Annons

Johnson styr snart bara Lillbritannien

LEDARE. Att skilsmässan mellan EU och Storbritannien skulle bli stökig var det aldrig något tvivel om. Sedan 70-talet har de två varit obekväma bundsförvanter. Det skulle dröja otaliga förhandlingstimmar, två brittiska nyval och ett premiärministerbyte innan parterna till slut kunde enas om ett utträdesavtal.

BREXITRÖRAN. Boris Johson har presenterat ett lagförslag som hotar både den egna unionen och ett framtida partnerskap med EU.
BREXITRÖRAN. Boris Johson har presenterat ett lagförslag som hotar både den egna unionen och ett framtida partnerskap med EU.Foto:Frank Augstein

Avtalet trädde i kraft tidigare i år, strax efter att Storbritanniens flagga halats utanför Europaparlamentet. En gemensam lösning för att hantera den i särklass känsligaste politiska frågan om att värna freden mellan republiken Irland och brittiska Nordirland fanns på plats. Kvarstod gjorde förhandlingar om EU:s och Storbritanniens framtida relation.

Det var för att påbörja den åttonde förhandlingsrundan om hur en sådan ska se ut som EU:s chefsförhandlare Michel Barnier förra veckan begav sig till London för att möta den brittiska motsvarigheten David Frost. Men diskussioner om framtida handelsavtal och fiskerättigheter kom på skam när den brittiska regeringen detonerade en politisk bomb.

Förra veckan presenterade Boris Johnson ett lagförslag som handlar om den brittiska inre marknaden. Delar av innehållet går direkt emot vad Storbritannien förbundit sig till genom utträdesavtalet med EU. Det gäller framför allt bestämmelserna i protokollet om Nordirland. För att förhindra en hård gräns på den Irländska ön, och värna långfredagsavtalet, krävs att viss varukontroll i stället sker mellan Storbritanniens fastland och Nordirland.

Ministern för Nordirland har erkänt att delar av den presenterade lagstiftningen bryter mot utträdesavtalet, och därmed internationell rätt, på ”ett väldigt specifikt och begränsat sätt”. Det betraktas som en försäkring i det fall EU och Storbritannien inte lyckas enas om ett frihandelsavtal. Samtidigt har utsikterna för ett sådant kraftigt försämrats. Förhandlingarna är inne i elfte timmen, Storbritannien har satt en deadline redan den 15 oktober.

Bryssel kokar av ilska. Om inte Storbritannien drar tillbaka lagförslaget väntar rättsliga åtgärder. Ändå godkändes det i en första omröstning i det brittiska parlamentet på måndagen. Men från EU:s sida borde man trots allt inte vara förvånad. Storbritanniens lojalitet gentemot EU har alltid varit svag. Utträdet betraktas i grunden som ett sätt att värna och stärka Storbritanniens suveränitet, som nu återigen framstår som hotad av EU. Boris Johnson har meddelat att en gräns i den Irländska sjön upprättas över hans döda kropp, och att Storbritannien aldrig kan tolerera att EU har makten att bryta sönder landet.

Men det är inte säkert att den brittiska regeringen lyckas stärka och försvara den brittiska unionen genom de presenterade åtgärderna. Tvärtom. Nordirlands biträdande försteminister anser att lagförslaget kan orsaka oåterkallelig skada för det Irländska fredsavtalet. Från Skottland och Wales menar man att lagförslaget är ett maktövertagande som hotar de respektive administrationerna. Det riskerar till och med att ”accelerera uppbrottet av unionen”. Den brittiska, det vill säga.

Det går givetvis inte att utesluta att lagförslaget är ett försök att påskynda ett frihandelsavtal med EU. Även en sådan plan riskerar att gå bet. Förtroendet mellan parterna är kört i botten. Men inte nog med det. Den brittiska regeringen kan också ha skadat Storbritanniens förhandlingssituation gentemot andra länder. Inte enbart genom att frångå internationell rätt. USA har ofta betraktats som landets viktigaste allierade. Där är den irländska populationen inte obetydlig. Demokraternas Nancy Pelosi har sagt att ett handelsavtal mellan Storbritannien och USA aldrig kan passera kongressen om den brittiska regeringen bidrar till en hård gräns på den Irländska ön.

Det brittiska utträdet var tänkt att bana väg för nya relationer, men i ett slag har landet i stället försatt sin egen union i gungning och skadat möjligheten för partnerskap med både EU och andra länder. Om Boris Johnson fortsätter sin aggressiva linje riskerar England till slut stå utan någon union alls.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?