1515
Annons

Kärnfrågan är klimatet

Varje tid har sin existentiella fråga. Vår tid har klimatet. Forskarna har definierat 2020-talet som avgörande för att klara målet om dämpad global uppvärmning. Klarar vi det?

AVGÖRANDE. Det finns ingen på elmarknaden som tar ett helhetsansvar. Vi befinner oss i början av en klimatkris. Staten har gjort stora åtaganden och har ett stort ansvar.
AVGÖRANDE. Det finns ingen på elmarknaden som tar ett helhetsansvar. Vi befinner oss i början av en klimatkris. Staten har gjort stora åtaganden och har ett stort ansvar.Foto:Janerik Henriksson/TT

En titt på Sveriges 1970-tal är hoppingivande. Med 50- och 60-talens framstegsoptimistiska och rationella tidsanda i ryggen lyckades Sverige inom loppet av ett drygt decennium att i praktiken fasa ut all fossil kraftproduktion.

Med start i Oskarshamn 1972 och i mål i Forsmark 1985 revolutionerade Sverige sin energiproduktion till en unikt ren mix av kärnkraft och vattenkraft. Drivkraften var att bli kvitt oljeberoendet men också en vilja att vara ledande på den nya löftesrika kärntekniken. Ännu i dag, ett halvt sekel senare, lever vi huvudsakligen på denna rena energimix. Slutförvaringens teknik är löst. Antalet olyckor är noll. Det är, trots de omtalade politiska bakslagen, en sann framgångssaga som ärad borde flyga över jorden.

Om Kina nu hade gjort som Sverige då och i stället för kolkraftverk startat kärnkraftverk hade klimatprognoserna varit ljusnande. Och om Kina och Indien hade kunnat hämta inspiration och rentav köpa reaktorer från Sverige efter sekelskiftet hade vi inte haft någon klimatkris. Sveriges resa till fossilfrihet är ett föredöme.

Klimatkrisen har ändrat synen på kärnkraft. Internationella energiorganet IEA och FN:s klimatpanel vädjar till kärnkraftsländerna att behålla befintliga reaktorer och utveckla nya. I Sveriges riksdag finns nu för första gången på 50 år en klar och stabil fossilfri majoritet bestående av KD, M, L och SD som är klart för kärnkraft. C försöker släppa frågan. S vacklar som vanligt fram och tillbaka beroende på maktförhållanden. De verkligt konservativa krafterna är små och inskränker sig till MP och V. Särskilt MP:s ortodoxi skadar svårt partiets anseende i klimatkretsar.

Vi vet några saker om framtiden. Klimatkrisen är styrande. Elektrifiering av industri och transport plus tillväxt av befolkning och ekonomi kommer att fördubbla behovet av el under de kommande två decennierna. Prognoserna skruvas hela tiden upp med nya projekt. Bara de senaste årens nyheter från Norrbotten om fossilfri produktion hos SSAB och LKAB och batterifabriken i Skellefteå vänder upp och ned på gamla koloniala föreställningar om att norrländsk vattenkraft kan försörja södra Sverige. Den fossilfria industriboomen i norr sväljer all el. Svenska kraftnät bedömer att norr i vissa perioder kommer att behöva importera el från syd.

Vi vet också att nuvarande kraftanläggningar så småningom behöver ersättas av nya och att den mycket konkurrenskraftiga och växande vindkraften har svårt att leverera stabilitet i elnäten. Elektrifieringen och digitaliseringen av samhället kommer inte att minska behovet av säkerställd frekvens och spänning. Den elbrist som nu lamslår Texas kan hända här.

Vi vet också att energipolitiken spelar roll för aktörerna. Den är inte teknikneutral. Det är bisarrt att ledande svenska kärnkraftsforskare har tvingats utomlands för att få forskningsanslag, att miljöministern fortfarande i dag direkt motarbetar ansökningar om ny kärnkraftsforskning eller att Vattenfall efter regeringsskiftet 2014 inte vågade investera i framtidens kärnkraftsteknik i Sverige på grund av MP. (Di 20/2.)

Den fossilfria majoriteten i riksdagen bör därför snabbt forma en gemensam energipolitik som säkrar att kärnkraften utvecklas. Det finns några tillkännagivanden att utgå ifrån, bland annat om att den olyckligt politiserade Energimyndigheten måste bredda forskningsanslagen.

Men det räcker inte att befria forskningen. Det räcker heller inte att peka på enskilda reaktorers vara eller inte vara. Och det räcker inte att bara hänvisa till att den nuvarande elmarknaden eller ökad överföring ska lösa frågan. Det finns ingen på marknaden som tar ett helhetsansvar. Vi befinner oss i början av en klimatkris. Staten har gjort stora åtaganden. Dagens ledande politiker har ett avgörande ansvar för att nå framtidens fossilfrihet.

I december 1945 tillsatte Tage Erlander en expertgrupp, Atomkommittén, som la grunden för det svenska kärnkraftsprogrammet. Då var det erfarenheterna från världskriget och hopp om att säkra fred, försvar och välstånd som lockade fram en ovanlig långsiktighet och samarbete mellan stat och industri. Idag bör klimatkrisen fostra samma anda. Klimatfrågan är och förblir en energifråga.

En ny energipolitik bör slopa målet om förnybart och ersätta det med mål om fossilfrihet. Det är den viktigaste prioriteringen just nu. Liberalerna hade helt rätt när de tidigt varnade för konsekvenserna av att inte bygga på principen om fossilfritt i energiöverenskommelsen. Myndigheterna har på grund av det styrt bort från kärnkraft.

Men det behövs ett bredare anslag likt det framgångsrika Fossilfritt Sverige. Staten och näringslivet måste tillsammans planera och utforma ett system för kraftigt ökad elanvändning och reglera marknaden så att kraftproducenter får betalt för alla tjänster, som att upprätthålla spänning och frekvens. Då kan kärn- och vattenkraftsägare göra långsiktiga kalkyler.

Den fossilfria majoriteten bör välkomna S och C att ansluta sig men inte tveka att ta initiativ på egen hand. Artigheten mot resterna av kärnkraftsmotståndet måste få ett slut. Det är bråttom nu.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.
Innehåll från VerizonAnnons

Ny studie: Strategisk osäkerhet efter pandemin

Arbetslivet blir sig antagligen aldrig mer helt likt efter pandemin. För att kunna stå stark även framöver krävs flexibla och robusta företag, enligt en färsk studie.

Ta del av hela rapporten ”Business, reimagined” här.     

Sett i backspegeln gick övergången från kontors- till hemarbete under pandemin förvånansvärt smidigt. En studie från telekomjätten Verizon visar att 70 procent av tillfrågade tjänstemän ansåg att de var mer effektiva när de arbetade hemifrån. Även en majoritet av cheferna kände sig bättre rustade att fatta snabba och strategiska beslut och införa ny teknik som en följd av nyordningen på arbetsmarknaden.

Trots att pandemisituationen för tillfället är mindre akut än tidigare, har i stället en känsla av strategisk osäkerhet börjat infinna sig. Två tredjedelar av företagsledarna, 66 procent, hävdar att pandemin har blottlagt svagheter i deras strategi, medan 60 procent säger att de har svårt att hitta ett tydligt förhållningssätt till nya marknadsmöjligheter.

– Osäkerheten är inte förvånande. De flesta företagsledare såg inte pandemin komma, vilket påverkar människors förtroende. Men svaret är inte att eliminera osäkerhet – om det ens vore möjligt. I stället måste företagsledare bygga robusta organisationer som kan anpassa sig för att hantera chocker och överraskningar, säger entreprenören, CEO:n och managementprofessorn Margaret Heffernan, i rapporten.

”Många företag är lyckligt ovetande”

Teknik är viktigt för att skapa motståndskraft i en organisation som inte bara kan ta smällar, utan som kan blomstra och komma tillbaka ännu starkare. Molnbaserade lösningar har varit avgörande för att göra det möjligt för företag att snabbt bli mer flexibla – oavsett om de vill ta tillvara en möjlighet eller möta ett hot.

Rita McGrath, professor vid Columbia Business School, menar att företagsledare måste ställa sig ett antal frågor kring hur tekniken stödjer kundupplevelsen: 

– Var förbättrar den här tekniken upplevelsen för kunderna - och var gör den inte det? Problemet är att många företag implementerar teknik via dåligt designade system, samt att även om teknik kan erbjuda effektivitet, så fokuserar företag ofta mest på kostnadsbesparingar.

Negativa upplevelser, exempelvis utdragna supportsamtal och osmidig samtalshantering, kan tära ordentligt på kundlojaliteten.

– Många företag är lyckligt ovetande om vilken frustration de orsakar sina kunder. Här tror jag att företag helt enkelt gör felbedömningar. De vet inte ens om när de har förlorat en kund, säger Rita McGrath.

Företag står inför utmaningar som innefattar nya konsumentbeteenden, kompetensbrist och förändrade förväntningar från de anställda. Därtill tillkommer ekologiska omställningar, nya politiska riktlinjer samt den ständigt ökande takten av teknisk innovation.

I stället för att sticka huvudet i sanden menar Rita McGrath att ledare måste övervinna trögheten och påskynda sina organisationers transformationstakt. På så sätt det kan de definiera framtiden istället för att vänta på att framtiden ska definiera dem.

Här kan du ladda ner hela rapporten för att läsa mer    

Vill du veta mer? Följ Verizon Business på LinkedIn och Twitter:

VBG LinkedIn

VBG Twitter 

 

Mer från Verizon

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Verizon och ej en artikel av Dagens industri

Till slut möts våldsspiralen av riktig politik

Fyra skjutningar I Södertälje på åtta dagar.  Två döda. En invånare säger till SVT att hon inte ens går ut med soporna fast klockan bara är fem på eftermiddagen.

Foto:Christine Olsson

De fyra partierna i det vinnande regeringsunderlaget gör nu upp om sitt politiska program. Centralt i denna förhandling är kriminalpolitiken.

Skillnaden mot regeringsuppgörelsen 2019 är stor. Kriminalpolitiken satte inte något som helst avtryck i Januariavtalet, men mycket tid i förhandlingarna ägnades åt för många väljare perifera ämnen som skogspolitik, strandskydd och fri hyressättning. Detta trots att gängvåld och skjutningar var ett akut problem även då, låt vara att det har eskalerat ännu mer sedan dess. Löfvenregeringen tillsatte ”gängsamtal” med oppositionen för att komma överens om åtgärder mot den grova brottsligheten. Men regeringen bestämde att Sverigedemokraterna inte fick vara med (enligt inrikesminister Mikael Damberg därför att SD har ”en annan värdegrund” och en ”för grund förklaringsmodell”). Sedan havererade samtalen.

Eftersom de fyra partierna på högersidan i huvudsak har en likartad syn på brottsbekämpningen finns flera åtgärder som kan genomföras, som har betydelse för medborgarnas trygghet. 

En sådan är möjligheten till anonyma vittnen. I dag är ett stort antal grova våldsbrott ouppklarade eftersom det helt saknas avgörande vittnesmål. Det är rimligt att pröva denna möjlighet i ett läge då många allvarliga brott inte kan utredas, och förändringen efterfrågas av polis och åklagare. Att lämna ett offentligt vittnesmål om allvarlig kriminalitet är otänkbart för många personer.

Visitationszoner är en annan betydelsefull åtgärd. I debatten har det framställts som om sådana zoner skulle hota rättssäkerheten, och man frammanar bilden av en trakasserande poliskår som gör livet svårt för vanligt folk.

Men det är tvärtom, det handlar om att vanligt folk ska känna sig trygga. Tanken är att man ska kunna räkna med att beväpnade människor inte finns i det aktuella området, eftersom polisen har rätt att genom stickprovskontroller, alltså utan specifik misstanke, genomföra kontroller.

Till saken hör att i Danmark, som har visitationszoner sedan nästan 20 år, är det inte tillåtet att söka efter annat än just vapen.

När invånare i en utsatt stadsdel ber om trygghet måste politiken svara upp mot det. Att så långt det är möjligt säkerställa att människor inte är beväpnade är en del av samhällskontraktet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera