På 37 av de 40 mest sökta programmen häromåret var majoriteten av de antagna kvinnor. De studerar till jurister och läkare, och även på ekonomlinjen där majoriteten av de antagna var män så var skillnaden liten. Civilingenjörsprogrammet betraktas som mansdominerat men där blir kvinnorna fler och på många inriktningar, såsom industriell ekonomi, står de för nästan hälften av dem som tar examen. Bland doktorander är könsfördelningen jämn.
Universitetstiden föregås av en skoltid där kvinnor får bättre betyg än män, något som förklaras av högre motivation och slit, vilket också gör dem mer sannolika att fullfölja en högskoleexamen. Begrepp som duktig flicka-syndrom och kuddflicka är inte tagna ur luften.
Under samma tid som kvinnor tagit mer plats i utbildningen har de gått från att vara hemmafruar till att bli löntagare. I dag är Sverige ett av världens mest jämställda länder, och när Världsekonomiskt forum mäter kvinnors juridiska rättigheter, deltagande i ekonomin, hälsa och politiska möjligheter så hamnar Sverige på plats 5 globalt.
Med dessa siffror kan man konstatera två saker. De formella hindren för kvinnor att gå långt i karriären är få. Och för bolag vore det självskadebeteende att inte anstränga sig för att få kvinnor till sina arbetsplatser, för styrelseuppdrag och i koncernledningen.
Trots det är det skralt med kvinnor i toppen av näringslivet, även om utvecklingen går åt rätt håll. Sedan 2007 när Di började granska andelen kvinnliga vd:ar på Stockholmsbörsen har den stigit från 1,9 procent till 12,2 procent. I absoluta tal är det i år fler än tidigare. Det är en långsam men tydlig positiv trend. Bland styrelseledamöter i börsnoterade bolag står kvinnor redan för nästan 40 procent.
Allt talar för fler kvinnor på ledande positioner framgent. Inte på grund av deras kön eller storslagna jämställdhetspolicys, utan för att många kvinnor har erfarenhet och kunskap som företag bör dra nytta av. Målet borde inte vara en könsfördelning som är 50-50, utan att ha rätt kompetens på rätt plats.
Av det skälet är det viktigt att förkasta rop på kvotering. Kvotering efter kön lär följas av procentsatser för anställda med en viss sexuell läggning eller hudfärg och är lika principvidrigt. Det är idéer som bygger på maktstrukturer och grupptillhörighet och som oundvikligen leder till meritokratiskt sönderfall.
Det är ett kollektivistiskt och antiliberalt tankegods som bolag inte bör ta efter. Hedervärda mål rättfärdigar inte ohederliga medel. Få saker förminskar värdet hos en individ mer än att göra personen till en representant för sitt kön, hudfärg eller läggning.
Men det finns andra sätt än kvotering som bolag kan locka fler kvinnor på. Till exempel genom ökad flexibilitet och möjlighet att kombinera jobb och familjeliv, en arbetsförmån som gynnar såväl pappor som mammor.
Anna Borg, vd på Vattenfall och Näringslivets mäktigaste kvinna 2023, säger att på bolaget ska båda könen finnas representerade bland kandidaterna vid en chefsrekrytering och i slutänden är det den bäst lämpade som får jobbet. Det är en rimligare ordning än att stirra sig blind på utfall, och tvingar bolag att tänka på att aktivt nå kvinnor. Orimliga kravlistor på utlysta tjänster gör till exempel kvinnor mindre benägna att söka tjänster än män.
Vissa bolag väljer mer kontroversiella vägar. Google, Facebook, Apple, Microsoft, Netflix, Uber och Spotify erbjuder kvinnliga anställda möjligheten att frysa ned sina ägg. Ett slags fortsatt familjeplanering.
En könsfördelning som inte är precis 50/50 kan ha naturliga förklaringar. Kvinnor tar fortfarande stort ansvar för hem och familj. Om det är självvalt borde inte staten eller bolag se det som ett problem. Kvinnor är också mindre riskbenägna, något som syns i sparandet och skulle kunna påverka inställningen till ledande positioner.
Men i näringslivets toppskikt är det en lång väg kvar till att skillnader kan förklaras enbart på det sättet. Av ren självbevarelsedrift borde bolag säkerställa att kvinnor kan nå toppositioner. De har meriterna och alla rationella vinstdrivande företag borde se och bana väg för dem.
