från Sverige. Därtill kommer några gasledningar på västkusten.

Inget annat land har byggt så många sjöledningar i Östersjön som Sverige. Men svenskarnas roll är större än så. Telia blev först en regional och sedan successivt en global stormakt på fiberkabel. Telia Carrier byggde fiberkablar över hela världen och Stockholm blev en av internets stora noder. Nu heter bolaget Arelion, ägs av AP-fonderna och rankas som världens näst viktigaste fiberkabelbolag. 65 procent av världens internettrafik går genom Arelions kablar. Statusen ger oss billigt och bra internet.

Andra länder lägger så klart också kablar och rör, särskilt USA, ett förfarande som är noggrant reglerat i Havsrättskonventionen, globaliseringens kanske enskilt viktigaste dokument. Grundprincipen är havens frihet och alla länders rätt till sjöfart, fiske - och att bygga undervattensledningar. Reglerna är viktiga att hålla på för att undvika konflikter och har än så länge fungerat.

Inget annat land har heller så bra koll på Östersjöns botten som Sverige. Eftersom Sverige är den enda ubåtsstaten som är helt intakt med arkiv och minne (Sovjetunionen och Tyska Riket är borta) vet svenskarna var alla gamla minfält från första och andra världskriget ligger. Försvarsmakten uppskattar att 40 000 minor finns kvar. När man ska lägga sjökabel eller rör i Östersjöns riskområden ringer man därför Sverige.

Det apokalyptiska luftuppkoket efter sprängningen av Nord Stream 1 och 2 utanför Bornholm är ett tabubrott på havsbottnen och en dramatisk påminnelse om hur sårbart sjökabel- och sjörörsystemet är. Om en fiende vill försvaga oss och har bra undervattenkapacitet kan han utan att upptäckas ställa till mycket stor skada vad gäller elförsörjning och internet.

Han kan också ge sig ut på världshaven och på tusentals meters djup klippa av eller spränga sönder den väv av ledningar och kablar som ligger på Atlantens och Stilla havets botten.

Vissa kablar är viktigare än andra. Internettrafiken mellan Asien och Europa går till exempel i första hand i några få kablar från Marseille, genom Röda havet, ut i Indiska oceanen, genom Malackasundet och kopplar upp alla viktiga asiatiska ekonomier. Klipp dem och Asien laggar. Inte undra på att Toyota och Samsung letar efter alternativ som kablar i Arktis och satellitbaserat internet.

Sårbarheten på sjöbottnen har fått de klassiska sjöfararnationerna - som alla är stora på sjöledningar - att fundera igenom hur infrastrukturen ute till havs ska försvaras. I februari lanserade Frankrike ett stort program för att säkra fransk suveränitet ner till 6000 meters djup. I USA pratar man om ”seabed warfare”.

Tanken är att bygga autonoma undervattensdrönare och miniubåtar som ska patrullera ledningarna längs havsbotten, ett slags variant av sjökrigets konvojsystem. Ett antal Nato-länder hade en konferens i Rotterdam i somras på samma tema.

Sverige har alla skäl i världen att skaffa sig en liknande strategi för främst Östersjön. Dels för att vi äger flest kablar och är extremt beroende av dem, men också för att vi har en omedelbar granne som har det så kallade hybridkriget som bärande doktrin. I den mån det var Ryssland som låg bakom sprängningarna, vilket ju är troligt, visade man att kriget har flyttat ut till nya domäner och att kriget på havsbottnen nu är en realitet. I sitt tal i fredags skyllde Putin sprängningarna på USA, vilket kan leda till ryska attacker mot västallierade och försök att flytta kriget och fokus från misslyckandena i Ukraina.

Enligt tyska Der Spiegel varnade amerikansk underrättelsetjänst i somras sina tyska kolleger för att Ryssland spred rykten om att sabotage mot Nord Stream planerades från svensk hamn, vilket tolkades som att Ryssland förberedde sabotage mot rören. Det kan ha varit en av förklaringarna till att svenska marina fartyg var i området dygnen före sprängningarna, vilket DN rapporterade om i lördags.

Tyskland har precis som Sverige ubåtar i Östersjön men i övrigt är det dåligt med övervakningssystem. Vi har inget dygnet-runt-system för ytövervakning och antalet ubåtar i aktiv tjänst är få. Sverige har till skillnad från Danmark inga stora fartyg som kan ligga ute till havs länge. Även om vi vet att sabotagerisken är hög eller till och med akut kan vi inte göra så mycket.

När Sverige söker sin plats i Nato bör övervakning och skydd av Östersjön vara prioriterade frågor. Sverige har den längsta kustlinjen, flest ekonomiska intressen under vatten och är vid sidan av Ryssland och Danmark den traditionella historiska sjömakten i regionen. 

Vi ligger där vi ligger och har eget ansvar för vårt geopolitiska läge. I vattnen utanför Bornholm går en av världens mest trafikerade sjöfartsleder. Nästan all rysk handel går där. Samt den viktiga elkabeln mellan Karlshamn och Polen, internetkabeln mellan Finland och Tyskland och den nya gasledningen mellan Norge, Danmark och Polen. Om sprängladdningarna hade legat lite annorlunda hade de kunnat skada oss svårt.

Så skyddslös kan man inte vara och har aldrig kunnat vara. Flottans klassiska uppgift är att skydda handel. Den uppgiften kvarstår även när kommersen går i fiber eller koppartråd.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera