1515
Annons

Kina verkar närma sig svensk modell

LEDARE. En pandemi belyser skillnaden mellan att ge sken av att ha kontroll och att verkligen ha det. Kinas regim famlar i blindo när den inte kan lita på data.

Foto:Heiko Junge

Kina har fått kritik från väst för att inte ha larmat när de upptäckte att ett okänt, dödligt virus började spridas i december. Orsaken är förstås att de trodde sig kunna kontrollera den på kort tid. Det lyckades inte. När de väl upplyste andra länder och WHO var det för sent.

Nu handlar kritiken om att regimen ljuger om antalet smittade. Flera amerikanska medier, som Bloomberg och New York Times, har de senaste dagarna rapporterat om att CIA i flera veckor informerat Vita huset om att Kina har dolt det verkliga antalet sjuka och döda. På ett sätt konstaterar rapporten det uppenbara, eftersom det är svårt att tro att Kina, med en befolkning som är fyra gånger så stor som USA:s, skulle ha mindre än hälften så många smittade och ungefär lika många döda. 

Misstankar om manipulerade data cirkulerar ofta kring kinesisk statistik. När det gäller pandemier är det dock extra allvarligt eftersom det ger andra länder fel uppfattning om virusets egenskaper och mönster. Problemet för en diktatur är att risken är högre där än i en öppen demokrati att makthavarna får fel data, eftersom de saknar självständiga myndigheter. Detta inser även CIA, de tror inte att den kinesiska regeringen vet hur spridningen ser ut.

När statistik är politiskt kontrollerad vill de som samlar in statistik göra sina överordnade nöjda. Det talar för att regionalpolitiker har underrapporterat covid19-fall till centralmakten. De avhåller sig från dåliga nyheter eftersom en stark ökning av smittade skulle kunna slå tillbaka mot dem själva och leda till repressalier för att de inte kontrollerat utbrotten regionalt. 

När centralmakten i Kina väl agerade mot smittan slog de till hårt och isolerade hela städer. Så som delar av Europa gör nu. Den strategin stoppade tillfälligt spridningen, men så snart man öppnar upp kommer antalet smittade öka igen. Man blir inte kvitt viruset, även om spridningens hastighet minskar tillfälligt. En ny italiensk studie visar också att människor är mer benägna att följa utegångsförbud och isolering om det finns en rimlig tidsgräns. 

När det stod klart vilka enorma ekonomiska konsekvenser nedstängningar utan tidsgräns kommer att få, och efter en del positiva signaler om att antalet smittade planat ut, bestämde sig Kina för att börja öppna upp landet igen. President Xi Jinping uppges ha uppmanat lokalregeringar att lätta på restriktionerna för att få igång fabriker och servicesektorer, speciellt i regioner som inte rapporterat nya fall. Utsatta städer som Wuhan, där utbrottet startade, uppmanas fortsatt till isolering och att bara gå ut i nödfall.

Regimen kan ha bytt strategi till en mer svensk modell, eftersom den är mer långsiktigt hållbar och förhoppningsvis begränsar de ekonomiska effekterna. Enligt den kinesiska börsmyndigheten har 98 procent av de noterade bolagen nu återgått till arbetet. Men liksom när det gäller smittspridningen är verkligheten sannolikt mindre imponerande. 

Enligt det kinesiska magasinet Caixin (som citeras av Economist) har politiska tjänstemän på lägre nivå uppmanat företag att säga att de är i gång. För att kontrollera sanningshalten kollar de centrala myndigheterna om elektriciteten används. Klurigt. Men även det kan man förstås komma runt när man har vanan inne, genom att slå på utrustning utan att använda den. Diktaturen biter sig i svansen. Smog och trafikstockningar är kanske de mest pålitliga, men inte särskilt precisa, måtten på att aktiviteten ökat.

Ingenting tyder på att Kina är en förebild när det gäller bekämpningen av covid19. Diktatur och förtryck föder lögner. Det är en enorm svaghet att regeringen i en av världens viktigaste ekonomier inte kan bilda sig en hyfsad uppfattning om hur tillståndet i landet ser ut under en kris, vare sig det gäller produktion eller smittspridning. En pandemi belyser obarmhärtigt skillnaden mellan att ge sken av att ha kontroll och att verkligen ha det.

Det är för tidigt att slå fast vilken strategi som fungerar bäst i den här spridda pandemin. Men av humanitära och ekonomiska skäl är det svårt att stänga all verksamhet och ha utegångsförbud utan ett slutdatum (som dock kan flyttas). Eftersom det är allt mer sannolikt att viruset kommer gå i vågor är den svenska delvis frivilliga modellen mer hållbar.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Flexibilitet bäst i lågkonjunktur

Den första lådan bohuslänsk hummer som såldes på Göteborgs fiskauktion på tisdagen fick ett kilopris på 7 000 kronor, enligt TT. För ett år sedan låg det vinnande budet på 77 000 kronor per kilo. Vad säger prisfallet på denna lyxråvara om konjunkturen?

GRANNLAGA UPPGIFT. Elisabeth Svantesson, som spås bli nästa finansminister, ser ut att att få en komplex kris att hantera.
GRANNLAGA UPPGIFT. Elisabeth Svantesson, som spås bli nästa finansminister, ser ut att att få en komplex kris att hantera.Foto:Jesper Frisk

Kanske mer än vad man tror. Hummerpriset är en av flera signaler om att konjunkturfallet är på ingång med full kraft. Människor upplever sig inte ha utrymme för excesser. Hummern måste ersättas av mer frugala livsmedel. 

Det finns fler tecken på att konjunkturen snabbt försämras. På måndagen vinstvarnade inte mindre än tre börsnoterade bolag i vitt skilda branscher: byggföretaget NCC, inkassoföretaget Intrum och Profilgruppen. Det sistnämnda bolaget, som tillverkar aluminiumprofiler, pekar ut stigande kostnader som skäl till att tredje kvartalets resultat kommer att försämras mer än väntat.

”Sedan är det energikrisen som påverkar marknaden. Det är otroligt svårbedömt. Och även om alla väntat sig utspelen från Riksbanken så tas även det emot med förvåning”, sa Profilgruppens vd Fredrik Zöögling som intervjuades i måndagens Di.

I Konjunkturinstitutets mätningar är det framför allt hushållen som har visat tecken på minskad framtidstro. Men måndagens vinstvarningar ger en föraning om att den svagare konjunkturen nu börjar drabba näringslivet.

Industriekonomerna, Teknikföretagens och Industriarbetsgivarnas ekonomer, varnar i en prognos som publicerades på tisdagen för att BNP-tillväxten i Kina, Euroområdet och USA kommer att dämpas rejält och i vissa fall bli negativ under andra halvåret i år och under 2023. De pekar särskilt ut två hot mot utvecklingen i Sverige: energipriserna och räntehöjningarna, samma problem som Profilgruppens vd lyfter fram.

Hur djup och långvarig nedgången blir beror till stor del på den nya regeringen – och avvägningen mellan finanspolitiken och Riksbankens penningpolitik. Risken finns att den förra underminerar den senare. Det får inte ske.

Något slags stöd för att företag och hushåll ska klara skenande elräkningar tycks vara oundvikligt, men stöden måste vara begränsade i tid och omfattning och bara omfatta de mest behövande. Och utformningen av dem får inte åsidosätta prismekanismen.

De höga energipriserna är marknadens sätt att säga att mer kraftproduktion behövs och att indikera vart resurser ska allokeras. Bortfallet av rysk gas kommer att vara länge, kanske för alltid. Europa behöver därför massiva investeringar i fossilfri kraft.

Investeringarna i ny kraftproduktion väntas i år öka med 8 procent till 2 400 miljarder kronor, enligt International Energy Agency. Mest pengar, 1 400 miljarder, går till förnybar energi. 

Hushåll och företag sparar energi i en omfattning som inte har skådats sedan 1970-talets oljekriser. Efterfrågan på solceller och värmepumpar är rekordstor. Företagen bygger egen vindkraft för att trygga energiförsörjningen. Denna konstruktiva kraft får inte äventyras av stöd som håller tillbaka omställningen.

Pandemin visade hur flexibla de svenska företagen är. Hur snabbt de kan ställa om och anpassa sig till nya förutsättningar. Arbetsmarknaden är ännu stark men vikande konsumtion och färre investeringar kommer att leda till minskad efterfrågan på arbetskraft.

I samband med covid kunde företag permittera personal, samtidigt som staten tog en betydande del av kostnaden. En rätt utformad a-kassa är en bättre lösning. Permitteringar fryser arbetsmarknaden. När arbetslösheten ökar måste arbetsmarknadens rörlighet öka. Att människor är villiga att flytta till nya jobb eller nya regioner är en viktig drivkraft i ekonomisk utveckling.

Det nya LAS-avtalet som börjar gälla den 1 oktober ökar möjligheterna till omskolning och vidareutbildning. Det bör arbetsgivare och arbetstagare utnyttja.

Även Riksbanken måste vara beredd att uppvisa flexibilitet. Prisökningarna i ekonomin beror på otillräckligt utbud snarare än ökad efterfrågan. Den typen av inflation rår inte räntehöjningar på. Nu är det viktigt att noga analysera vilken effekt den nyss genomförda räntehöjningen får innan man eventuellt fortsätter att strama åt penningpolitiken. 

Den ekonomiska kris vi nu ser ut att vara på väg mot är komplex och beror på olika globala faktorer som svensk politik inte kan påverka. Det vi däremot kan påverka är ekonomins anpassningsförmåga genom att öka friheten för företag, kapital och människor. Man vet aldrig i början av en kris vad som kommer att hända. Därför är det så viktigt att vara lyhörd för ekonomins signalsystem. Oavsett om det handlar energi, räntor eller hummer.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera