1515
Annons

Kampanjen mot vinst är rena hyckleriet

Lernia är en av Sveriges stora utbildningskoncerner med flera tusen anställda. Den del av koncernen som bedriver själva utbildningen omsätter 490 miljoner kronor per år och finns på 76 orter i landet. Den stora inkomstkällan här är skattemedel.

VÄNSTERDUBBELMORAL. Socialdemokraternas kongresser brukar vara ett tillfälle då ett hätskt vinstmotstånd frodas. Valrörelserna likaså. Men varför är vinst så bra när det handlar om regeringens eget bolag?
VÄNSTERDUBBELMORAL. Socialdemokraternas kongresser brukar vara ett tillfälle då ett hätskt vinstmotstånd frodas. Valrörelserna likaså. Men varför är vinst så bra när det handlar om regeringens eget bolag?Foto:Adam Ihse

Ägaren, staten, var missnöjd med utfallet 2020, men det blev bättre helåret 2021, då ett minusresultat vändes till en vinst på 160 Mkr. 

På bolagsstämman i april 2021 var det ord och inga visor. Ägarens stämmorepresentant klargjorde: Avkastning på eget kapital måste vara 13 procent. Ordet ”minst” lades till i protokollet. Aktieutdelningen ska vara mellan 30 och 70 procent av vinsten. Tillägg: ”Riktvärde om 50 procent.”

Koncernstyrelsen har levererat, om än långt under riktvärdet. Till 2022 års stämma föreslås att det blir en aktieutdelning på 36 miljoner kronor.

I senaste delårsrapporten pekar styrelsen på att bolaget har tagit ”ökade marknadsvolymer” i den skattefinansierade utbildningssektorn. Det går åt rätt håll.

Den som ställer stenhårda avkastningskrav på detta utbildningsbolag är alltså regeringen. Det handlar om helstatliga Lernia, som verkar på marknaden för arbetsmarknadsutbildning och bemanning.

Bakgrunden till dessa ekonomiska krav – formulerade på det sedan sju år S-ledda Näringsdepartementet – är inte bara att ägaren vill ha avkastning, utan att vinst är det bästa måttet på ett välskött företag.

Alternativet till att gå med vinst är att gå med förlust. Den misshushållning som förlust är ett tecken på visar sig inte bara i privata bolag utan också i den offentliga sektorn. På båda ställena är det ägarna/uppdragsgivaren som får gå in med nya pengar när det blir minus. I en privat verksamhet kan dessa omständigheter leda till att man får dra sig tillbaka från en verksamhet, den som inte klarar att gå med vinst försvinner. Om ersättningen/betalningsviljan är för låg kan hela sektorer slås ut.

Dessa uppenbara saker behöver påpekas i debatten om friskolor. Vinst framställs som något orättfärdigt, fast det i själva verket är ett ypperligt kvalitets- och effektivitetsmått. Vinst i form av utdelning går inte att uppnå med kreativ bokföring, det är balansräkningen som avgör om det går att ta ut några pengar. Det finns inga andra pengar än insatt kapital och ackumulerade vinster. 

Socialdemokraterna gillar traditionellt att inkassera vinster. Inte bara genom statliga bolag, utan genom att beskatta dem i privat sektor. Om bolaget har ägare av kött och blod slår man till med dubbelbeskattning. Men så fort det handlar om välfärdssektorn heter det att ”vinst är stöld”. Socialdemokratin är nu djupt impregnerad av denna retorik. Alla ministrar talar om den, antingen i kodord som ”ta tillbaka kontrollen över välfärden” eller med de ordvändningar som statsminister Magdalena Andersson har i sin videosnutt på Tiktok. I videon talar hon om att pengar som ska användas till ”skolböcker och suddgummin” i stället finansierar ”lyxvillor på Floridas östkust”.

Det är rimligen Barbara Bergström, Engelska skolans entreprenör, som åsyftas. Det är anmärkningsvärt att statsministern använder sig av sitt ämbete för att chikanera en enskild företagare. Den bästa beskrivningen av tilltaget hade varit vuxenmobbning om det inte var för att statsministern använder barnspråk i videon.

Socialdemokraterna beslutade på sin kongress i november att det bör införas ett vinstförbud i skolan. Det är ett tydliggörande av den tidigare politiken, alltså S-politikern Ilmar Reepalus utredningsförslag om en vinstbegränsning som var så kraftig att den tangerade vinstförbud. Samma politik har Vänsterpartiet, vars representant i söndagens ”Agenda” sa att ”man måste helt enkelt operera bort den här sjukdomen som är marknadsskolan”. Skolminister Lina Axelsson Kihlblom (S) nickade instämmande till uttalandet.

Retoriken blir allt grövre från vänsterhåll. Och den spiller över på företagsdebatten generellt. Vinst betraktas som något suspekt, fast det är den som är livsnerven i samhällsekonomin. 

Alla problem i skolan skylls nu på företag. På motsvarande sätt fick vi nyss höra att den offentliga sjukvårdens tillgänglighetsproblem beror på privata vårdföretag. 

Skolföretagens blygsamma vinster anses vara så förkastliga att S tänker göra det till något av en huvudfråga i höstens valrörelse. Vad ska man då säga om regeringens krav på sitt eget utbildningsföretag? 13 procents avkastning. ”Minst.” 

Ordet är hyckleri.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Destruktiv stoppsignal om nya raka banvallar

Sverige har haft för många nybörjarregeringar som stoppat avgående regeringars trafikprojekt. Gör inte om det misstaget nu.

SIGNALFEL. Att styra bort från den täta, attraktiva, lönsamma och järnvägsburna europeiska staden vore ekonomiskt vansinne och politisk idioti.
SIGNALFEL. Att styra bort från den täta, attraktiva, lönsamma och järnvägsburna europeiska staden vore ekonomiskt vansinne och politisk idioti.Foto:Martin Mederyd Hård/TT

När regeringen Reinfeldt tillträdde 2006 stoppade den Citybanan, en sex kilometer lång järnvägstunnel under Stockholm som skulle lösa ett mer än 100 år gammalt trängselproblem och frigöra kapacitet för fjärrtåg. Det var dumt gjort.

Men Moderaterna tyckte att projektet var dyrt och krångligt och kanske onödigt. En ny utredning tillsattes, allt försenades, och sedan byggdes banan ändå eftersom den behövs. Stora infrastrukturprojekt har ett liv och mening för att det finns ett behov, inte för att de rödgröna just haft makten.

Efter några år stoppade regeringen Reinfeldt också planerna på Norrbotniabanan som binder samman städerna mellan Umeå och Luleå. För dyrt och krångligt och kanske onödigt, tyckte Moderaterna och ville tänka vidare eller helst på annat, som E4:an.

Men åren gick och projektet levde starkt försenat vidare. Det visade sig att Norrland inte var en evig avfolkningsbygd i kris. Industriboomen började ta fart. Skellefteå fick till och med en jättelik batterifabrik. Det hade underlättat med en järnväg på plats.

När regeringen Löfven tillträdde 2014 ville den stoppa Förbifart Stockholm, lägga ned Bromma flygplats, som just hade investerat i en ny avgångshall, och skippa planerna på en ny bana på Arlanda. För dyrt och krångligt och helt klart onödigt, tyckte MP och vevade i gång samma gamla visa: Förseningar och utredningar innan arbetet kunde fortsätta. Orsaken till bygget av Förbifart Stockholm var inte att den avgående M-ledda regeringen älskade bilar utan för att det finns ett behov.

Den nu tillträdande M-ledda regeringen ser ut att vilja visa samma destruktiva handlingskraft med en ny stoppsignal: höghastighetsbanan ska inte byggas. För dyrt och krångligt och kanske onödigt, tycker Moderaterna via en servettskiss till riksdagsmotion med de andra samarbetspartierna som lämnades in till Riksdagen på tisdagen.

Nya banvallar med snabba tåg var en del i den förra moderat-ledda regeringens Sverigebygge. Genom att knyta ihop de större städerna i södra Sverige med ett riktigt bra järnvägsnät skulle kommunerna längs banan kunna våga satsa stort och nytt. Vilket de gjorde. I Norrköping, Linköping, Jönköping, Borås och Hässleholm projekterades planer på nya stadsdelar och företagsetableringar. Men sedan började partierna till höger svikta och när MP gjorde höghastighetståg till sin egen triumfvagn drog man tvärt i nödbromsen.

Som första signal från regeringsförhandlingarna är den nedslående. Vi har haft för många tillträdande regeringar som stoppar avgående regeringars infrastrukturprojekt. Nya banvallar ligger i den nationella planen. De tre sträckorna vid ändstationerna - Ostlänken mellan Järna och Linköping, och sträckorna Borås-Göteborg och Lund-Hässleholm har redan projekterats och ligger långt framme. Att stoppa dem nu vore en skandal och ett oansvarigt slöseri. En stat kan inte uppföra sig på det viset.

En ny regering kan ”stoppa” mellansträckan som knyter samman allt till en enhet. Men vad är vitsen med det? Den gamla banvallen är 150 år gammal, i dåligt skick, tål tjäle och skyfall dåligt och är så slingrig att dagens hastighet knappt är lämplig. Den är packad med godståg, regiontåg, lokaltåg och till bristningsgränsen fulla snabbtåg. Det går knappt att få tag på biljett.

För dyrt, tycks M&Co tycka. Det är nys. Ett par hundra miljarder är billigt för en anläggning som ska användas i 150 år och som bygger stora och långsiktiga värden längs sträckorna. För övrigt amorterade den förra regeringen mer i kronor på statsskulden än vad hela höghastighetsbanan skulle ha kostat.

Elbilar är bättre, säger fordonsindustrins nickedockor i partierna. Men om man ska lösa södra Sveriges växande transportbehov under detta sekel med bil behövs sexfilig motorväg genom landskapet och en helt ny och annorlunda utglesad bilburen stadsbebyggelse. Då skulle den amerikanska stadsmodellen på allvar etablera sig i Sverige. Den är en tragedi - ekonomiskt, mänskligt och miljömässigt. Att styra mot den och att styra bort från den täta, attraktiva, lönsamma och järnvägsburna europeiska staden vore ekonomiskt vansinne och politisk idioti.

Om man vill ha stadsbefolkningen med sig i framtiden är det bra att lägga örat mot rälsen.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera