1515
Annons

Kräv en väg ut

Österrikes regering presenterade veckan före påsk en plan för att öppna samhället. Den 14 april ska mindre butiker låsas upp och därefter ska alla restriktioner successivt avvecklas.

STATSSTÖD. Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke presenterar förslag på statligt räddningspaket till företag som drabbas av åtgärder på grund av coronakrisen. Han bör också ställa krav på en exitstrategi.
STATSSTÖD. Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke presenterar förslag på statligt räddningspaket till företag som drabbas av åtgärder på grund av coronakrisen. Han bör också ställa krav på en exitstrategi.Foto:Claudio Bresciani/TT

Tyskland har samma planer, enligt läckta medieuppgifter. Kriteriet för Merkel är att fördubblingen av antalet smittade tar mer än tio dagar. Där är man snart och då anses smittspridningen vara så långsam att samhället kan öppna upp. Danmark och Norge har satt tidsgränser och mål för när nedstängningar och gränshinder ska bort, liksom Italien, Spanien och Frankrike. Danmark och Spanien börjar direkt nu efter påsk.

Dessa länder har som bekant gått mycket längre än Sverige och har större behov av att sätta bortre gränser, men det epidemiologiska tänkandet och konsekvenserna för samhälle och ekonomi är likartade. Smittspridningen ska om möjligt bromsas för att klara flaskhalsar i vården och skadorna på ekonomin är de värsta sedan andra världskriget.

Sverige har än så länge inte presenterat någon avvecklingsplan. Lika lite som det fanns en klart formulerad och utvecklad plan i inledningen av krisen finns det nu en plan för att komma ur den. S-ledningen tycks uppskatta det diffusa läget som lämnar stort utrymme till regeringen och åt statsministerns tilltagande moralismer.

Lika bekymmersamt är att trycket utifrån är så svagt. Med undantag för enskilda röster som Hessius, Urwitz, Voltaire och Berner har få personer i näringslivet formulerat ett motstånd till regeringens linje. Istället har bransch efter bransch ropat på massiva statliga stödpaket och tävlat om att klassas som samhällsbärande. Paniken är förståelig när inkomsterna plötsligt går ner mot noll men det är anmärkningsvärt hur följsamma marknadsaktörerna har varit när regeringar aktivt går in och släcker deras verksamheter.

Centralorganisationen Svenskt Näringsliv, som har resurser att tänka, har under hela krisen krävt större statliga stödåtgärder men inte sagt ett ord om att nedstängningsåtgärderna måste ha bortre tidsgränser och lyftas bort så snart det är möjligt.

Man lär sig mycket på en vecka. Debatten om utdelningarna visar hur demoraliserande det är att ropa efter staten. Det räckte med att ministrarna visslade för att bolagsstyrelserna skulle stoppa utdelningarna och därmed det viktigaste flödet av riskkapital. Och detta är bara början. Om de hittills presenterade stödåtgärderna förverkligas kommer 2020-talet domineras av krav på vinstbegränsningar, utdelningsstopp, fortsatt statligt ägande i de räddade företagen och krav på olika moderiktiga motprestationer från företagen.

Där staten går in går det fria näringslivet ut. Sverige har en opportunistisk politisk klass, strykrädda myndigheter och artiga medier. Undfallenhet skönmålas som tillit. Vinst, ägande och fritt företagande är inga säkra landvinningar. Om man låter staten bära näringslivet under en längre tid går vi rakt in i en ny statsinterventionistisk era.

Oppositionen har än så länge varit försiktig. Moderaterna, vars inre kabinett har juridisk bildning, glimtade till under påskveckan och öppnade för ett slags skadeståndstänkande. I normala fall kan företag gå till skiljedomstol om stater plötsligt förstör deras affärer. Men i övrigt har den lilla vänsterregeringen i huvudsak fått fri och gränslös lejd. De ekonomiskpolitiska talespersonerna för C och L nickar artigt när finansministern låter som en 1980-talssocialist.

Även om Sverige har få formella restriktioner och även om ekonomin i hög grad är beroende av omvärldens åtgärder är även vårt samhälle i behov av en exit-plan. Det är dags att näringsliv och opposition kräver en sådan. Att låta regeringen gömma sig bakom Folkhälsomyndigheten duger inte. Den besitter ingen ekonomisk eller politisk kompetens och har inte till uppgift att syssla med avvägningar mellan olika värden.

När smittspridningskurvorna pekar åt rätt håll bör Sverige likt våra övriga grannländer besluta om en plan för att avveckla nedstängningen och rekommendationerna, som har fått ett mycket starkt genomslag. Fortsätt med handtvätt, folkvett, de nya roliga hälsningsritualerna och var försiktig med äldre. Men skicka tillbaka ungdomarna till gymnasier och universitet, ge Universitets- och högskolerådet i uppgift att arrangera högskoleprovet i maj, ta bort de skissartade gränserna för folksamlingar, mobilisera hela UD-apparaten för att få bort alla internationella gränshinder och värna den fria rörligheten inom landet.

Det tål att upprepas: strategin har aldrig varit att hindra smittan utan att bromsa den för att klara vårdens kapacitet. Antalet inlagda patienter på IVA är stabilt. Situationen i äldreomsorgen är svårare än vanligt och personalen är hårt pressad, men överdödligheten i Sverige är än så länge inte så stor och kopplingen till stängda gymnasier är svag.

Att snabbt återgå till det normala är den i särklass viktigaste åtgärden för att stödja företag och återfå ekonomisk styrka. Näringslivet kan inte lita till att oppositionen ska öka trycket eller att finansdepartementets ledning plötsligt ser ljuset. Ingen annan kommer att göra jobbet. Företagsledningarna och företagarorganisationerna måste själva argumentera för sin sak och för sin frihet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Bilden av ännu ett ryskt misslyckande

Sprängningen av gasrören utanför Bornholm är lika symbolisk som illavarslande. Europa går snabbt in i en ny och ond tid.

UNDER YTAN. En ny europeisk tid.
UNDER YTAN. En ny europeisk tid.

Nord Stream var en tysk dröm om en ny energipolitik och en investering i en bättre framtid med Ryssland. I den stora planen med namnet ”Energiewende” skulle all kolkraft och all kärnkraft fasas ut till förmån för förnybara energislag. Rysk naturgas var bryggan till det nya. Den gav mycket lägre koldioxidutsläpp per energienhet jämfört med kolkraft och billig kraft till tysk industri. Utan den billiga ryska gasen hade Tyskland knappast klarat finans- och eurokriserna.

Samtidigt var de tysk-ryska rören klassisk tysk säkerhetspolitik. På samma sätt som den ekonomiska jätten i Europas mitt hade knutit in Frankrike i en tät väv av ekonomiska beroenden skulle man nu göra likadant med Ryssland. Handel minskar konflikter och ökar chansen att bevara freden.

Sverige hade aldrig legala möjligheter att stoppa bygget och ville inte bli indraget i någon pipeline politics. Som småstat med en ovanligt lång kustlinje är det klokt att hålla sig till regler. Enligt havsrättskonventionen har strandstater rätt att dra ledningar i andra länders ekonomiska zon. Dessutom delade svenska regeringar - och denna tidnings ledarsida - i grunden Tysklands syn på den internationella handelns fredsskapande förmåga.

Det gick illa. Ryssland utvecklades i helt fel riktning och Putins regim blev mer beroende av krig än av utrikeshandel. 2008 anfölls Georgien. 2014 anfölls östra Ukraina och Krim-halvön annekterades. 2015 började ryska stridskrafter bomba i Syrien med förödande konsekvenser. I februari 2022 inleddes fortsättningskriget i Ukraina med ett fullskaligt anfall på hela landet.

I den mån Nord Stream också var ett ryskt geopolitiskt projekt för att med hjälp av gaskranar dominera Europa har det helt misslyckats. Det gick inte att muta Tyskland med billig gas. Det gick inte heller att splittra EU och Nato med olika gasledningar till olika länder. Detta är viktigt att framhålla då det gamla vanliga västliga självföraktet gärna skrivs fram, särskilt i olika varianter av vänsterpress. Väst är mycket starkare. Tanken att en ekonomisk stormakt som EU skulle låta sig dikteras av en ekonomisk dvärg som Ryssland är lika vanlig som fel. Nordens BNP är större än Rysslands.

Efter 24/2 slöt sig Europa och USA samman och stödet till Ukraina har flödat. Tyskland har tagit historiskt unika beslut om militärt stöd till det ukrainska försvaret och om en egen stor upprustning. Energiewende har bytts mot Zeitenwende, ett dramatiskt skifte i tysk försvars- och säkerhetspolitik. Ryssland håller på att isoleras ekonomiskt och begår ett militärt fiasko i Ukraina. Hur destruktivt det ryska nederlaget blir vet ingen men det kommer.

Sprängningen av Nord Stream 1 och 2 utanför Bornholm i början av veckan är lika symbolisk som mystisk. 20 år av en optimistisk tysk och europeisk handels- och utrikespolitik har bokstavligen sprängts i bitar. Bilderna från den bubblande vattenytan med tio meter höga gaskaskader är groteska men tyvärr en bild av en ny europeisk tid. Liksom tidigare händelser och trauman under vatten är orsak och aktör okända. Händelsen är klassiskt irrationell, ett sätt att flytta fokus, skapa oreda och rädsla. 

För svensk och dansk del är det viktigt att inte göra sig till en aktör. Ledningarna ägs av ryska Gazprom tillsammans med tyska, holländska och franska energibolag. De ligger på internationellt vatten och är inte ett svenskt ansvar över huvudtaget. Om Ryssland försöker skylla sabotaget på Sverige eller våra allierade gäller det att stå fast och tillsammans.

Svarta havet och Östersjön hänger ihop geopolitiskt. Över dessa innanhav går de ryska handelslederna. 1850-talets Krim-krig spred sig till Östersjön då franska och brittiska flottstyrkor blockerade ryska handelsfartyg.

Spridningsriskerna är stora också nu. Situationen utanför Bornholm inskärper allvaret i den svenska regeringsbildningen, Natoprocessen och den svenska upprustningen. Den marina dimensionen i konflikten är till exempel övertydlig. Det ser alltmer ut som om Europa är i inledningen på ett krig som kommer att bli långvarigt och utkämpas på flera platser. Den nyss öppnade riksdagen har ett stort ansvar.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera