1515
Annons

Klokt av Lööf att lämna över

Annie Lööfs avgång som centerledare är rimlig efter den dubbla valförlusten – att partiet gick tillbaka och att den konstellation där partiet ingår förlorar makten.

Foto:Anders Wiklund

Annie Lööf har drivit på en total ompositionering av Centerpartiet. När hon tillträdde ingick partiet i en moderatledd regering. Mandatperioden därpå släppte Centerpartiet fram en S-statsminister och var sedan med och gjorde decemberöverenskommelsen, som innebar att SD:s mandat alltid skulle räknas bort innan man utsåg valvinnare och den sida som förlorat valet alltid skull lägga ned sina röster. Hade upplägget blivit permanent skulle det ha lett till ett evigt socialdemokratiskt maktinnehav.

Mandatperioden därefter, den som inleddes 2018, slöts januariavtalet som innebar att fyra partier skulle styra utan att ha egen majoritet, med en förhoppning att oppositionspartier inte skulle gå samman. Centerpartiet släppte återigen fram en S-statsminister.

Och i år gick Centerpartiet än längre och ställde sig officiellt bakom Magdalena Andersson som statsministerkandidat redan före valet.

I samband med tre val och mandatperioder – 2014, 2018, 2022 - har Centerpartiet under Annie Lööf målmedvetet närmat sig Socialdemokraterna. Den övergripande motiveringen har varit att Sverigedemokraterna inte ska få något inflytande.

Strategin att låta ideologiskt motstånd till SD övertrumfa sakfrågorna har misslyckats tre gånger. Decemberöverenskommelsen föll, januariavtalet likaså och nu förlorade C valet.

Med ett byte av partiledare kan C börja närma sig borgerligheten, exempelvis för att göra överenskommelser med den nya regeringen på viktiga områden. För just Centerpartiets del skulle det kunna handla om ett reformerat strandskydd och stärkt äganderätt i skogen – två frågor där Annie Lööf har påstått att stor C-framgång har nåtts i enlighet med januariavtalet, men där det i själva verket handlar om marginella förbättringar.

För Centerpartiet borde det vara viktigt att kunna påverka energipolitiken och försvarspolitiken, två områden där det skulle behövas bredare överenskommelser, så att politiken inte endast vilar på en svag majoritet. Om Centerpartiet signalerar intresse för sådana uppgörelser blir mandatfördelningen 200 mot 149, vilket skapar utrymme för en stabil regering.

Därmed är Annie Lööfs avgång ett besked som ytterligare stärker högerblocket.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Till slut möts våldsspiralen av riktig politik

Fyra skjutningar I Södertälje på åtta dagar.  Två döda. En invånare säger till SVT att hon inte ens går ut med soporna fast klockan bara är fem på eftermiddagen.

Foto:Christine Olsson

De fyra partierna i det vinnande regeringsunderlaget gör nu upp om sitt politiska program. Centralt i denna förhandling är kriminalpolitiken.

Skillnaden mot regeringsuppgörelsen 2019 är stor. Kriminalpolitiken satte inte något som helst avtryck i Januariavtalet, men mycket tid i förhandlingarna ägnades åt för många väljare perifera ämnen som skogspolitik, strandskydd och fri hyressättning. Detta trots att gängvåld och skjutningar var ett akut problem även då, låt vara att det har eskalerat ännu mer sedan dess. Löfvenregeringen tillsatte ”gängsamtal” med oppositionen för att komma överens om åtgärder mot den grova brottsligheten. Men regeringen bestämde att Sverigedemokraterna inte fick vara med (enligt inrikesminister Mikael Damberg därför att SD har ”en annan värdegrund” och en ”för grund förklaringsmodell”). Sedan havererade samtalen.

Eftersom de fyra partierna på högersidan i huvudsak har en likartad syn på brottsbekämpningen finns flera åtgärder som kan genomföras, som har betydelse för medborgarnas trygghet. 

En sådan är möjligheten till anonyma vittnen. I dag är ett stort antal grova våldsbrott ouppklarade eftersom det helt saknas avgörande vittnesmål. Det är rimligt att pröva denna möjlighet i ett läge då många allvarliga brott inte kan utredas, och förändringen efterfrågas av polis och åklagare. Att lämna ett offentligt vittnesmål om allvarlig kriminalitet är otänkbart för många personer.

Visitationszoner är en annan betydelsefull åtgärd. I debatten har det framställts som om sådana zoner skulle hota rättssäkerheten, och man frammanar bilden av en trakasserande poliskår som gör livet svårt för vanligt folk.

Men det är tvärtom, det handlar om att vanligt folk ska känna sig trygga. Tanken är att man ska kunna räkna med att beväpnade människor inte finns i det aktuella området, eftersom polisen har rätt att genom stickprovskontroller, alltså utan specifik misstanke, genomföra kontroller.

Till saken hör att i Danmark, som har visitationszoner sedan nästan 20 år, är det inte tillåtet att söka efter annat än just vapen.

När invånare i en utsatt stadsdel ber om trygghet måste politiken svara upp mot det. Att så långt det är möjligt säkerställa att människor inte är beväpnade är en del av samhällskontraktet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera