ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

L och C är på fel sida av historien

  • TYCKER LIKA. En nära 60-procentig majoritet av riksdagen vill höja försvarsanslagen till 1,5 procent av BNP. Men C och L har valt att stödja S och MP som vill prioritera annat. Foto: Henrik Montgomery/TT

Den viktiga Försvarsberedningen kan spricka, rapporterar Dagens Nyheter. Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna vill höja försvarsanslagen väsentligt och gå upp till 1,5 procent av BNP. Det är också vad beredningens mångåriga arbete har utgått ifrån.

Men Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna tycker nu annorlunda och vill prioritera annat. Peter Hultqvists försvarsbygge vilar på lösan sand, eller i alla fall på finansministerns goda vilja.

I sak är läget ganska självklart. De svenska försvarsanslagen ligger på historiskt låga nivåer. En vanlig båtklubb har fler flytetyg än marinen. Försvarsmakten har stora behov. Alla våra grannländer har ökat sina åtaganden. I riksdagen finns en nära 60-procentig majoritet för starkt ökande försvarsanslag.

Men sak är som bekant inte alltid huvudsak i svensk politik. Försvarsvännerna till höger har skingrats i Januariöverenskommelsen. L och C har valt att stödja S-MP-regeringen och JÖ är dyr i drift. S vill ha sin familjevecka och subventioner till hyresrätter och MP sitt friår. För det finns det absolut inte någon majoritet och inte heller något hållbart sakargument. Men L och C har fått ge och ta för att få igenom uppluckrade bygglovsregler och annat lovvärt. Inget konstigt med det.

Det konstiga är och förblir det samlade resultatet och val av politiskt sällskap.

Försvarsfrågan är inte vilken fråga som helst. Den är definierande för vilket parti man vill vara. Att ta ansvar för landet är bland annat att ta ansvar för försvaret. Det var kanske inte lika viktigt under alliansåren då försvaret hade en strategisk paus. Men den är slut och Ryssland är tillbaka som ett potentiellt hot. Läget är inte lika illa som under kalla kriget men tendenserna ser inte bra ut. Det enda vi med säkerhet kan veta om framtiden är att Sveriges frihet värnas bäst med ett starkare svenskt försvar.

Om L och C efter valet 2018 hade ställt sig på den andra sidan av historien och bildat regering med M och KD, eller släppt fram en M-ledd regering, hade ökade försvarsanslag varit en självklarhet. Orsaken är att det nya stora partiet, SD, tycker precis likadant som Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna. SD är också orsaken till att det är tryck i frågan nu. Om SD hade varit ett mer vänsterinriktat parti och tyckt ungefär som S hade den politiska försvarsviljan varit mycket svagare.

För övrigt hade uppluckring av bygglovsregler och annat lovvärt också varit en självklarhet. De liberala inslagen i Januariöverenskommelsen är misstänkt lika de tillkännagivanden som SD, L, C, M och KD gav under den förra mandatperioden. Utan Jimmie Åkesson hade Annie Lööf inte haft samma tryck i sina punkter, särskilt de som handlar om landsbygden och skatt. I frågor som rör hemmansägarnas rätt att råda över sina marker och löntagarnas rätt att förfoga över sina inkomster låter SD som gamla centerpartister. Så kan det gå när inte haspen är på.

Samma mönster syns i den uppflammande energifrågan, men minus Centerpartiet. Energifrågan är inte vilken fråga som helst. Och i sak är läget ganska självklart. Tack vare en snabb utbyggnad av kärnkraft blev Sveriges energiproduktion under 1970-talet så gott som fossilfri. Då var målet att slippa oljeberoendet. Nu är målet fossilfritt. Det enda vi med säkerhet kan veta om framtiden är att all energiproduktion bör vara fossilfri och då är det dårskap att avveckla just sådana energislag.

Alltså vill de traditionella kärnkraftsvänliga partierna, M, L och KD, göra energiöverenskommelsen mer kärnkraftsvänlig. Centerpartiet vill otroligt nog fortfarande avveckla kärnkraften, vilket partiet bör ompröva. Och S står som vanligt och vacklar.

Men orsaken till att det är tryck i frågan är SD:s klara ställningstagande för kärnkraft. Riksdagen har nu ytterligare ett stort parti som är tydligt för kärnkraft och det spelar roll. Om SD hade varit mer vänsterinriktat hade M, KD och L varit chanslösa i en fråga som i alla fall L definierar som en ödesfråga, inte bara för partiet, Sverige och Europa utan för hela planeten.

Att stödja MP och S är att vara på fel sida av historien.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies