1515

Inkluderande samhälle slutet för meritokratin

LEDARE. Det är dags att ifrågasätta det senaste modeordet i företagsvärlden, ”inkludering”. Det är i förlängningen en form av kvotering, och kvoteringen sätter meritokratin ur spel.

Det är en politisk uppgift att se till att talangpoolen växer. Det sker genom att alla barn och unga har tillgång till en bra utbildning.
Det är en politisk uppgift att se till att talangpoolen växer. Det sker genom att alla barn och unga har tillgång till en bra utbildning.Foto:Johan Nilsson/TT

Först uppmanades företag att sikta på ”mångfald”. De började sakta, vissa motvilligt, att rekrytera i fler grupper och på andra platser än de brukade. Här står bolagets intressen i centrum, men även individer gynnas. Det är bra att talangpoolen växer så att man har fler att välja bland.

Nu trendar begreppet ”inkludering”. Det är en mer proaktiv term som innebär att alla ska få vara med. Det är en stor skillnad mot att alla ska ha chansen att kvalificera sig. Inkludering är inte en rimlig utgångspunkt för rekrytering.

Inkluderingen har smugit sig in utan att saken riktigt diskuteras eller analyseras. Svenska storbolag som Investor använder den. Närmast reflexmässigt skriver en framstående publikation som Financial Times (24/3) följande om att återstarta Europas ekonomi efter pandemin: ”Det behövs (bland annat) riktade åtgärder för att //...// expandera arbetskraften genom mer jämlik och inkluderande rekrytering”. Vad menar de egentligen?

Ett privat företag ska inte behöva anställa personer av andra skäl än att de behövs i verksamheten och är kvalificerade för arbetet. Det finns inte heller något lagstöd för det. Ändå växer trycket på att ”inkludera” olika grupper som anses underrepresenterade. 

I den mån det ens är relevant att alla grupper ska vara representerade, utifrån klass, religion, etnicitet, sexuell läggning et cetera, så måste man utgå från den del som har adekvat utbildning och kvalifikationer. Det är där det börjar.

Det är en politisk uppgift att se till att talangpoolen växer. Det sker genom att alla barn och unga har tillgång till en bra utbildning. Här är det av största vikt att skolor inte blir Potemkin-kulisser, där elever sitter varje dag utan att lära sig något. Det är ohyggligt riskabelt att sänka nivån på utbildningen för att fler ska klara sig. Större kraft måste läggas på att utbildningar på alla nivåer möter de höga kraven i dagens samhälle. Det är en fråga för de folkvalda och institutionerna, inte företagen. 

Det är också ett stort misstag att relativisera kunskap och erfarenhet utifrån identitet. Porten in i skolan ska vara omåttligt vid, men ingången till de kvalificerade jobben kommer alltid att vara trång. Att påstå något annat är att luras. Stark meritokrati är en förutsättning för att företagen ska vara konkurrenskraftiga. 

Under en stor del av 1900-talet hade flertalet toppchefer i svenska storbolag adliga namn eller kom från mäktiga släkter. Den tiden är sedan länge förbi. Men skiftet skedde inte för att man kvoterade in unga män (kvinnor var inte påtänkta) i företagen, utan för att de fick tillgång till högre utbildning och därmed kvalificerade sig. De konkurrerade helt enkelt ut de privilegierade grupperna. Det var en stor seger för meritokratin, som sedan blivit norm i Sverige. Meritokratins starka genomslag beror mycket på de höga avkastningskraven på finansmarknaden. Man har inte råd med nepotism på hög nivå.

Det måste vara likadant med vilken grupp det än handlar om. I USA ser vi det hända när asiater konkurrerar ut vita (white anglo-saxon protestants) på elitutbildningarna. Det skapar en del frustration vid lärosäten som Harvard, men det är en seger för meritokratin.

Ibland följs dock inte meritokratins principer. Det finns gott om vittnesbörd om att rasism och diskriminering fortfarande förekommer såväl i skolor som på arbetsplatser på många håll i Sverige. Det är olagligt och ska motarbetas. 

Men det är inte bara rasism som är förbjudet, utan även kvotering. Det har prövats bland annat på Veterinärhögskolan i Ultuna/Uppsala där man ville kvotera in män för ett par år sedan men fick bakläxa. Kvoteringens största problem är att den sätter meritokratin ur spel. Och inkludering är i förlängningen en form av kvotering. 

Kvinnor dominerar i dag på alla högre utbildningar i Sverige utom de tekniska. Det har redan börjat synas i rekryteringen, och talar för att de snart kommer dominera även på ledande poster i många sektorer. Samma sak borde med tiden ske i andra grupper som i dag anses underrepresenterade. ”Inkludering” är en social term som inte hör hemma i rekrytering.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?