De konstaterar att klimatförändringar tveklöst orsakar stora globala problem och risker. Men de riskerna bör ställas i proportion till andra risker och till de sociala, ekonomiska, medicinska och tekniska landvinningar som minskar dödligheten i naturkatastrofer.
Forskarna framhåller att det saknas stöd för den vitt spridda uppfattningen att ett missat globalt temperaturmål i sig innebär ett steg över en brytpunkt. Exempelvis att om vi når 2 graders uppvärmning så kan fortsatt uppvärmning inte hejdas.
De menar att den föreställningen kan leda till att man förespråkar extrema lösningar som att avskaffa demokratin, och att man bortser från kostnaden och effektiviteten hos olika åtgärder.
Risken för extrema åtgärder illustrerades vid den senaste partiledardebatten. Då var Per Bolund (MP) den enda som av klimatskäl var beredd att införa samma typ av inskränkningar av fri- och rättigheter som under pandemin.
Forskarna anser också att det är kontraproduktivt att lägga så stort fokus vid individuellt ansvar, som att flyga mindre, trots att fordonstrafik, kraftindustri och annan industri är de stora klimatbovarna.
Det kan också leda till ett bakslag för klimatarbetet när det visar sig att jorden inte går under när 1,5-gradersmålet överskrids, vilket det med största sannolikhet kommer att göra inom ett tiotal år. Däremot ökar skadorna i takt med utsläppens storlek. Detta anser forskarna riskerar att urholka förtroendet för en seriös klimatforskning.
Och det behövs ett brett stöd för viktiga beslut som EU-kommissionens förslag ”Fit for 55”, med målet att ha minskat utsläppen av växthusgaser med 55 procent 2030. Det handlar om att skärpa regler för utsläppsrättigheter, standard för bilar, renare fartygsbränsle, energiskatter, markanvändning med mera.
Nationer och samarbeten som EU sätter reglerna. De kan också behöva bidra till finansiering, när det gäller så stora investeringar som exempelvis inom batteriindustrin räcker inte det privata kapitalet alltid till. Det krävs samverkan. Men en fungerande kapitalmarknad är en förutsättning. Utöver stora noteringar som Volvo Cars och Polestar har en flod av nya miljöteknikbolag vuxit fram de senaste åren.
Samtidigt måste bilden av att människan måste backa in i framtiden och acceptera en lägre levnadsstandard för att rädda klimatet utmanas. En av författarna, John Hassler, som är nationalekonom men har forskat om klimatet i tio år, har länge framhållit att det går att förena tillväxt och klimatmål. Även om utsläppen historiskt har lett till stigande BNP betyder det inte att det måste vara så i framtiden. Det har han rätt i, den idén bygger på en statisk världsbild.
Fria samhällen är dynamiska. När utsläppen får ett korrekt pris kommer tillväxten bygga på en mer försiktig användning av naturen. 2019 gick en majoritet av kolkraftverken i Europa med förlust, och produktionen föll med 20 procent. Ett skäl var att handeln med utsläppsrätter gjort kolet dyrt. Ett annat att förnybar energi, som vind och sol, med tiden blivit både billigare och mer tillgänglig.
Pandemins 2020 och återstartens 2021 sticker ut och kan inte användas som trender när det gäller energikonsumtion. Men det är helt klart att om klimateffekterna ska minska måste man tolerera viss miljöpåverkan. Vi måste få utvinna viktiga metaller om elektrifieringen ska kunna skalas upp. Och ge kärnkraften en ny chans.
