ANNONS:
Till Di.se

Lotta Engzell-Larsson: Kontanterna är döda, länge leve e-kronan

  • Foto: Fredrik Sandberg/TT

LEDARE. Det absolut viktigaste skälet till att vissa försvarar kontanterna är vana. Det kan vara svårt att föreställa sig hur vardagen skulle fungera helt utan sedlar och mynt. 

Men det är den statligt garanterade nationalvalutan som betalmedel som är den omistliga uppfinningen. Om den sedan uttrycks i form av pappers- och metallbitar eller registreringar på ett konto har ingen som helst betydelse.

När finansmarknadsminister Per Bolund nu försvarar kontanterna gör han det därför att det är enklast, och i linje med Riksbankskommittén, som i måndags överlämnade sitt delbetänkande till honom. Kommittén slår fast att innan riksdagen tagit ställning till kontanternas framtid är storbankerna skyldiga att tillhandahålla kontantuttag och dagskassehantering i hela Sverige. 

Det är sant att storbankerna med sin särställning har ett ansvar, men de delar det med staten. Viktigare är uppmaningen att Sverige behöver en ny lagstiftning "för att säkra den offentliga styrningen av betalväsendet" och att Riksbanken bör få ett övergripande ansvar för kontanthanteringen.

Just nu handlar diskussionen bara om huruvida vi ska ha fysiska pengar eller ej. Kommittén spelar organisationer som Kontantupproret i händerna när den skriver på DN debatt (11/6) att "runt en miljon människor står utanför det digitala samhället, bland annat vissa äldre, nyanlända och personer med funktionsvariationer". 

Enligt Internetstiftelsen i Sverige använder 94 procent av alla svenskar över tolv år internet, 93 procent har det hemma. I princip alla nyanlända har mobiltelefon, de är minst lika digitala som infödda svenskar. Utvecklingen går snabbt, därför minskar gruppen som står utanför i hög takt.

Kontanthanteringen är bara en liten del i den pågående digitaliseringen där en betydande del av personliga göromål och myndighetskontakter sker via internet. Snarare än att hålla fast vid fysiska kontanter är lösningen att underlätta för de grupper som behöver stöd, på samma sätt som de får hjälp med annat. 

Även om 70 procent av befolkningen säger sig vilja ha kvar kontanterna, är det bara 15-20 procent som använder dem, i handeln betalar 80 procent med kort. För privatpersoner, föreningar och riktigt små företag är Swish ett säkrare alternativ än kontanter. Samtidigt utvecklas nya enklare betalsätt. En modell är att butiken registrerar när man går in, och registrerar de varor man tagit med sig automatiskt när man lämnar butiken.

Skälen mot kontanter förblir starka: rånrisk, kriminalitet och svarta pengar. I händelse av krig är stopp för elektroniska betalningar rimligtvis en mindre del av problemen när all övrig infrastruktur kopplad till el bryter ihop.

Behovet av kontanter bör tillgodoses med en e-krona. Riksbanken har i flera år, visionärt och pedagogiskt, drivit frågan om att införa en e-krona, och det är dags att Riksdagen tar beslut om detta. Riksbanken kan då förse allmänheten med digitala kronor som liksom kontanter är avgiftsfria att använda.

Ett annat syfte är att säkra Riksbankens monopol på att ge ut pengar. Annars blir den stora effekten av att kontanter försvinner att allmänheten blir helt beroende av ett kommersiellt monetärt system. När hushållen har e-kronor har de ett konto i, och en fordran på, Riksbanken. Digitala pengar på bankkontot är en fordran på banken, och den är betydligt mer osäker.

Det internationella banksystemet skapar, på grund av digitaliseringen, sedan länge pengar när de ger lån. Effekten är att i länder som Schweiz och Storbritannien är det bankerna som skapar runt 90 procent av alla pengar.

Detta har schweizarna insett. De röstade därför för en vecka sedan om huruvida man skulle återgå till det pre-digitala systemet då centralbanker hade ensamrätt på att skapa pengar. Det får dock en rad andra konsekvenser, resultatet blev därför nej. De fortsätter som förut. Men diskussionen är viktig. Om man minskar Riksbankens roll minskar man också dess stabiliserande faktor och möjlighet att bibehålla förtroendet för betalningssystemet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies