ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Kräv en väg ut

  • STATSSTÖD. Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke presenterar förslag på statligt räddningspaket till företag som drabbas av åtgärder på grund av coronakrisen. Han bör också ställa krav på en exitstrategi. Foto: Claudio Bresciani/TT

Österrikes regering presenterade veckan före påsk en plan för att öppna samhället. Den 14 april ska mindre butiker låsas upp och därefter ska alla restriktioner successivt avvecklas.

Tyskland har samma planer, enligt läckta medieuppgifter. Kriteriet för Merkel är att fördubblingen av antalet smittade tar mer än tio dagar. Där är man snart och då anses smittspridningen vara så långsam att samhället kan öppna upp. Danmark och Norge har satt tidsgränser och mål för när nedstängningar och gränshinder ska bort, liksom Italien, Spanien och Frankrike. Danmark och Spanien börjar direkt nu efter påsk.

Dessa länder har som bekant gått mycket längre än Sverige och har större behov av att sätta bortre gränser, men det epidemiologiska tänkandet och konsekvenserna för samhälle och ekonomi är likartade. Smittspridningen ska om möjligt bromsas för att klara flaskhalsar i vården och skadorna på ekonomin är de värsta sedan andra världskriget.

Sverige har än så länge inte presenterat någon avvecklingsplan. Lika lite som det fanns en klart formulerad och utvecklad plan i inledningen av krisen finns det nu en plan för att komma ur den. S-ledningen tycks uppskatta det diffusa läget som lämnar stort utrymme till regeringen och åt statsministerns tilltagande moralismer.

Lika bekymmersamt är att trycket utifrån är så svagt. Med undantag för enskilda röster som Hessius, Urwitz, Voltaire och Berner har få personer i näringslivet formulerat ett motstånd till regeringens linje. Istället har bransch efter bransch ropat på massiva statliga stödpaket och tävlat om att klassas som samhällsbärande. Paniken är förståelig när inkomsterna plötsligt går ner mot noll men det är anmärkningsvärt hur följsamma marknadsaktörerna har varit när regeringar aktivt går in och släcker deras verksamheter.

Centralorganisationen Svenskt Näringsliv, som har resurser att tänka, har under hela krisen krävt större statliga stödåtgärder men inte sagt ett ord om att nedstängningsåtgärderna måste ha bortre tidsgränser och lyftas bort så snart det är möjligt.

Man lär sig mycket på en vecka. Debatten om utdelningarna visar hur demoraliserande det är att ropa efter staten. Det räckte med att ministrarna visslade för att bolagsstyrelserna skulle stoppa utdelningarna och därmed det viktigaste flödet av riskkapital. Och detta är bara början. Om de hittills presenterade stödåtgärderna förverkligas kommer 2020-talet domineras av krav på vinstbegränsningar, utdelningsstopp, fortsatt statligt ägande i de räddade företagen och krav på olika moderiktiga motprestationer från företagen.

Där staten går in går det fria näringslivet ut. Sverige har en opportunistisk politisk klass, strykrädda myndigheter och artiga medier. Undfallenhet skönmålas som tillit. Vinst, ägande och fritt företagande är inga säkra landvinningar. Om man låter staten bära näringslivet under en längre tid går vi rakt in i en ny statsinterventionistisk era.

Oppositionen har än så länge varit försiktig. Moderaterna, vars inre kabinett har juridisk bildning, glimtade till under påskveckan och öppnade för ett slags skadeståndstänkande. I normala fall kan företag gå till skiljedomstol om stater plötsligt förstör deras affärer. Men i övrigt har den lilla vänsterregeringen i huvudsak fått fri och gränslös lejd. De ekonomiskpolitiska talespersonerna för C och L nickar artigt när finansministern låter som en 1980-talssocialist.

Även om Sverige har få formella restriktioner och även om ekonomin i hög grad är beroende av omvärldens åtgärder är även vårt samhälle i behov av en exit-plan. Det är dags att näringsliv och opposition kräver en sådan. Att låta regeringen gömma sig bakom Folkhälsomyndigheten duger inte. Den besitter ingen ekonomisk eller politisk kompetens och har inte till uppgift att syssla med avvägningar mellan olika värden.

När smittspridningskurvorna pekar åt rätt håll bör Sverige likt våra övriga grannländer besluta om en plan för att avveckla nedstängningen och rekommendationerna, som har fått ett mycket starkt genomslag. Fortsätt med handtvätt, folkvett, de nya roliga hälsningsritualerna och var försiktig med äldre. Men skicka tillbaka ungdomarna till gymnasier och universitet, ge Universitets- och högskolerådet i uppgift att arrangera högskoleprovet i maj, ta bort de skissartade gränserna för folksamlingar, mobilisera hela UD-apparaten för att få bort alla internationella gränshinder och värna den fria rörligheten inom landet.

Det tål att upprepas: strategin har aldrig varit att hindra smittan utan att bromsa den för att klara vårdens kapacitet. Antalet inlagda patienter på IVA är stabilt. Situationen i äldreomsorgen är svårare än vanligt och personalen är hårt pressad, men överdödligheten i Sverige är än så länge inte så stor och kopplingen till stängda gymnasier är svag.

Att snabbt återgå till det normala är den i särklass viktigaste åtgärden för att stödja företag och återfå ekonomisk styrka. Näringslivet kan inte lita till att oppositionen ska öka trycket eller att finansdepartementets ledning plötsligt ser ljuset. Ingen annan kommer att göra jobbet. Företagsledningarna och företagarorganisationerna måste själva argumentera för sin sak och för sin frihet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer