ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Kina kommer inte att ha råd med diktatur

  • MINDRE ATT BJUDA PÅ. Kinas president Xi Jinping anländer till folkkongressen i onsdags. Nästa fas i Kinas utveckling går sämre ihop med diktatorisk makt än den förra. Foto: Mark Schiefelbein

I går vädjade Kinas ambassadör i Sverige, Gui Congyou, om förståelse och fortsatt samarbete på DN Debatt (14/3). ”Trots att vi har valt en utvecklingsväg som skiljer sig från den västerländska har vi samma målsättning och samma värderingar: att förse de egna medborgarna med välfärd.”

Eller, enkelt uttryck, en diktatur kan vara lika välmenande och framgångsrik som en demokrati.

F-n tro´t. 

Kina har, som ambassadören påpekar, presterat en fantastisk ekonomisk tillväxt, i snitt 9,5 procent per år i 40 år, i ett jätteland. Antalet fattiga har minskat med 740 miljoner. De flesta kineser arbetar i dag i privatägda företag, många äger sina bostäder, spekulerar i aktier och reser utomlands. Kina leder forskningen i världen inom flera områden, har några av världens största it-bolag och spektakulärt ambitiösa skolelever. Kinesiska bolag är hårt inflätade i långa globala leverantörskedjor, samarbeten så intrikata och för alla parter lönsamma att de kan tyckas omöjliga att lösa upp.

Problemet är fortsättningen, hur den centralplanerade ekonomin ska komma vidare. I en fattig ekonomi duger det med små incitament och enkla arbetsuppgifter för att skapa motivation. På 1980-talet räckte det för Kina att privatisera jordbruket, på 1990-talet att sätta fart på lokala makthavare genom att jämföra vilken tillväxt de åstadkom, därefter att privatisera och effektivisera statliga företag och låta korruption, lån och investeringar smörja systemet. Dessutom fanns alla utlandskineser som kunde släppas in för att tjäna pengar och lära upp fastlandskineserna. Och när amerikanska och europeiska företag tävlade om att få vara med gick det verkligen fort.

Kinas rivstart på 1990-talet sammanföll med bildandet av EU, Nafta, WTO och med sänkta tullar. 25 år senare är de enkla vinsterna på bättre handel tagna, både för Kina och för övriga världen, vilket är en av orsakerna till att USA knorrar om handeln och allt fler pratar om slowbalisation snarare än globalisation.

Det är nu det börjar bli svårt. För att syssla med avancerad teknik och ledarskap krävs en stor portion kreativitet. Och för att vara kreativa måste människor få tänka fritt, det vill säga pröva, ifrågasätta och debattera. I en diktatur är det i längden inte möjligt. Fråga Gui Minhai, den svenska bokförläggaren som sitter fängslad i Kina sedan han gett ut kritiska böcker om den kinesiska makten.

Med mer avancerade produkter följer också ökade krav på förtroende. Den senaste tidens turer kring Huaweis försäljning av mobilsystem är ett intressant exempel. Produkterna är så bra att bolaget är världsledande. Ändå har många regeringar tvekat att låta sina operatörer köpa dem, eftersom de är rädda att den kinesiska centralmakten installerat avlyssningsutrustning. Svenska säkerhetspolisen skriver i sin färska årsrapport för 2018 att Kina är det land som efter Ryssland spionerar mest på Sverige.

Länge har politiker, ägare och chefer i väst hoppats att Kina via marknadsekonomi ska lyckas ta sig från diktatur till demokrati utan stora konvulsioner. Att billigare världshandel, globala värdekedjor och kinesiska meritokratiska traditioner bäddat för en världshistoriskt ny möjlighet.

Andra, som ambassadören och hans överordnade, tror att Kina visat på en tredje väg, marknadsekonomi styrd av upplyst despoti. En ofta använd teori är att civilisationer är olika och behöver styrelseskick som speglar deras kultur och att mänskliga rättigheter inte är universella.

Signalerna från Kina pekar allt mer på att sådana förhoppningar till slut kommer på skam. Allt fler tecken tyder på att statistiken är friserad, styrningen ineffektiv (budgetmetoden, det vill säga sätt mål och gör vad som helst för att nå dem även om det är dumt), investeringarna ineffektiva och lånen osäkra. I värsta fall är välståndet så ojämnt fördelat att inhemsk konsumtion inte blir den motor som Kina så väl behöver. Förtryck leder till sämre ekonomisk utveckling.

Det betyder inte att västvärldens företag ska ge upp och dra sig tillbaka. Den demokratiska världen har, precis som ambassadören skriver, allt att vinna på att Kina lyckas. Men framgång för Kina borgar inte bara för ökat välstånd i världen, fred och bättre klimat utan förutsätter också att makthavarna i Beijing successivt väljer bort den väg som leder till träldom för kommunistpartiets undersåtar.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer