1515

Investor måste skriva om sin mångfalds- och inkluderingsplan

I februari skrev vd:arna för Industrivärden, Lundbergs, Nordstjernan, Investor och Kinnevik ett skarpt brev till EU-kommissionen till försvar för privat äganderätt och fritt företagande.

ANSVAR. Alla med insikt i och ansvar för linjeverksamheter vet att Investors plan för mångfald och inkludering är helt orealistisk och riskerar att förstöra viktiga värden. Det inser rimligen även vd Johan Forssell.
ANSVAR. Alla med insikt i och ansvar för linjeverksamheter vet att Investors plan för mångfald och inkludering är helt orealistisk och riskerar att förstöra viktiga värden. Det inser rimligen även vd Johan Forssell.Foto:Jessica Gow/TT

De varnade för planerna i EU:s initiativ till Sustainable Corporate Governance som bland mycket annat öppnar för en övergång från ägarstyrning till intressentstyrning av företag.

Kommissions idé är inte helt olik de svenska löntagarfonderna från 1970-talet. Olika ”stakeholders” - intressegrupper i samhället - ska få legal rätt till inflytande över besluten i företag och helst plats i styrelsen.

Vd:arnas brev är ett friskt försvar för kärnvärden i den klassiska västerländska marknadsekonomin. Ägarna har den yttersta makten. Individen är det yttersta subjektet.

Samma anda återfinns i det svenska näringslivets breda arbete mot olika typer av kvoteringsregimer för att öka mångfald och inkludering i samhället. Även här är EU-kommissionen en ständig källa till oro, liksom stora amerikanska fonder som tvättar sina tvivelaktiga varumärken genom att anamma en mycket radikal agenda, prydd med fina certifieringsstämplar.

Här gäller det att vara på sin vakt.

Förenklat kan man säga att mångfalds- och inkluderingsarbetet i Sverige och internationellt följer två spår. Det liberala spåret är friskt och viktigt. Arbetsgivare ska säkra att ingen blir diskriminerad på grund av kön, nationalitet, religion, sexuell läggning, ålder eller handikapp, varken på arbetsplatsen eller vid rekrytering. Alla ska ha samma chans och alla ska inkluderas i en tolerant och öppen arbetsgemenskap.

De handlingsplaner som finns i svenska större företag och i ägarbolag domineras av den liberala linjen.

Den radikala linjen går mycket längre och har sitt ursprung på de amerikanska universiteten och i den amerikanska nutida medborgarrättsrörelsen. Här slår man fast att diskriminering på grund av kön, etnicitet (eller ras som amerikanerna säger), religion, sexuell läggning, ålder eller handikapp är omfattande och kräver tvingande program för att kompensera dessa grupper.

De program som förordas i den radikala linjen är påfallande likartade i sina formuleringar. De är totalitära då allt i företagen ska underställas målet om balans mellan olika grupper. Företagsledningen ska återkommande ställas till svars. Man använder kvotering och kvoteringsmål vad gäller styrelser, ledningsgrupper och arbetsgrupper. Man tar fasta på kollektiva grupper och lika utfall, inte individen och lika chanser. 

Radikaliteten lockar ofta folk på vänsterkanten och understödjer statliga interventioner med samma mål. Mångfalds- och inkluderingsradikalerna avfärdar meritokrati som anses vara privilegiesamhällets strategi för att behålla makt och positioner.

Denna linje är ovanlig i Sverige. Industrivärden, Lundbergs, Nordstjernan och Kinnevik går på den liberala linjen. Kinnevik går längst ut men inte över gränsen. Inte ens Axel Johnson-koncernen, som är bekant för kvantitativa mål för andel kvinnor och personer med utländsk härkomst, använder sig av den radikala linjens nyckelformuleringar.

Men Investor gör det.

Bolagets nya Diversity and Inclusion-plan innehåller friska delar som antidiskriminering och vikten av en öppen och tolerant arbetsplatskultur, men också formuleringar som tycks direkt kopierade från den aktivistiska radikala linjen. ”I rekryteringen till alla jobb-kategorier och alla nivåer ska Investor sträva efter en jämn balans vad gäller gender och mångfald.” ”Mångfald” definieras som ”Gender, transgender, etnicitet, religion, handikapp, sexualitet och ålder”. Alla portföljbolag uppmanas att göra likadant.

Detta är inte bra. Inte för Investor, inte för portföljbolagen och inte för Sverige. Den viktiga argumentation som vd:arna anförde i brevet till EU-kommissionen undergrävs om en central svensk ägarsfär internt inför regler som är i samma anda som de radikala strömningarna i kommissionen. Näringslivet generellt kommer att ha svårt att stå upp för meritokrati och en liberal linje om det mest symboliska ägarföretaget i Sverige ansluter sig till den radikala linjen och bejakar kollektiva identiteter.

Ledande personer i Investors tunga industribolag har i samtal med mig konstaterat att om de ska förverkliga Investors önskningar kan de inte rekrytera män under de närmaste 25 åren. Särskilt inte vita och i kyrkan döpta och konfirmerade män. Då blir det svårt att försörja verkstadsbolag med nyutexaminerade bergsingenjörer, maskiningenjörer och dataingenjörer. Och studenter på dessa utbildningar som är vita och i kyrkan döpta och konfirmerade unga män bör faktiskt fundera på att byta yrkesplaner.

HR-chefer i Investors portföljbolag som tar ägarbolagets uppmaningar på allvar bör också bekymra sig för utvecklingen på de juridiska enheterna, samt sina egna, som alltmer domineras av kvinnor, dessutom svenska kvinnor från svenska universitet.

Alla med insikt i och ansvar för linjeverksamheter vet att planen är helt orealistisk och riskerar att förstöra viktiga värden.

I debatten om sin mångfalds- och inkluderingsplan tycks Investor inte vilja kännas vid sina egna formuleringar. Det betyder förhoppningsvis att man inte har förstått vilket tankegods man tagit fasta på. Därmed bör det vara en enkel sak att skriva om.

Frågan är central inför den identitära våg som skapat så stor skada i USA och som nu rullar in över Europa. President Emmanuel Macron utnämnde i veckan trenden som ”ett hot mot Frankrike”. Han har rätt. Att ta fasta på kollektiva identiteter och egenskaper skapar ett rättighetstänkande som fråntar individerna eget ansvar för sin utveckling i arbetslivet. Det bäddar för ett evigt missnöje, offertänkande och maktlöshet hos individerna själva.

Alla goda krafter måste hjälpas åt för att värna den liberala marknadsekonomin och den västerländska traditionen av meritokrati, individuell frihet och ansvar.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?