ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Iran kapitulerade inför sanningen

LEDARE. Irans regim avslöjades när den försökte mörka nedskjutningen av ett passagerarplan. Sanningen som begrepp behöver dock försvaras även i väst. 

8/1 Ett ukrainskt passagerarplan skjuts ned ovanför Teheran strax efter start. Samtliga 176 passagerare, varav 10 svenskar och sju personer bosatta i Sverige, omkommer. Detta sker några timmar efter att Iran avfyrat missiler mot amerikanska militärbaser i Irak. Ukrainas ambassad i Iran uppger att det sannolikt rör sig om ett motorhaveri. Andra är inte så övertygade. Iran vill inte lämna ifrån sig ”svarta lådan”, som kan ge svar.

9/1 Kanadas premiärminister Justin Trudeau, som förlorat 63 medborgare i kraschen, säger sig ha uppgifter som visar att planet blev nedskjutet. Flera källor styrker detta. Irans luftfartsmyndighet avfärdar dock tesen: ”En sak kan vi säga med säkerhet, och det är att flygplanet inte träffades av en robot//...//Det är vetenskapligt omöjligt att det ukrainska planet träffades av en missil och sådana rykten är ologiska”.

11/1 Iran ändrar sig och erkänner att de av misstag skjutit ned planet. Men Irans utrikesminister twittrar att det var den mänskliga faktorn som i den kris USA skapat ledde till katastrofen. 

Det är inte första gången ett passagerarplan blivit nedskjutet. De senaste dryga 50 åren har närmare 1.000 civila dött i ett 20-tal liknande olyckor. Iran har i dagarna hänvisat till den 3 juli 1988 då ett amerikanskt militärfartyg i Persiska Viken sköt ned ett iranskt passagerarplan och dödade 290 personer.

Men det finns en skillnad. Den dåvarande presidenten Ronald Reagan utfärdade genast sina kondoleanser. Han mörkade inte. Han slog fast att det var ett misstag, men försvarade fartygets befälhavare som trodde det var ett iranskt stridsflygplan, och framhöll att befälets främsta skyldighet var att skydda skeppet och dess besättning. 

Irans ledning tog tre dagar på sig att komma fram till att det inte gick att mörka sanningen. Demokratiskt styrda nationer mörkar naturligtvis också händelser ibland, framför allt när det gäller nationell säkerhet. Deras ledare är inte nödvändigtvis justare, men det är svårare att skapa egna sanningar i en öppen demokrati med självständiga institutioner och fri press. Väljarna straffar makthavare för uppdagade lögner. För en diktatur, auktoritär regim eller teokrati som Iran, är det viktigare att framstå som ofelbar eftersom det är så de legitimerar sin makt. 

När en händelse har internationell karaktär är den svårare att hemlighålla. Därför kunde Iran inte längre neka när andra nationer presenterade bevis för nedskjutningen av det ukrainska planet.

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 är ett exempel på en betydligt mer omfattande mörkläggning, som resulterade i att många fler dog än vad som var nödvändigt. Moskva gick ut med ett pressmeddelande först efter att Sverige larmat, två dagar efter olyckan. Det finns flera hjärtskärande berättelser om detta svek mot det egna folket. Bland de främsta är ”Bön för Tjernobyl” av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj, boken ligger även delvis till grund för den hyllade HBO-serien ”Chernobyl”. 

I en sluten, auktoritär regim kontrollerar makthavarna bilden av vad som händer, sanningen. Men i en transparent internationell värld blir den ordningen svårare att upprätthålla. Det har även Irans regim fått erfara den senaste veckan.

Nedskjutningen av passagerarplanet visar att sanning är ett begrepp som är värt att försvara därför att det styr och legitimerar vårt handlande. Hur många har egentligen dött i de demonstrationer i Iran som inleddes förra året? Är det 200 som Amnesty uppgav först? Eller 400? Eller bara några få som regimen säger?

Donald Trump ljuger konsekvent och skrupelfritt. Men hans uttalanden granskas och hans politiska motståndare kan klandra honom utan att fängslas. Sanningen som begrepp behöver dock försvaras även i väst. Det är viktigt att slå fast vad fakta är, att det som har hänt har hänt, även om det kan upplevas, tolkas och rättfärdigas på olika sätt. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer