ANNONS:
Till Di.se
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Inför en Lex Barbara

  • FÖREDÖME. Engelska skolans grundare Barbara Bergström har vunnit stor gramgång med en skola som har arbetsro som bärande idé. Foto: Oskar Omne

När Pisa-mätningarna började blinka rött om svensk skola i början av 00-talet var det en sak som direkt stack ut. Svenska elever hade sjunkande resultat men låg i absolut botten vad gäller ordning. De kom för sent, störde på lektionerna eller uteblev helt och hållet i en omfattning som var främmande i andra länder.

I jämförelse med de ras som senare skulle komma i alla ämnen utom läsförståelse väckte ordningsproblemen inte så stor uppmärksamhet. Dåvarande skolborgarrådet i Stockholm Jan Björklund morrade om kepsar på lektionstid, men i övrigt tycktes inställningen vara att barn är barn och spring i benen hade även Emil i Lönneberga och han blev ju kommunalråd.

Den ädle vilden var urstark som norm. Även när mobilen låg i vart barns ficka och pockade med en global underhållningsindustri tyckte skolvärlden att det var i sin ordning.

Och tanken att problemen eventuellt hängde ihop, att den dåliga ordningen i svensk skola var grundorsaken till de dåliga ämneskunskaperna, särskilt för svaga elever, var nästan helt frånvarande. Utom i en skola.

I boken "Tough Love", skriver Barbara Bergström om Internationella Engelska Skolans första 25 år. Hon var tyskfödd, hade flyttat med en ensamstående mor till USA, hamnat åter i Europa och Sverige på grund av äktenskap och arbetat länge som lärare i vanlig svensk kommunal skola i Stockholm. De sista åren ledde hon en enhet för barn som hade engelska som modersmål. När kommunen la ner den startade hon och en kollega eget. Efterfrågan var stor, dels bland engelskspråkiga föräldrar i det alltmer internationellt präglade Stockholm, dels hos svenska föräldrar som ville att deras barn skulle bli flytande på engelska.

Men det fanns ett annat viktigt ärende än språk. Vid sidan av att lära eleverna att "command english", vilket är något annat än att prata engelska, bröt Internationella Engelska Skolan från början och mycket medvetet mot den rådande oordningen i svensk skolkultur. 

Bakgrunden var delvis personlig. Barbara Bergströms ena barn hade lidit svårt av mobbning i svensk skola som då fortfarande svävade på målet om det var förövaren eller offret som var problemet. Vuxenvärlden var undanglidande. Hon lovade sig själv att bygga en skola där nolltolerans mot mobbning var absolut och där vuxenauktoriteten var omedelbar.

Men lika viktig var hennes övertygelse och erfarenhet av att lugn, tydliga regler och respekt för varandra och skolan gynnar undervisningen. Barn måste i likhet med vuxna som utför intellektuella arbeten få möjlighet att ostört koncentrera sig på uppgiften. Störningar är förödande. Elever som kommer försent avbryter hela klassrummets arbete. Några småpratande elever och närvaro av mobiltelefoner försämrar hjärnans förmåga att lära sig. Lust att lära är toppen men majoriteten barn måste lära sig att arbeta med inlärning, det kommer inte av sig själv. Man måste kämpa.

Inlärningen främjas också av att skolan är en annan miljö än hem och fritid. Skolan som institution ska ha höga förväntningar på varje elev och varje lärare och visa det i stort och smått.

Därför byggde hon omedelbart en mycket tydlig företagskultur. Före skolstart undertecknade varje elev ett kontrakt om att komma i tid, inte röka, inte använda tuggummi eller godis på skoltid, inte kasta snöboll på skolgården, med mera. Klädseln ska vara proper för att visa respekt för uppgiften. Manliga lärare ska ha kostym och slips. Rektor ska stå i entrén på morgonen och hälsa på alla elever. Skolavslutningar ska vara högtidliga med tal av rektor.

Detta är hemligheten bakom Engelska Skolans goda resultat. Om man rensar bort alla andra faktorer visar det sig mirakulöst nog att arbetsro spelar roll.

I dag är en del av denna kultur mindre tabubelagd men då var den kontroversiell. Engelska Skolan var ett företag som arbetade i motvind, inte vad gäller elever, föräldrar och lärare, men myndigheterna och skoletablissemanget var mycket skeptiska. Och när Barbara Bergström gav betygsliknande omdömen redan i årskurs sex ville Skolverket dra in tillståndet. Så fick man absolut inte göra. Och än i dag vill regeringen i praktiken lägga ner hennes skapelse, trots 23 000 elever och 179 000 i kö och ett oomtvistat framgångsrecept.

Det är faktiskt skandalöst.

Istället bör Sverige göra precis tvärtom och ta intryck av Barbara Bergströms framgång och integrera den i skolans styrdokument. Den svenska skollagen från 2010 och läroplan domineras i sina portalparagrafer av värdeord som mänskliga rättigheter, alla människors lika värde, jämställdhet, solidaritet och demokratiska värderingar. Så kodifieras skolans kultur och på detta levererar skolväsendet med den äran. Men paragraferna behöver kompletteras av några lika uppfodrande ord om vikten av flit, ordning och personligt ansvar. Det kan tyckas symboliskt, men symboler betyder mycket för kultur, och offentliga verksamheter är målstyrda.

Så här skulle en Lex Barbara kunna lyda: Paragraf 4, Skollagen: "Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden och lära sig vikten av flit och gott uppförande."

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies