ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS
Handelskriget

Kina kan inte isoleras

  • ACCELERERAR. Till skillnad från vad som ofta påstås saktar globaliseringen inte ned, utan tilltar i takt med att tekniska framsteg krymper geografiska avstånd och möjliggör ökad specialisering i servicesektorn. Foto: Andrew Harnik

LEDARE. Donald Trumps tillvägagångssätt i förhandlingar med andra världsledare följer ett numera ganska välbekant mönster. Utdragna konventionella förhandlingar på tjänstemannanivå punkteras med ojämna mellanrum av utfall på Twitter.

Därefter följer i regel beröm av motparten under spontana frågestunder med gammelmedia (”he’s a great person!”), oftast på väg till eller från den egna helikoptern Marine One på Vita husets gräsmatta.

De handelspolitiska förhandlingarna med Kina och särskilt den senaste veckans turer är ett typiskt exempel. Förhandlingarna var omfattande och långt gångna. Den amerikanska delegationen tog i praktiken ut segern redan i slutet av april, presidenten själv försäkrade så sent som i lördags att ett historiskt avtal var i det närmaste klart.

Det följdes av en helomvändning och hot om strafftullar på Twitter i söndags och en höjning av befintliga tullar på kinesisk import från 10 till 25 procent på fredagen.

Det omedelbara skälet sägs vara att Peking backat från tidigare löften i överläggningarnas slutskede. Oavsett väntar nu kinesisk vedergällning och upptrappat handelskrig mellan världens två största ekonomier.

Det är mycket olyckligt, men konsekvenserna bör samtidigt inte överdrivas. USA och Kina har trätat i ungefär ett år, nära en femtedel av den kinesiska importen till USA är numera belagd med tull. USA:s ekonomi går trots det som tåget, arbetslösheten är nere på 1960-talsnivåer, och börsen tar de senaste turerna med relativ ro.

Enligt Goldman Sachs beräkningar skulle 25-procentiga tullar på all kinesisk import kosta den amerikanska ekonomin omkring 0,1 procent och den kinesiska runt 0,25 procent. Ett fullskaligt handelskrig skulle på sikt beröva amerikansk BNP runt 1 procent. Det är givetvis mycket, men inte lika mycket som det uppskruvade tonläget gör gällande.

Ser man till de lite längre linjerna finns, en smula förenklat, tre övergripande infallsvinklar. Vi kan kalla dem Trump-vinkeln, Washington-vinkeln och globaliserings-vinkeln.

- Trump är lynnig, omdömeslös och irrationell men följer i handelspolitiska frågor en ganska konsekvent linje. Han ser ekonomiska relationer med andra länder som ett nollsummespel, tror på den starkes rätt (föredrar därför bilaterala förhandlingar), har uppenbara protektionistiska böjelser och har tyckt likadant i 30 år.

Till skillnad från på det säkerhetspolitiska området omger han sig med personer som tycker ungefär samma sak. Det finns alltså ett idébygge här – det går i stort ut på att skriva om den internationella handelns spelregler till USA:s fördel och krympa det egna handelsunderskottet – men det bygger på grova missförstånd i flera led.

Att upprätta konventionella handelshinder 2019 är lite som att bygga en mur genom sina egna fabriker. Därtill hänger handelsunderskottet ihop med dollarns dominans och är således ett lyxproblem.

Sett ur Trump-vinkeln är handelskriget mellan USA och Kina enkelt uttryckt resultatet av enskilda aktörers felaktiga förståelse för hur den moderna ekonomin fungerar.

- Mer korrekt är att handelskriget speglar ett strukturellt skifte i synen på Kina i Washington överlag. Peking har begränsat tillträde till marknader, stulit företagsidéer och manipulerat yuanen i över 20 år. Amerikanarna har tröttnat. Republikaner och demokrater tycker ungefär likadant. Kina måste hållas kort av ekonomiska, geostrategiska och värderingsmässiga skäl. Handelskriget är i grunden en effekt av denna nya konsensus, som kommer få stora konsekvenser för världsekonomin. Ett nytt kallt krig, säger man.

- Det är dömt att misslyckas. Kalla krigs-parallellen leder fel. Kina är integrerat i världsekonomin på ett sätt som Sovjetunionen aldrig vari närheten av. Varuströmmarna mellan Kina och Europa överstiger numera dem mellan Kina och USA, Kina dominerar därtill i världens snabbast växande region (Asien) och står bland annat för 22 procent av Japans totala import.

Att försöka isolera världens näst största ekonomi under de förutsättningarna riskerar att skjuta den egna i sank.

Faktum är att globaliseringen är snudd på omöjlig att tygla. Till skillnad från vad som ofta påstås saktar den heller inte ner, utan accelererar tvärtom i takt med att tekniska framsteg krymper geografiska avstånd och möjliggör ökad specialisering framför allt i servicesektorn (tänk en global Kry-app som gör det möjligt för en doktor i Nairobi att bistå patienter i Tyskland).

En framtida och mer framsynt amerikansk administration gör klokt i att omfamna och försöka forma den utvecklingen, snarare än motarbeta den. En bra början vore att ratificera TPP-avtalet i Stillahavsregionen och återuppta förhandlingarna med EU om TTIP.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies