1515

Kulturens företagare behöver bättre politik

LEDARE. En rad kända artister med Jonas Gardell i spetsen har protesterat mot regeringens bristande stöd till kultursektorn under coronakrisen. De ologiska reglerna för vilka evenemang som är tillåtna får också kritik.

KULTURKRIG? Amanda Lind har fått hård kritik – och avgångskrav –  från kända profiler i musik- och underhållningsvärlden som är missnöjda med regeringens stöd till branschen under coronakrisen.
KULTURKRIG? Amanda Lind har fått hård kritik – och avgångskrav – från kända profiler i musik- och underhållningsvärlden som är missnöjda med regeringens stöd till branschen under coronakrisen.Foto:Henrik Montgomery

Kulturminister Amanda Lind (MP), som missnöjet har riktats mot, har svarat att det kommer besked inom några veckor.

En illustrativ händelse var när Pite Havsbad tvingades ställa in en middag med underhållning av Danny Saucedo, eftersom det då räknades som allmän sammankomst. Det skulle vara alltför många närvarande middagsgäster. Samma antal gäster utan sång går däremot bra. Och folksamlingar inne på köpcentrum eller i kollektivtrafiken omfattas inte av samma otvetydiga förbud som kultursektorn. 

Denna absurda gränsdragning snarast bekräftar vad som är kärnan i de svenska restriktionerna. Det är förbudet mot folksamlingar, och det är svårt att tänka sig en bransch som drabbas mer direkt av detta än just evenemangssektorn. Artister har fått yrkesförbud, som någon uttryckte det.

Hur ska man kompenseras för detta? Jonas Gardell har pekat på hur underhållningsbranschen består av en lång rad yrkesgrupper som oftast är egna företagare, ofta med enskild firma. Han tillägger att det är en sektor som sysselsätter fler än fordonsindustrin.

Det har införts ett coronastöd för kultursektorn som inriktar sig på inställda evenemang som skulle ha hållits fram till 31 maj. Anslaget till detta är 370 miljoner kronor och får alltså ses som ytterst begränsat.

Men kan inte kulturföretagare ta del av det andra företagsstödet? Jovisst, men här visar sig de begränsningar som finns i de olika coronastöden. Den som är enskild näringsidkare kan inte få stöd för korttidspermittering. Och ska en sådan företagare kunna få a-kassa måste firman läggas i träda. Den som däremot är soloföretagare i ett aktiebolag kan få permitteringsstöd. 

De övriga stödformerna är öppna även för enskilda näringsidkare, men är designade för företag med stora fasta kostnader. Det finns exempelvis ett hyresstöd för andra kvartalet. Omställningsstödet för mars och april tar sikte på minskning i omsättning och ges ut som en andel av de fasta kostnaderna utom lönekostnader. Inte aktuellt för de flesta kulturföretagare, alltså. Möjligheten att skjuta upp skatten och att öka periodiseringsfonden finns tillgängliga men är enbart ett likviditetsstöd, och innebär att man skjuter utgifter framför sig.

Flera av de beslutade stödformerna har kommit till god nytta, men träffar snett för många. En märklighet gäller det som i debatten först kallades omsättningsstöd men som när det presenterades plötsligt hade döpts till omställningsstöd. De företag som kvalificerade sig bäst till stödet var dock de som gjort stora kapitalinvesteringar och därmed inte var de som var mest kapabla till att ställa om till en annan verksamhet.

De betydligt mer rörliga kulturföretagarna får däremot inget bidrag för att ställa om.

 

Hela bakgrunden till coronastöden är att den nuvarande krisen kom plötsligt. Ingen fick tid att förbereda sig. Ingen, utom möjligen finansmarknadsminister Per Bolund (MP), hävdar att företag borde ha haft en framförhållning för att klara denna kris som ju slår blint. Detta gäller givetvis också kultur- och nöjesföretag.

Riksdagen gjorde i mitten av juni ett tillkännagivande om att regeringen ”skyndsamt” ska återkomma till riksdagen med åtgärder som stärker enskilda näringsidkares möjligheter att lindra pandemikonsekvenserna. Regeringen svarade sedan att stödpaketen i de flesta fall inte utesluter just dessa företagare. Det är sant, men de utesluts från den i särklass största stödformen, permitteringarna.

Artisternas protester mot Amanda Lind belyser vad det är för sorts bransch det handlar om. Det visar sig att de största delarna av kultursektorn inte är beroende av statliga anslag och aldrig varit i närheten av bidrag. Det finns en enorm betalningsvilja för musik, scenkonst och underhållning. Det är en normalt sett mycket livskraftig del av svensk ekonomi. Det borde vara goda nyheter.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?