Kärnan i klimatproblemet är att koldioxid i atmosfären innebär kostnader för samhället i form av klimatförändringar. Insikter i hur dessa kostnader ska betalas ledde till att William Nordhaus var en av mottagarna av 2018 års ekonomipris till Alfred Nobels minne. För att kostnaden ska räknas hem, krävs antingen ett system med koldioxidskatt eller utsläppshandel. Helst globala sådana, eftersom ett ton koldioxid är lika skadligt världen över.
EU:s utsläppshandel skapades 2005. Den sinande efterfrågan på utsläppsrätter i kölvattnet av den ekonomiska krisen, i kombination med ett för högt satt tak på utsläppsrätter, gjorde att priset på att släppa ut koldioxid uppfattades som alldeles för lågt. Det har varit skäl för den reformering av systemet som börjar gälla 2021, men som redan gett effekt på marknaden. Sedan början av 2018 har priset på en utsläppsrätt stigit från 9 till 28 euro, i ett femårsperspektiv har det femfaldigats.
Att utsläppsminskningar sker på ett effektivt sätt är viktigt. Det gör att kostnaden inte blir högre än nödvändigt. Det är därför illavarslande att kritik mot systemet kommer från såväl marknadsfientliga som marknadsvänner. Personer som säger sig värna klimatet har påstått att Nordhaus pris skulle vara den skamligaste episoden i nobelprisets historia, trots att prissättning av koldioxid är ett nödvändigt verktyg i klimatomställningen.
När marknadsvännerna på Svenskt Näringsliv i sin tur menar att prisökningen på utsläppsrätter drabbar vår konkurrenskraft, har de rätt i sak (Di 1/8). Utsläppsminskningar är ingen gratislunch, och visst vore en global lösning det mest optimala. Men att börja i Europa är en god bit på vägen. Det finns även försök att genom Parisavtalet skapa en internationell marknad för att minska utsläppen. Ett globalt styrmedel för flyget blir operativt 2021, men en inledande fas är redan påbörjad.
Utsläppshandeln ett av de mest effektiva och viktiga verktygen för att nå våra klimatmål, reformeringen är välkommen. Snarare än att kritisera denna, borde fler höja röster mot skatteslöseri förklädda i klimatambitioner - så som klimatångestterapi och elcyklar.
