ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Kommunstyren ingen lärdom för rikspolitiker

  • LOKALA MAKTHAVARE. Helene Odenjung (FP), David Lega (KD), Emmyly Bönfors (C) och Axel Josefson (M) tog över i Göteborg. Tre rödgröna partier hjälpte dem till makten genom att utestänga Socialdemokraterna, men alliansen måste nu styra i en svag minoritetskoalition. Foto: Thomas Johansson

LEDARE. Under helgerna har Dagens Nyheter publicerat intervjuer med politiker som har blivit kommunalråd i de nya styren som har uppstått runt om i landet.

Det gäller nykomlingen Axel Josefson (M) som leder alliansstyret i Göteborgs stad. Det har tillkommit genom en valteknisk samverkan med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ.

Och i Malmö regerar socialdemokraten Katrin Stjernfeldt Jammeh vidare. Hon blev kommunstyrelsens ordförande genom en valteknisk samverkan med MP och stöd av V. Eftersom C och L lade ned sina röster blev hon vald. Senare under hösten bildades dessutom ett koalitionsstyre mellan S och L.

I Stockholm har MP flyttat över till alliansen och därmed har en koalition bildats med majoritet i fullmäktige. Miljöpartisten Daniel Helldén hjälpte alltså allianspartierna att ta över Stockholms stad igen efter fyra år då S hade regerat i majoritet med V, Fi och MP.

I DN-intervjun öppnade Daniel Helldén för övrigt för att ta över som språkrör på riksnivå när Gustav Fridolin avgår senare i år.

Vinjett för DN-intervjuerna är: ”De har löst regeringsfrågan”. Och några av artiklarna har också diagram där de lokala styrenas mandatfördelning har förts över till riksdagsnivå.

Men det finns rätt begränsade paralleller att dra mellan kommunalpolitiken och riksplanet. Till att börja med är det uppenbara skillnader i valresultat mellan olika kommuner, landsting och riksdagen. Sverige röstar inte lika överallt.

Men den viktigaste skillnaden finns på ett annat plan. Att styra en kommun är att göra det bästa av en begränsad budget inom en mycket begränsad beslutsbefogenhet.

Den kommunala självstyrelsen finns i regeringsformens allra första paragraf. Men den är likväl mycket begränsad. Merparten av den kommunala ekonomin bestäms av lagar, regler och statliga bidrag. Det är därför det gärna blir bråk om exempelvis biblioteksverksamheten och simhallar, för det är områden där kommunen får bestämma själv i stor utsträckning. Men socialtjänsten, barnomsorgen, skolan och många andra sektorer är hårt lagreglerad.

Kommunen har bestämmanderätt över planfrågor men är kringskuren av lagstiftning.

Sammanfattningsvis finns det begränsade möjligheter att fatta ideologiska beslut på kommunnivå. Och det är i sin tur förklaringen till att det är lättare att komma överens om oortodoxa koalitioner på lokalnivå. Eller att göra en valteknisk samverkan för att kunna tillsätta tunga poster.

Även själva maktsystemet skiljer sig åt. Det finns inte gränser mellan politiskt styre och förvaltningar på samma sätt som på riksnivå.

Dagens industris huvudnyhet på torsdagen, att Daniel Helldén uppges ha agerat så att en hög opolitisk chef (för Trafikkontoret) fick sparken, kommer mitt i en infekterad strid om Stockholms miljözoner. Beslutet av staden att göra sig av med chefen förefaller synnerligen diskutabelt, men det är sådant som är möjligt i en kommun på ett annat sätt än i staten. Dels har statliga myndigheter en större grad av självständighet än kommunala förvaltningar, dels hamnar en kommunalpolitiker som gör fel inte i något KU-förhör utan blir möjligen föremål för kommunal revision – som sällan skapar uppmärksamhet.

Kommunal maktutövning bygger inte på parlamentarism. Det är ytterst svårt för kommunfullmäktige att avsätta kommunalråd och kommunstyrelse under mandatperioden. Det är därför som Martin Wannholt kunde sitta kvar som kommunalråd i Göteborg trots att han hade hoppat av M under förra perioden och gått med i nybildade Demokraterna. Samma sak gäller för Stefan Hanna som uteslöts av Centerpartiet i Uppsala strax efter att han i höstas hade blivit vald till kommunalråd, och nu kan han alltså fortsätta som just kommunalråd, men utan partifärg.

Ledande kommunalpolitiker har begränsat handlingsutrymme på grund av bristande kommunalt självstyre och begränsad möjlighet att förbättra ekonomin för kommunens själv eller dess invånare, även om man kan bestämma över nivån på den trubbiga kommunalskatten.

Att dessa politiker ibland kallas ”starke man” (som för övrigt gav namn till SVT:s naturtrogna humorserie om en liten fiktiv kommun) gör dem inte mäktigare för det.

Politiker med starka visioner kan långsamt vrida sin kommun i en ny riktning, vilket inte ska underskattas. Men det är en helt annan sak än att vara statsminister.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer