De fridlysta arterna nipsippan och väddnätfjärilen befinner sig plötsligt mitt i nyhetsflödet. Orsaken är att de förekommer på Filehajdar på Gotland, det område där Cementa bryter, och vill fortsätta bryta, kalksten till cementtillverkning. Nu har Länsstyrelsen Gotland trappat upp striden genom att föreslå en utökning av naturreservatet Filehajdar.
Detta är en följetong. Länsstyrelsen och Naturvårdsverket har länge även strävat efter att utöka de områden på Gotland som ska omfattas av Natura 2000, ett nätverk inom EU som verkar för att bevara den biologiska mångfalden.
När ett företags tillstånd ska förnyas, i Cementas fall att bryta kalksten, uppstår förstås ett fönster för de naturvårdande myndigheterna att flytta fram positionerna. Då kommer nipsippan och väddnätfjärilen upp på radarn.
Nipsippa, som även finns i Ångermanland, men även Estland, Finland och norra Asien, är en flerårig, hårig ört som kan bli drygt en decimeter hög. Blommorna är stora, oftast ljust violetta, upprätta eller något nickande. Den är klassad som ”hotad” medan väddnätfjärilen är ”sårbar” vilket är mindre allvarligt. Fjärilen är gul, orange och brun och lever på fuktig ängsmark. Den finns i stora delar av världen.
De anses skyddsvärda utifrån målet om biologisk mångfald. Båda har förstås, liksom många andra naturområden, djur och arter, ett värde i sig. Frågan är hur viktig den lokala mångfalden är ur ett globalt perspektiv, och hur den ska bedömas utifrån andra intressen och behov. Samhället behöver företag som bygger infrastruktur rent fysiskt, producerar varor och mat, utvecklar tjänster och ger arbetstillfällen.
Just nu pågår en övergång till en mer klimatsmart existens. Det handlar bland annat om att minska industrins utsläpp och elektrifiera fordonsflottan. De sektorerna är de stora utsläppsbovarna. Men då måste man vara öppen med att miljö ibland måste vägas mot klimat. Det gäller gruvnäringen, men också industrier som cement och stål, som behövs i infrastrukturbyggen.
De naturvårdande myndigheterna och länsstyrelserna har fått en tung roll i tillståndsprocesser. De lutar sig mot Natura 2000 och miIjöbalken. Den första är inte lagbunden, men det är den andra. Man bör dock beakta att miljöbalken trädde i kraft 1999. Det är långt innan klimatfrågan tog fart på bred front runt 2006, då Al Gore kom med filmen ”En obekväm sanning”. Debatten har sedan dess förflyttat sig markant, men inte regelverket.
Moderaternas näringspolitiska talesperson Lars Hjälmered säger i Aftonbladet (26/10) att Länsstyrelsens förslag att utvidga naturreservatet Filehajdar riskerar att ”sätta stopp för kalkbrytning över huvud taget på Gotland”. Han efterlyser att samhällsintressen som cementtillgång tydligare vägs emot miljöintressen.
Varken Nipsippan eller väddnätfjärilen lever i någon ”naturlig” miljö, den måste anpassas och skötas löpande av människan. Fjärilen trivs i kraftledningsgator som regelbundet röjs och hålls öppna, ibland sås ängsvädd in.
I Ångermanland ”stör man” markskiktet genom ”fläckbränning av små ytor för att skapa bara markfläckar för att gynna nipsippa (och andra arter)...träd och buskar som leder till förtätning kan vid behov röjas bort i de öppna alvarmarkerna”.
Många arter har uppstått i den djurhållande, jordbrukande och skogsbrukande människans spår. Människan har alltid gjort avtryck på jorden, vi har samma rätt att existera som andra varelser. De senaste decennierna har vi fått mer kunskap om de skador vi åstadkommer, och nu finns en helt unik global samsyn kring klimathotet. Arbetet för ett minskat klimatavtryck får inte stoppas av en allt för snäv syn på vilka arter som behöver skyddas lokalt.
Fler politiker och de naturvårdande organisationerna måste erkänna att det finns en konflikt mellan miljö och klimat. Det handlar inte om att ge företag fri lejd att skövla, utan att göra avvägningar som är förenliga med de klimatmål vi säger oss vilja nå på mycket kort tid.
