Annons

Kris för folkhälsan

Promenaden har kommit tillbaka under coronakrisen. Folk går kvällspromenad, söndagspromenad och morgonpromenad i en omfattning man inte har sett på årtionden. De gröna milspåren i landets friluftsområden är ovanligt vältrampade.

FRISKT VÅGAT. Johan Holmsäter har fått regeringens uppdrag att som nationell samordnare öka den fysiska aktiviteten.
FRISKT VÅGAT. Johan Holmsäter har fått regeringens uppdrag att som nationell samordnare öka den fysiska aktiviteten.Foto:Claudio Bresciani/TT

Det här borde Folkhälsomyndigheten ta fasta på. Vi behöver inte bara bygga flockimmunitet utan också minska några av de riskfaktorer som nämns som farliga i samband med covid19, till exempel övervikt. De är på sikt ett större folkhälsoproblem än den nu akuta epidemin.

Undersökningarna om svenskarnas vikt och motionsvanor är ganska många numera och resultaten är urusla.

Gymnastik- och idrottshögskolan publicerade den 30 april i år den senaste större studien om läget. Forskarna har mellan åren 1995 och 2017 undersökt 450 000 svenskar mellan 18 och 74 år.

Övervikten har ökat med 23 procent, fetma med 86 procent och svår fetma med 153 procent. Sammanlagt är 55 procent av vuxna i Sverige överviktiga eller lider av fetma. Det är faktiskt inte klokt.

Utvecklingen för kroppsvikten står i direkt korrelation till bristen på rörelse. En väl etablerad internationell norm är att rekommendera minst 150 minuters fysisk aktivitet, motsvarande en rask promenad, i veckan. Det är inte särskilt mycket.

Drygt hälften av de vuxna kommer upp till målet. De har också 30 procents lägre dödlighet då en liten dos motion skyddar mot hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, cancer och depression, och nu även Covid19, men nästan halva befolkningen kommer inte ens upp till 20 minuters promenad om dagen. Utrikes födda utanför EU rör sig minst, högutbildade födda i Sverige mest.

En annan oroande siffra är att andelen vuxna med hälsovådligt dålig kondition har ökat från 27 procent 1995 till 46 procent 2017.

Allt det här vet vi egentligen. Vi vet också hur svårt det är att göra något åt saken, i alla fall på individplanet. Att bryta stillasittande vardagsrutiner är tungt. Att börja motionera i ett dåligt utgångsläge gör ont och är obehagligt.

Vi vet också hälsoriskerna och då skulle man kunna tro att läget är annorlunda för barn, som ju inte är offer för individens fria vilja utan är underkastade en högre makt, nämligen vuxenvärlden. Om vi vet att barn bör röra på sig minst 60 minuter varje dag, vilket verkligen inte är särskilt mycket, och om vi vet att motionsvanor som etableras tidigt i livet ofta är en förutsättning för hur det blir sedan, borde det vara full fart på ungarna.

Men bland barn är siffrorna ännu sämre än för vuxna. Riksmaten Ungdom är en stor mätserie som med rörelsemätare registrerar hur varje undersökt individ rör på sig under dagen. Senaste stora undersökningen är från 2017. 44 procent av pojkarna och 22 (!) procent av flickorna nådde minimimålet.

Hur är det möjligt med en så grov ignorans och en så katastrofal utveckling för en grundläggande folkhälsa? Hur kan samhällsutvecklingen år efter år, decennium efter decennium, gå i fel riktning på ett område som är så viktigt?

Johan Holmsäter, känd för Di:s läsekrets som krönikör på 1980- och 90-talet, lyckades med Friskis&Svettis revolutionera inte minst kvinnors rörelsevanor. Tidigare fanns jogging och husmodersgymnastik. Friskis sammanförde sjukgymnastprofessionen med popmusik och tidsenlig framåtanda. Idén var att skapa en motionsform som var helt fri från idrotten och som passade alla på alla nivåer.

Holmsäter fick i april i år uppdraget att som regeringens samordnare vända utvecklingen med övervikt och fetma och främja fysisk aktivitet. Han ska samarbeta brett, med kommuner, regioner, idrottsrörelsen, friluftsorganisationer, näringslivet och forskarsamhället.

Han är ett utmärkt val. Om man känner Holmsäter rätt blir det full fart och stor entusiasm inför en uppgift som ibland ter sig hopplös. Han har i grund och botten en historiskt stark digital nöjesindustri mot sig som lockar i var barns ficka och som lätt konkurrerar ut dunkgömme och kvällspromenader.

Han har också tidigare misslyckanden mot sig. Man har ju försökt, med lock och pock, skattesubventioner för gymkort, utegym, cykelvägar, upplysta promenadstråk, fantasifulla lekplatser och skolexperiment med fysisk aktivitet varje dag. 

Men en sak har man inte försökt med: allvar. När det gäller frivilligbaserad hälsovård som tandhälsa, vaccin och havandeskap talar myndigheterna utan omsvep allvar med folk. Och folk följer råden. När det gäller motion och träning betonar man tvärtom ofta vikten av glädje. Men det är för väldigt många inte särskilt roligt. Ingen som börjar springa gör det för att det är roligt. Det kan bli roligt, men inte i början.

Den övning i folkhälsa och ansvar som coronaepidemin har inneburit är mycket allvarstyngd och har fungerat på ett sätt som liknar en nationell samling. En del av den legitimitet som Folkhälsomyndigheten erövrat bör användas för att ge några allvarliga och återkommande råd om ett folkhälsohot som är större än den nuvarande epidemin.

Tänk om Tegnell skulle säga så här: Tvätta händerna, håll avståndet, stanna hemma när du är sjuk och gå en rask promenad 30 minuter varje dag. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera